Mare Kandre - Ruhr
Danne håller sin bas i ett fast grepp och gungar i takt till musiken. Gitarristen Olle gungar också fram och tillbaka men i en helt annan takt. Magnus har radat upp sina klaviaturinstrument. Alla ser väldigt koncentrerade ut. Publiken står blickstilla och dödstysta under den hotfulla och monotona inledningen till Ruhr´s öppningslåt "utveckling".
Plötsligt börjar Mare, gruppens sångerska, att sjunga på sitt operaliknande sätt. De som inte hört henne tidigare blir närmast chockade över att en sån liten kropp kan rymma en sån enorm röst. "Utveckling" handlar om hur forskare ägnar sitt liv åt att få fram allt mer effektiva och dödsbringande krigsvapen. "Detta är utveckling" nästan skriker Mare och utför samtidigt en egendomig slags dans. Det hela tar plats på Musikverket i slutet av augusti 1980. Trots att Ruhr haft ett tiotal spelningar i Stockholm innan denna tycks många se dem för första gången. "Men...men det svänger ju" sa mannen som stod bredvid mig med ett förvånat ansiktsuttryck. Han hade nämligen dömt ut bandet på förhand eftersom de inte hade några trummor med i sättningen. De flesta band utan trummis har ersatt denne med t.ex en rytmbox men inte Ruhr. Ibland har dom också uppenbara problem att hålla takten, men det är också tjusningen med bandet samtidigt som det gör dom mänskligare än vad dom skulle varit med en programerbar rytmbox för 3000 spänn.
Dan efter Verket-spelningen gjorde Ruhr ett utomhusframträdande på Långholmsfestivalen och samma dag intervjuade jag bandet, något som visade sig vara oerhört svårt att utföra. Bandmedlemmarna är väldigt individuella och har därmed olika åsikter om det mesta. Dessutom är de ibland sjukligt misstänksamma inför mina frågor och tycks tro att jag eftersträvar att förtala och smutskasta bandet så mycket som möjligt för att de ska framstå som kompletta idioter. Ruhr anser sig nämligen vara missförstådda av alla: "Vi bara spelar, vi försöker inte verka intellektuella, vi bara spelar den musik vi tycker om" upprepar de gång på gång.
Magnus: Vi har blivit kallade för pretentiös dynga... Det är främst medlemmar i andra band som spelar liknande musik som kommit med kritiken. Dom tycker vi försöker rida på industrimusikvågen och är sura över att vi blivit rätt så populära.
Mare: Det vi spelar är absolut inte industrimusik. Det är sjukt med alla dessa etiketter. Ett band som Throbbing Gristle bygger ju upp sin musik på syntar, maskiner och sånt och kan väl därmed kallas industrimusik, men vår musik skulle lika gärna kunna framföras helt akustiskt. 
Att försöka beskriva hur Ruhr låter är närmast omöjligt. Det är svårt att peka på några egentliga musikaliska förebilder. Såväl Magnus som Olle var tidigare med i Plast men Ruhr´s musik är mycket mer melodiös och lätttillänglig. Vissa av sångerna förmedlarlite av samma känsla som Kurt Weills sånger, men att dom skulle vara påverkade av honom förnekas å det bestämdaste. De flesta av sångerna är skrivna av Olle och Magnus medan texterna oftast är skrivna av Mare.
Magnus: När jag skrivit en låt så visar jag för de andra hur de ska spela och sedan får Olle och Danne spela som de själva vill vilket gör att alla gruppmedlemmarna ger sin egen personliga touch till låtarna. Vår musik är väldigt enkel, det är oftast ett tema som upprepas. Ingen av oss är särskilt skicklig som musiker, vi spelar mest för att ha kul. Att publiken kan verka lite förvirrad beror främst på ovana att höra den typ av musik vi spelar.
Olle: Man kan säga att vi befinner oss på punknivå men att vi valt att spela nåt annat än 1-2-3-4-punk.
Live märks tydligt att gruppen består av fyra separata enheter men trots detta får dom sin musik att fungera. Det är Danne som har den svåra uppgiften att hålla samman musiken med sitt basspel och se till att takten hålls något sånär. Ruhr kan verka mystiska och svåråtkomliga för den ovane lyssnaren men går likväl bra hem hos publiken. Själv fastnade jag framförallt för deras långa svepande "Valsen" med sin mäktiga refräng och den absurda "Det grymma" som börjar långsamt, långsamt för att plötsligt brytas av med ett ryckigt nästan mekaniskt parti.
Många av texterna uppfattade jag som depressiva och frågade Mare om det stämde.
- Texterna handlar ofta om ensamhet: ensamhet i gemenskapen. Jag har fått kritik för att bara ha texter om olyckliga och deppande människor men man kan ju inte skriva om något annat än ens egen verklighet.
Mare tillhör de personer som nästan ständigt är deppade. Även om hennes speciella sätt att sjunga gör det extremt svårt att uppfatta något av texterna så går det inte att ta miste på att hennes röst är fylld av desperation.
Ruhr har på kort tid rönt stor uppmärksamhet i Stockholm. Dom får så många erbjudande om spelningar att dom tvingas tacka nej till en del. Populariteten beror främst på att mans kapar något nytt och ovanligt, folk har börjat tröttna på vanlig rock och pop. Det dyker upp mängder med nya band med syntar i sättningen. Vad gäller Ruhr så är det viktigt att påpeka att Magnus inte använder synten särskilt mycket utan använder nästan hellre el-pianot eller stråkmaskinen. Inom den närmaste tiden kommer Ruhr att ge sig ut på små mini-turnéer tillsammans med de band de delar replokal med. Dessutom finns det planer att spela in en LP. Låt oss hoppas att det inte stannar vid planer utan att det verkligen blir av.
Funtime Nr 14 - Text: Mats J - Foto: Lars Sundestrand
På Not Found kan du hitta bilder på Ruhr. Klicka här!
Från Björn på Not Found har jag också fått en inepelning med Ruhr från Musikverket 800927. Klicka här!
Tja, min farsa spelade i Ruhr och nu när jag hittade den här länken så skulle jag vilja lyssna på spelningen men det verkar inte funka att tanka ner den. om jag kan få den på annat sätt vore det skit roligt. Ha det