Farbror Punk

Jag var inne på sajten för första gången på länge och det gläder mig att du håller ställningarna.

Tack för de snälla orden om mig "tillförlitlig källa" på Ass-sidan.

I gengäld får du en ny anekdot/story som jag inte berättat tidigare (tror jag) men preskriptionstiden måste ha gått ut nu.

Vintern -79 kom jag över ett kassettband från Pistolsspelningen på Kåren i Stockholm. Tejpen fick jag av Kim Rocker som i sin tur fått den av Tummen som troligen fick den direkt av Hasse Östlund sr som hade spelat in allt genom mixeranläggningen tror jag (ska kolla med Östlund jr när vi träffas på Berns i Juni).

Jag var ett riktig Pistolsfan på den tiden och är väl det fortfarande faktiskt.

I alla fall så hade jag ett gäng Pistolsbootlegs sedan tidigare, 3 från USA-turnen (Atlanta, San Antonio och Gun Control) , Halmstad från Sverige 77 samt  Indecent Exposure och Spunk med Glen Matlock.

Av dessa var det faktiskt bara Matlockgrejerna som var riktigt bra.

Kassetten från kåren var klart vassare än både USA-plattorna och Halmstad så jag tänkte att det måste finnas en marknad för ännu en Bootleg med Sid på bas.

Vintern 79 - Våren 1980 kontaktade jag 2 kompisar som var lika musikintresserade som jag själv och dessutom pålitliga och vid god ekonomi. Det var Staffan Holmberg (just det, han från Pain) och Fredrik Sanabria (senare i Gycklargruppen) som jobbade på skivfabriken och alltid var med.

Jag berättade om tejpen och drog min idé om att plagiera omslaget till Beatles Sgt Pepper men med punkhjältar istället.

Båda hakade på och var även beredda att satsa pengar på projektet.

Staffan och jag klippte och klistrade ihop omslaget hemma i Staffans etta i Midsommarkransen.

Vi var jävligt sugna på att lägga in bilder på oss själva i kollaget men vågade inte.

På den här tiden var det rätt tuffa straff för sånt här och Jag minns att det var en helsida i Expressen när han som gav ut Lou Reed på konserthuset 74 blev avslöjad.

Vårt skivbolag döpte vi till PECCA Records.

Jag hade återupptäckt och lyssnade en hel på Rolling Stones vid den här tiden och ur det intresset kom idén att kopiera DECCA etiketten (deras skivbolag på 60-talet). Vi skojade till det så det blev PECCA istället. Jättekul tyckte vi då...:-D

Omslaget lämnade vi  till ett tryckeri i Sundbyberg och det var inga problem, 1000 ex, tack och bock.

Det var värre med vinylen.

Först gick vi till en studio i Solna och spelade över kassetten till en mastertape på rullband.

Sedan åkte Fredrik och jag ut till Gram och Plast (i Spånga tror jag) som fabriken hette och fick träffa 3 kontorsanställda.

Vi kallpratade lite och sa sedan att vi ville trycka upp plattan i  1000 ex.  De uppfattade det som att det var vårt  band som spelade(inte för att vi hade något men ändå).

Vi tyckte det verkade smidigt att låtsas som om så var fallet och spelade med.

När vi sedan skulle hämta skivorna ett par veckor senare såg de bekymrade/allvarliga ut när vi kom dit.

De frågade om det var en piratskiva (någon på tryckeriet måste ha känt igen låtarna) och väntade sedan på vårt svar under tystnad. Min första tanke var att.. nu är det kört...men jag fann mig snabbt och hörde mig själv säga...Näe det är ingen piratskiva, det är en bootleg. Till min och Fredriks förvåning verkade de lättade över svaret (de kanske inte visste vad bootleg var för något) och sa nåt i stil med jaha, jasså och men då så.

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur vi med oss skivorna därifrån men vi måste ha fixat någon transporthjälp för ingen av oss hade körkort (jag hade precis fyllt 17).

I alla fall satt vi sedan hemma hos Fredrik i hans mammas radhus på Lidingö och stoppade skivorna i fodralen.

250 ex gick direkt till London, till en "riskkapitalist" som Fredrik raggat upp.

250 ex gick till Fredrik, 250 till mig och 250 till staffan.

Jag har för mig att kostnaden för allt uppgick till 16.000 kr. Sedan tänkte vi sälja dem för 100 kr styck eller nåt liknande men det var jag för slö för att göra.

Ett gäng skivor sålde vi till  skivbörsen på StEriksgatan. Resten gick till kompisar  för kanske 35 kr styck och några gav jag helt enkelt bort.

Det blev väl ingen lysande affär utan gick snarare på plus/minus noll med det var i alla fall en kul erfarenhet som jag fortfarande minns med glädje så här 28 år efteråt.

Och vad döpte vi skivan till då ?.....Bad Boys ...... efter Staffan Holmbergs förslag.

Hoppas du orkade läsa allt.......det blev ju nästan en novell.......och förresten....kommer du till Berns 6-7 Juni ?

Hälsningar

Hasse (Tottie-Håkansson) Volym