Farbror Punk

Dagens I-landsproblem....

I slutet av varje år dyker alla dessa listor som sammanfattar musikåret. Och de senaste tio åren har jag inte lyckats "hänga med" för att själv kunna göra en dylik lista. För när jag läser årsbästalistorna upptäcker jag snart att än den ena än den andra plattan har jag inte hört. Jag lyckas missa de flesta "snackisplattor" och nya släppen från äldre storheter. Detta får mig att rannsaka mig själv, för visst fan har jag väl hört ny musik under året som gått och visst har jag väl lyssnat på nya plattor och på nya band!?!?!?
Svar: JA.
Men, det visar sig att det är oftast med punk, ska, metal, glam, döds, black eller någon annan form av väsnig musik. För bloggarna jag hänger på, tidningarna jag läser och myspacesidorna jag hittar är av nämnda typ.
Jag läser inte Sonic eller skivrecensioner i dagspressen. Inte heller har jag längre någon musikskribent som jag följer och får tips från. Visst SYV-kollegan kommer ibland med tips på ny musik, men jag glömmer bort att kolla upp förslagen och hittar istället något nytt metalband som Die Hard och blir otroligt nöjd för att det låter som Venoms gamla strumpor.
För ett problem med att vara 45 år är att åtminstone 35 av dessa har jag lyssnat aktivt på musik. Jag har betat av band och genrer. Jag har snokat genom decennierna sedan rockens födelse och hela tiden hittat något jag gillat.
Min smak har hela tiden breddats, men i takt med att genrer formats har smaken också svällt ut över alla bräddar. Jag gillar för mycket helt enkelt.
Eller det är för enkelt att säga så. Problemet är att jag genom min breda smak känner ett behov att gå tillbaka i tiden och upptäcka eller återupptäcka musik.
Artister som jag i min ungdom missat eller för den delen ratat på grund att det var "fel" typ av musik just då. Och genom Internets alla genrespecialiserade bloggar så hittar jag ständigt gammal musik.
Ett exempel är Jobriath som jag aldrig skulle ha hört utan Internet eftersom han var utanför min horisont när jag som 11-åring lyssnade på engelsk glam. Men genom en donation av tidningen Ny Musik i slutet av förra millenniet fick jag läsa om honom och därefter sökte jag genom nätet efter vinylrippar på hans två LP.
Mari Wilson är ett annat exempel på en artist som jag "återupptäckt via nätet då jag aldrig köpte plattorna när de kom, detsamma gäller Pinkees, Gotham City, New England, Dana Gillespie, The O Band och Babe Ruth. Förra veckan hittade jag Elenor Bodels One way ticket, demos med Cryonics ett ungt thrashband, en singel med hårdrocksbandet Nattsvart från -83 samt låtar från Jobriaths outgivna tredje LP. Det ni!

Så med andra ord är det ständigt ett steg framåt och två eller tre tillbaka. Så därför kommer ni aldrig att hitta några årsbästalistor på min blogg.
Fast undrar ni så gillade jag bland annat nya plattor med Perssons Pack, Körsbörsfettera, Florence Valentin, Gatans Lag, Babylon Bombs, Moderat Likvidation, Tysta Mari och en massa andra...