Farbror Punk

Ni som läser bloggen vet att jag inte längre är en "skivsamlare", i den fysiska bemärkelsen. Jag samlar ju bara ettor och nollor. Men jag måste ändå tillstå att jag är lyckligt lottad som fått vara med om den speciella känslan som det innebär att köpa en ny LP. Öppna den, känna doften och det speciella pirret i kroppen när det där första knastret hördens, precis innan första låten rullade igång.

Jag har dessutom fått växa upp med underbara skivomslag som "skolbänken" till Alice Coopers - Schools out, det blinkande ögat på Sweet Give us a wink och Led Zeppelins "fönsterplatta" - Physical Graffiti.

Att dessutom köpa en singel i ett blidomslag och  väldigt ofta med en lika bra B-sida som A-sida, en A-sida som många gånger inte fanns med på en kommande LP. Allt detta gjorde att musiklyssnandet var en fysik upplevelse för alla sinnen. Något som saknas i dag när man bara har musiken i datorn, MP3-spelaren eller telefonen. Visst man kan se bilder läsa information med mera på nätat. Men så speciellt sinnesutvidgande blir inte upplevelsen. Nu är detta inget jag sörjer för egen del. Men jag kan tycka lite synd om de unga som bara får musiken. Inte hela upplevelsen. Å andra sidan vet de inget annat och är säkert nöjda med sin situation och tycker bara att fysiska skivor är nåt otympligt stenåldersföremål som deras farföräldrar höll på med. Det må va hänt. Själv har jag sett och avnjutit båda sidor av denna musikaliska "skiva". Tiden går och vinyl består... Ja det vill säga ända tills mjukgörarna i vinylen dunstat bort och pickupnålen plöjer djupa fåror i plasten. Men tills dess, the song remains the same!