Farbror Punk

När jag för drygt fyra år sedan blev kontaktad av Sven Ohlman angående Magnus Gehlins frånfälle, hade jag bara för avsikt att dokumentera Plast - Bandet där Magnus och Sven en gång spelat. Men knappt hade Sven och jag etablerat vår kontakt förrän jag nåddes av nyheten att Mare Kandre inte längre fanns med oss. Det var då jag började sammanställa allt musikaliskt material kring Mare, med intentionen att publicera fakta och musik om och kring Kramp, Ruhr och Global Infantilists.
Tyvärr blev det ingen publicering eftersom de personer jag kontaktade angående hjälp kring faktabiten inte hörde av sig. Sven bistod med det han kunde, men materialet kändes tyvärr ofullständigt.

Men, i och med gårdagens K-special fick jag lust att åter plocka fram tidningsklippen om de olika band Mare medverkade i. Att se och höra Mats J läsa delar ur sin egen intervju med bandet Kramp från eminenta fanzinet Funtime fick åtminstone mig att längta efter mer. Därför börjar jag med att publisera Mats intevju från Lars Sundestrands - Funtime nr 8 samt Jonas Almqvists text från Anarki & Kaos nr 9. 

Tyvärr vet jag inte om det existerar några inspelningar med Kramp, men jag hoppas att någon ska läsa detta och höra av sig.

Pekingopera i Dödens Stad

Kramp tillhör definitivt de intressantaste banden just nu. Deras musik är ganska svåridentifierad, dom flesta låtarna har ett våldsamt ös och tempo men ändå låter det inte råpunk om dom. Samtidigt har dom en så otroligt långsam monoton låt som Lobotomi, den får Lädernunnans "Slow Death" att låta riktigt klämmig...
I slutet av februari i år berättade "Krampflickorna" Åsa och Mare att dom startat ett punkband som hette KRAMP. "Huh? Har dom som knappt ens hört talas om Pistols startat ett punkband??? Kramp är säkert helt värdelösa" tänkte jag kallt. När dom en månad senare gjorde en improviserad spelning i Attentats replokal kunde man konstatera att dom inte alls var värdelösa, Kramp visade sig vara närmast otroligt bra.
Trots att dom bara existerat i en månad hade dom redan hittat en egen stil, en slags blandning av vanlig punk, Essential Logic och Pekingopera. Mare´s sång påminner faktiskt om Pekingopera, mycket originellt är det minsta man kan säga. Att texterna sedan är så långt från punk-klichéer man kan komma gör ju inte saken sämre.
KRAMP består av: Lasse (alias "Lillekramp") gitarr, Åsa: bas, Mare: sång, Michael: trummor. I början av juli i år gjorde jag en intervju med bandet, och en vecka senare en separat Mare-intervju.



"Hundar gläfser på allt de inte förstår" Herakleitos
- Ni kallar er musik för flärprock, vad är det?
Lasse: De e nåt som Åsa hittat på. När folk frågade hur vi lät sa vi att vi spelade lite flärpigt och nu går Åsa omkring och skriver "KRAMP spelar flärprock". Själv tycker jag de e jättetöntigt.
Michael: Ingen tycks våga säga att dom spelar punk utan hittar på en massa konstiga termer. Vi e ett punkband.
- Pekingopera tycks ni däremot inte ha något emot att bli kallade?
- Pekingopera har vi ju faktikst vissa likheter med, flärp är svårare att definiera, coh så finns det ju redan nåt som heter Pekingopera.
- Finns det?? Säger Michael förvånat.
- Hur kom det sig att ni startade Kramp (klichéfråga)?
- När vi såg Attentat på Sprängkullefestivalen så tänkte vi, kan dom så kan vi.
- Det e Lillekramp som skriver musiken till era låtar...
Lillekramp: Bert Gren (GT) skrev efter vi gästspelat på Errol´s att vi var inspirerade av X-Ray Spex vilket är ganska komiskt. Jag lyssnar på alla band utom X-ray spex.
- Är det ditt gitarrspel som orsakat flärprocktjatet?
- Det är Åsa som spelar flärpigt, inte jag.
- Du spelar aldrig några solon?
- Nä, en massa "supergitarrister" har missbrukat det där med solon och gjort så att det enbart e löjligt att köra sånt.
- Varför har ni haft så få spelningar?
- Det dröjde ända fram tills slutet av maj innan vi fick vår första riktiga Garageliegespelning trots att vi varit med i garageligan från att den bildades. Att vi inte haft nån spelning sen dess beror främst på Mare. När vi har blivit erbjudna nya Garageligespelningar har Mare varit för deprimerad för att kunna ställa upp.
- Har ni försökt ordna nåt själva?
Åsa: Jag kunde ha ordnat en spelning i Lindome men Mare hade en av sina depressioner och ville inte.
Mare: Jag tyckte det var meningslöst att spela för åtta pers i Lindome...
- Vad tycker du om Göteborg Mare?
- Göteborg e en så tråkig stad, här händer aldrig nånting, man blir bara deprimerad...
Åsa: Så dåligt e det väl inte, jag tycker de e rätt kul.
Mare: Åsa e så jävla positiv till allt, hon går omkring och skriver "Jag älskar livet" på väggar, de e abnormt.
Lasse: Jag tycker det e ett jävla sätt att som Mare åka upp till Stockholm och säga att det är mycket häftigare där. Man får ju försöka göra någonting åt Göteborg istället.
Michael: Mare och Åsa är alldeles för Stockholmsfixerade, det är lika löjligt att åka till Stockholm som till London.
- Vad är det som är roligare i Stockholm, Mare och Åsa?
- Det händer ju nästan nåt varje kvälloch så finns det mycket mer punkare där, fast dom flesta är ju rätt så drogfixerade...
- Varför finns det så få punkare i Göteborg?
Mare: Det e så jävla svårt i Göteborg, för att bli accepterad bland punkdiggarna får man inte lov att klä sig extremt, men å andra sidan får man inte klä sig så jättevanligt heller.
Åsa: Eftersom det finns så få speltillfällen tror jag att det är många nya punkband som i ren desperation lägger av och därmed också lägger av med att vara punkare.
- Och Lädernunnan, säger Lillekramp.
- Tror ni punken i GBG kommer att dö ut?
- Ja... vi har ju inte ens nåt ställe att va på, utom Östra Nordstan som e rätt så värdelöst.
- Varför e ni så impopulära?
- Folk tycker vi e så kvasiintellektuella...
- Ni lär vara tråkiga och så spelar ni musik man inte kan dansa till.
Lillekramp: Det där med dansmusik, det e direkt fel, vi spelar snabbt och utan pauser mitt i låtarna, dom som säger att det inte e dansmusik e värda en örfil!
- "Svart Söndag" t.ex e ju en ren råpunklåt, varför låter det inte råpunk när ni framför den?
- Det beror nog på arrangemanget och det ovanliga gitarrspelet men det är nog mest sången, Pekingoperan, som gör att det låtar ovanligt.
Michael: Trummorna däremot är ren råpunk.
- E det jobbigt att lira trummor i KRAMP, du verkar uttröttad efter en låt.
- Vi spelar så jävla snabbt, och så fuskspelar jag inte heller, då kan man ju spela hur fort som helst.
- E du en självlärd trummis?
- Jag har lärt mig genom att titta på hur andra trummisar gör men egentligen e gitarr mitt favoritinstrument.
- Spelar du inte in band med exprimentell musik?
- Jo, olika ljud man kan få fram på en gitarr och andra konstiga ljud, när jag skär mig i halsen t.ex.
- Är det viktigt att man ser ut som ett punkband?
Mare: Det e viktigt att visa vilken sida man står på. Det är fegt på nåt sätt att t.ex vara långhårig och lira punk. Att säga att man e punk men inte se ut som en punkare tycker jag e jävligt fegt. Då kan man gå omkring och ha punkens ideal och samtidigt gå säker på gatorna medan dom som verkligen ser ut som punkare blir nedslagna och knivhuggna och mördade.
Michael: Det viktigaste e att man har kort hår, långt hår e för tråkigt...
Åsa: "Vad har ni för ideologo" kommer folk fram och frågar precis som om alla punkare tycker likadant om allting.
- Era melodier låter ofta ovanligt genomtänkta.
Lasse: Dom e inte särskilt genomtänkta, jag bara skriver som så får det bli som det blir.
- Har ni inte ökat tempot på alla era låtar?
- Jo, vi tänkte att vi skulle bli populärare om vi öste mer, nu spelar vi så snabbt vi kan.
- Finns det nåt mer band i GBG som spelar snabbare än Kramp?
Michael: Det tror jag faktiskt inte, men det låter inte så snabbt när vi spelar eftersom vi inte har ett lika rått ljud som t.ex GLO.
Lillekramp: Största felet med oss är nog att vi inte har tillräckligt liv på scenen...
- Vad tänker ni göra åt det?
Mare: Man måste väl ha rätt att stå still på scen också.
- Nån multimediagrej kanske?
- Det skulle vara häftigt om man kunde visa bilder som symboliserade låtarna när man spelade. Till "Jag vill inte leka krig" skulle man kunna hitta ruskigt bra bilder.
- Har det nån betydelse att det e två tjejer med i bandet?
Michael: På sången har det betydelse, men på bas kunde vi lika gärna haft en kille.
Mare: Det e ju så inne med att ha tjejer med i bandet, tjejer som säger att dom kan spela rock fast dom är tjejer.
Lillekramp: Om man säger att en tjej spelar dåligt blir man anklagad för att vara rasist och facist..
Mare: Killar har ju hållit på med rockmusik mycket längre än tjejer och är därför ofta skickligare.
Åsa: När Tänts spelade var Freddie tvungen att hjälpa oss att ställa in allting, ordna och greja...



"Let´s talk of graves, of worms and epitaphs" William Shakespeare
- Kan du berätta om dina depressioner och neuroser, Mare?
Mare: Vadå berätta?
- E det nåt du hittar på eller?
- Jag hittar inte på dom, allvarligt talat, DETTA ÄR JÄTTEALLVAR!
- Vad beror dom på?
- Grunden till alla neuroser är ju att personen i fråga bygger upp en idealbild av sig själv, en idealbild som han ständigt konfronteras med i och med att han aldrig kan leva upp till dess perfektionism.
- Du har en gång sagt att Howard Devoto e länken till din ångest.
Mare: För mig är Howard den perfekte: han är intelligent, vacker, beläst, begåvad, liten och vek, alltså precis så som jag skulle vilja vara men inte är och det är ju snopet. Mitt förhållande gentemot Howard är ett så kallat kärlek/hat sådant. Å ena sidan beundrar jag honom för vad han kan komma med, medans jag å andra sidan hatar honom för vad han har att komma med, vilket fötsås gör det hela oerhört komplicerat.
- Hur ofta lyssnar du på Magazine?
- 2-3 gånger om dan, men jag skulle inte kunna lyssna på dom när jag är deprimerad, då skulle jag bli ännu mer deprimerad.



"Injecera, exponera, projicera, infiltrera. Injecera gång på gång, för jag är det perfekta tomrummet"
- Hur kommer texterna till Kramps låtar till?mare: Jag bara sätter mig ner och skriver en text efter att ha hört melodin. Textinnehållet beror till stor del på hur melodin låter.
- Är dina texter påverkade av Howard Devoto?
- Omedvetet i så fall..
- Hittar du alla "svåra" ord i en ordbok, eller?
- Nej, absolut inte, jag har aldrig använt en ordbok när jag skrivit "svåra" ord, varför ska man ha sån respekt för såna ord?
- Många tycker det är svårt att fatta innehållet i dina texter...
- Det beror ju till nittio procent på att dom inte lärt sig tänka själva och har fått för sig att blott och bart en enda tolkningär korrekt. Mina texter kan tolkas på flera olika sätt. Det är precis som varje situation i det vardagliga livet, från att få ett oväntat brev eller telefonsamtal till att äta frukost eller tvätta sig, är färgad av personens egna inre subjektiva tankar och värderingar. Min text är ju bara en liten del av yttervärldens multimediashow. Sedan tillkommer resten: resten av gruppen, musiken, varje gruppmedlems sinnsetillstånd vid själva framförandet, varje enskild åhörares tidigare upplevelser under den gångna dagen, allt detta smälter samman till vad man tycker texten handlar om.
Lasse: Det e löjligt med texter typ: Alla snutar e facister, Alla discobögar e dumma... färdigpaketerade åstkter, sådant fördummar faktiskt folk.
- Vad kommer att hända med Kramp i framtiden?
- Kanske kommer vi att spela in en singel.
- Varför gav ni inte ut en singel samtidigt som dom andra Garageligebanden?
- Det var ju rena singelhysterin, det är väl bättre att spela in en singel när man verkligen känner för det, istället för att göra det bara för att alla andra spelar in en singel.
- Till sist den oundvikliga frågan, varför heter ni Kramp?
- Vi valde bland en massa olika namn, först tänkte vi heta "Sorg" men till slut valde vi KRAMP, det är ett kort och bra namn.
Det är ett bra band också.
Funtime Nr 8 Text - Mats J Foto - Lars Sundestrand

Historien om Kramp började i januari när jag gjorde Attentat-intervjun. Man berättade om ett alldeles nystartat band som hette Kramp. På Garagelige-spelningen en tid senare, fick jag telefonnumret till Lasse och Mare. Men så glömde jag bort allt, tills Mikael i Sexton Piss en dag berättade att Kramp nu delade lokal med Sexton (vilket berodde på att Mikael ryckt in som trummis i Kramp). Så en söndag for jag ut för att lyssna på Kramp. Det blev en chock. För hör man på ett alldeles nytt band, väntar man sig inte så mycket. Men Kramp:arna knäckte mig efter en halv låt. Bra samspelta, eget sound och bra låtar. Hur kommer sig detta?
- Vi har funnits i en månad exakt (sedan mitten av februari). Fast i början var det bara ett namn. Vi hade en massa idéer och planer, men hade ingen trummis och inga grejor och ingen lokal att repa i. Så vi träffade Mikael på Ebba Grönspelningen, berättar Mare.
- jag är en dålig trummis, men jag hade grejor och lokal så därför får jag vara med, skrattar Mikael.
- Vi har fortfarande inga grejor utom trummorna, som Mikael har tagit på avbetalning.
- Hur ofta repar ni? Ni låter väldigt samspelta.
- Vi repar ungefär två gånger i veckan. Men vi är alla färskningar utom Lasse som spelat gitarr i ett annat band.
Så här ligger det till. Varken Mare eller Åsa har varit med i något band förut eller spelat. Mikael har aldrig spelat trummor innan han kom med i Kramp. Lasse (14 år) däremot, har spelat gitarr i ett annat band tidigare. Ett jazzrockband som hette Ohms Lag.
- Det är därför som vi kör lite annorlunda harmonier, säger Lasse. Fast det är jobbigt att definiera hur vi låter.
- Det är inget riktigt ös, säger Mare.
Flarpigt gitarrspel, kompakt sound, Kramp-sound. Det är väl därför vi låter samspelt. Åsa följer på basen efter Lasses gitarrspel och Mikael håller takten. Det är inget märkvärdigt, bara lite flärp....



- Vem gör låtarna?
- Jag kommer med en melodi, berättar Lasse. Och så spelar jag den för Mare som skriver en text.
- Fast det blir inga rakt-på-sak-texter. Ofta blir jag inspirerad av boktitlar. T.ex låtarna "Svart söndag" och "Dags att dö", fortsätter Mare. Ibland passar inte alltid texterna till melodierna och då får jag ändra lite. Jag skriver aldrig en text innan jag hört melodin.
- Texterna är lite svåra. Snackar ni om låttexterna, ifall de är bra eller inte?
- Man vet ju vad det handlar om, säger Mikael. Det man fattar är bra...
- Du har inte hajjat mycket, säger Mare till Mikael.
- Vi började skriva egna låtar direkt, fortsätter hon. Och så tog vi Sham 69 låten "Hurry up Harry" för att ha något att öva oss på. Fast vi har en svensk text på den: Urban Hjärne.
- Hur många låtar har ni?
- ) stycken och två som vi spolat.
Kramp har inte spelat ute än (fast det har man när detta nummer kommer ut) men man vill gärna.
. Det spårar ur om man bara står och repar, menar Mare. Vi spelar var som helst. Fast det är dumt med Errol´s för dom har åldersgräns. Man tar bara bort den när punkbanden spelar, men man kan ju vilja höra annat.
- Rock against proggare och Sprängkullen, skjuter Lasse in.
Åsa var sjuk när jag gjorde intervjun. Får ni chansen så missa inte Kramp. Dom är skitbra!
Anarki o Kaos Nr 9 Text och Foto: Jonas A