Farbror Punk

Allt sedan “comebacken” på 90-talet har Troublemakers varit ett av landets mest pålitliga punkband både live och på skiva. Bandet har aldrig följt några musikaliska trender utan haft samma rockenrollbotten som Ramones och Motorhead.

På bandets nya platta “Made In Sweden” som släpps på norska bolaget Swindle Records (vilket drivs av Troublemakersfanset Ronny Lauritzen) levereras samma klassiska punkrock man kommit att se som Troublemakers signum. Att det hela serveras på världens bästa rockspråk - Göteborgska, gör förstås hela anrättningen ännu mer delikat. Enligt Blomgren är det denna gångn“lite mer av partyplatta av omogna män som vägrar släppa taget."

Proletärmockan “Handgranat” inleder och klockar in på Ramonestiden 1,52. Och så fortsätter det, ingen låt över tre minuter, med ett undantag “Elvis och jag” med maratonlängden 3,13. En låt som får mig att tänka på Nisse Hellbergs mest “Ramonespunkiga” låtar.

Troublemakers har musikaliskt alltid varit lika delar ilska som lycka. Så också denna gång, “Sommaren som kommer“, “Min egen revolution“, “Blå“, “Made in Sweden” och “Bastarder“. Är alla låtar som får mig att vilja skruva upp volymknappen till 11. “Bastarder” bjuder dessutom på ett Jerry Lee piano och ett OiOiOi eller är det möjligen Ojojoj?

Schlagerdängan “Partytrash” är mer efterhängsen än ett gäng fundamentala alliansministrar. Bra sa Bill, toppen sa Bull.

Att Troublemakers efter nästan 30 år som band fortfarande har punkens energi och vilja är imponerande. Och så länge det finns orättvisor så finns det alltid textämnen, menar Blomgren.

Och med tanke på att allianssverige nu går upp i brygga inför det stundande prinsessbröllopet, tycker jag att vi skruvar upp volymen på låten “Made In Sweden” och liksom Troublemakers firar det hela med molotovcocktail och Prinsesstårta.