Pal Ritz & The Piccolos
Passa på ni som kan!
Tack Bosse Löthén
I morgon, onsdag, släpps Bosse Löthéns bok - Jag älskar den pojken. En mycket stark och personlig skildring om mobbing, utsatthet och sexuella övergrepp. Men boken skildrar också musiken och punken som identitet och skaparkraft.
När Bosse satt och skrev på boken i våras hade han och jag en hel del kontakt via Facebook. Det handlade i mångt och mycket om just musiken och om punken. Jag mailade över diverse inspelningar med Skabb, Molotovs och Shanghai Ralph. Inspelningar som Bosse inte hade hört sedan det begav sig.
Tydligen var vår kontakt viktig för Bosse då den hjälpte honom i skriv- och minnesprocessen. Naturligtvis är jag glad att ha varit till hjälp för någon som genom sina tonårstexter betytt åtskilligt för mig. För vid sidan av Thåström är det Bosse Löthéns texter som påverkat mig mest att bli den jag är idag.
Låt mig förklara: När jag som 12-åring läste Lars Åberg "Rapport från underjorden" i Expressen och såg en kille i min egen ålder uttrycka det jag själv i mångt och mycket upplevde och kände, gjorde det oerhört startkt intryck på mig. Förviss skrev Ebba de fränaste och mest bitska texterna om sjuttiotalets samhälle, men de var ändå äldre och sjöng om en (betong)värld från en horisont jag inte riktigt kunde identifiera mig med. Men i Bosses texter om skolan, konformationstristessen och utanförskapet fanns det paraleller till mitt eget liv, min värld, mitt mikrokosmos.
Därför har Skabb alltid betytt lika mycket för mig som Ebba Grön har gjort trots att de bara släppte en singel och hade lagt av innan 1979 var till ända.
Bosse gick vidare musikaliskt med Molotovs, Hjärnstorm, Stadion Der Jugend, Stadion och Shanghai Ralph bort från punkens aggressionsvrål och treackordsformel till postpunkens mer subtila och experimentella former. Samtidigt som denna utveckling skedde kunde vi höra hans röst i den så kallade "ungdomsradion". Det var sällan han pratade om och blickade tillbaka mot punken. Men ett tillfälle var när han och Genesis-diggaren från Vargön - Erik Blix gjorde "Punk är inte längre så nytt". Ett två timmar långt program där de tio år efter punkens födelse såg tillbaka på "den tid som flytt".
Själv gick jag från punk till oi, harcore, råpunk och när postpunken var som blekast (jo, det är en lustifikation) omfamnade jag istället den snabbare och betydligt hårdare genren thrashmetal då jag längtade efter 100% gitarrer.
I början av nittiotalet pratade kamrat J-punk om "ett bokprojekt" han gick och närde - Sthlms-Punk. En bok som skulle återanvända gammalt fanzinematerial men också inehålla färska intervjuer med gamla punkstofiler..eh profiler. Därför köpte J-punk upp alla gamla fanzines han kom över. Fanzines som jag fick låna och kopiera. Tyvärr kom inte kamrat J-punk till skott, så när jag i slagskuggan av min skillsmässa började hänga på Internet 95-96 lånade jag helt sonika hans idé och därmed var Punktjafs fött!
Det var med Punktjafs som jag snabbt utveckade en nostalgisk åkomma för den tidiga svenska punken. Tillräckligt lång tid hade nu hunnit passera så att gräva ner sig i sina tonår på ett behörigt avstånd var föga ångestfylltväldigt utan skojigt och lustfyllt.
På Punktjafs gav jag stort utrymme åt banden jag tyckte glömts bort, band som jag nu ville lyfta fram: The Pain, Grisen Skriker, Rude Kids, The Ass, GLO, TT Garderob 100, PF Commando, Incest Brothers, Travolta Kids, GBG Sound och såklart Skabb.
Återigen var det lika givande att lyssna till de texter som format mig som 12-åring. Och att dessutom, tack vare Staffan Hassling i Slobobans Undergång, få ett original av häftet "Skabbs låtar med ackord o texter" var en verklig kick. Därför mailade jag Bosse via SR vid minst två tillfällen i slutet av nittio-talet och ville göra en intervju. Något svar fick jag dessvärre inte.
Bosses egenhändigt tillverkade punktröja.
Men nu, tolv år efter mina mail till Bosse har vi en givande kontakt genom Facebook. Och nu liksom då vill jag lyfta fram musiken och texterna som gav mitt trettonåriga jag både en identitet och en grund att stå på. Texter som då var ur mitt elevperspektiv bär jag med mig i dag i min yrkesroll som lärare, de gör att jag påminns om varför jag valt att arbeta i skolan och därmed sluts cirkeln.
Tack Bosse.
Så inför onsdagens boksläpp vill jag ta med er på en musikalisk nostalgiresa tillsammans med Bosse Lötén.
Skabb - Live. Tankar i en skolbänk, De e ball, Den ljuva ungdomen, Anpassningscentralen Långholmsparken 780621
Nya låten, Ni klarar er alltid ändå Rock mot Rasism-gala - Kåren 780910
De får de å gå för mej - Oasen Rågsved 781016
Molotovs - Musikverket -79
Hjärnstorm - En ensam man 7" -80
Johan Lindell & Hjärnstorm - Nu eller aldrig 7" -81
Stadion Der Jugend - Väktare av mörkret 7" -81
Stadion - Kan inte se 7" -82
Stadion - LP -83
Shanghai Ralph - Kassett.
På bloggen Med denna verkliga kniv hittar du samlingskassetten Mun mot mun metoden som innehåller två låtar med Stadion Der Jugend
På Tonkraftbloggen hittar du en Tonkraftsinspelning med Stadion Der Jugend
Med andra ord är det bara Tonkraftsinspelningen med Hjärnstorm som saknas.
Urrke T: Om punk och medelålderskrisen
Hur kommer det sig att det tagit så lång tid för Midlife Crisis att göra sin livedebut, ni har ju "funnits" typ sketlänge ju?:
URRKE: Jo vi har funnits sketlänge. Typ 5 år närmare bestämt. Men vi har aldrig varit ett satsande eller "seriöst" band. Därför har vi inte direkt brytt oss om vi lirar live eller inte. Vi har spelat in singlar och haft kul. Dessutom har vi alla varit grymt upptagna med våra band. Hellacopters, Backyard och Maryslim, men just nu är inte det "problemet" närvarande.
Vi har under åren ständigt fått förfrågningar från bokare om att turnera/spela i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, på Rockbåtar, födelsedagsfester, etc etc, men det har aldrig gått att få ihop något tyvärr. Nu ska vi hur som helst spela in nästa EP i Henry Fiat-Stefans studio i Sthlm helgen vecka 45 och då frågade dom på Fritz Corner om vi ville lira hos dom på onsdag samma vecka. Dregen ställde in ett DJ-jobb som han redan hade bokat så vi kunde tacka ja.
Hur kommer det sig att ni snöat in så totalt på gammal punk?
URRKE: Personligen har jag varit insnöad på gammal punk sedan jag hörde Sex Pistols sommaren 1977 och jag har lirat i Punkband sedan jag var 10-11 år gammal. Det var egentligen så Midlife Crisis började. Jag var lite trött och less på det som började bli väldigt seriöst och pretentiöst i Maryslim och kände för att göra något oinskränkt KUL, opretentiöst och punkigt utan några andra ambitioner än att ha just kul. En inställning som delades av Dregen, Robban & Måns. Det var så den första EPn i slutet av 2004 kom till. Och det kändes helt naturligt att jag valde ut några grymma gamla förbisedda och underskattade punklåtar som jag diggat "sen Moses gick i kortbrallor" och smacka in dom med ny och fräsch attityd. Avengers, Users och Warheads. Det var där vi började och det vi utgick från. Sex Pistols och Clash i all ära, men dom låtarna har ju alla hört till förbannelse redan.
Så dom andra i bandet delar din "punksmak"?
URRKE: Ja, i det stora hela kan man nog säga att dom gör det. Skillnaden kanske är att jag älskar gammal Brittisk 77-Punk, medan Måns är mest svag för gammal Svensk Punk, som t.ex. PF Commando och P-Nissarna, vilka även jag älskar, och även den tidiga Amerikanska garagepunken, med band som t.ex. DMZ, vilken även Dregen & Robban är rätt inne på. Men vi gillar så klart alla fyra Punkrock och det är huvudsaken. Vi är ett sånt Punkband som det var förr. Utan en massa genrer, nischer och skit. Vi lirar Punk helt enkelt.
Nu har ni gjort covers på brittisk 77-punk, Menace, Slaughter and the dogs och Users.. vad är det som gör den typen av punk så bra?
URRKE: Ja, om vi nu ska dissikera den Brittiska 77-Punken, så kan man väl säga att jag gillar den så mycket för att det på sätt och vis var där det började för mig. Man började med att höra Pistols i radion. Sen kom det mer i både radion, tidningar, och plattor som polare köpt. Band som Clash, Damned, Jam, Slaughter & The Dogs, Ultravox, Johnny Moped, Eater, Wire, X-Ray Spex, Generation X, osv osv. Fast för mig så började det hela i staterna, Detroit, Boston och New York huvudsakligen, men den stora punkexplosionen hände i London och England, och så fortsatte "branden" här hemma i Sverige med Ebba, PF Commando, KSMB, Kriminella Gitarrer och grabbarna.
Vad tycker du är skillnaden på den amerikanska punken och den brittiska?
URRKE: Jag tycker inte att skillnaden är så jävla stor som vissa vill göra gällande. Musikaliskt alltså. Jag menar, visst, i USA blev det inte någon modegrej i början, i England däremot kom ju ganska snart konformismen angående vad som var Punk och vad som inte var Punk. Men det gäller ju mest "uniformen" tycker jag. Fast det är klart, det som började kallas Punk i staterna var ju jävligt progressivt och mångfaldigt. Det är stor skillnad även musikmässigt på artister som Stooges, Dolls, DMZ, Ramones, Blondie, Suicide, Talking Heads, Television, Patti Smith, Devo, osv. Dom tidiga Brittiska banden anammade mest det som kom från Dolls, Stooges och Ramones, så den tidiga Brittiska Punken blev rätt fokuserad på snabb och hård Rock N Roll.
Men samtidigt fanns band som tex Wire, Ultravox och Adam & The Ants, som var lite mer "arty" och okonventionella och kanske snarare var influerade av Roxy Music än av Ramones. Sen kom det även in mycket Reggae-influenser i den engelska punken, vilket märks bäst hos Clash, The Ruts, The Slits och även hos Lydons PiL.
Att ni spelat in PF Commandos gamla dänga Raggare gör mig knappast förvånad eftersom du är från Gävle. Men berätta vad PF betytt för dig och för Gävle?
URRKE: Jag är i och för sig född ända uppe i Kiruna, men ok, vi flyttade till Gävle när jag bara var 9 år, så jag växte ju upp där.
PF Commando var det första Punkband jag hörde från stan, så det var ju jävligt fett och tungt. Jag och mina polare tyckte dom lät och var lika bra som Pistols och Clash. Det var väl det som var det häftigaste med hela Punkgrejen. Plötsligt så hade granngrabbarna hemma i "byn" ett band som var lika bra som killarna man hörde i radio och såg i poptidningarna. När vi cyklade förbi radhusområdet där familjen Jansson bodde så sa vi "kolla, där bor Sonny och Kenneth i PF Commando"! Och sen tätt efter PF kom ju BUGS med sin grymma EP "Bloody Mess". Deras gitarrist Bobo var 7 år äldre än jag, men vi blev polare ändå. Så var det också med Punken.
Jag vet inte vad PF Commando har betytt för Gävle stad däremot. Dom satte ju Gävle på kartan lite grand back in the day i alla fall. Dom åkte ju till Stockholm och lirade förband åt Magnus Uggla och dom lirade på Music Palais, där dom blev portade pga skandalöst beteende. Jag minns ett Punk-reportage i Vecko revyn där det var en bild på PF när det lirade på någon punkgala i Stockholm. Då blev man lite stolt och tyckte det var jävligt fett. Dom gjorde nog så att en del av oss även kände lite "Punk-stolthet" över att komma från Gävle. PF´s stad liksom. Annars var och är det ju mest Brynäs och Gevalia för hela slanten.
Men idag vet jag inte hur mycket cred PF har kvar? Det är väl mest bocken, DiLeva och Lassgård nu för tiden? Men DiLeva har ju också sin bakgrundi Gävle-Punken, med sina band Pillisnorks och Modaern Art.
Jag tycker i alla fall fortfarande att PF Commando var ett av Sveriges bästa Punkband!
Om nu PF var Gävles storheter så fick Warheads aldrig den uppmärksamhet de förtjänade, fast bandet hade en samling eminenta låtar. Varför valde ni/du Centre of lies?
URRKE: Jag köpte Warheads EP när den kom ut 1979/80, på postorder från tidningen RIP, som även gav ut den på sitt RIP Records. Jag älskade den från första stund och gör det än idag. När vi skulle spela in första EPn ville jag helt enkelt köra den och Måns var överens med mig om att "Center Of Lies" var den bästa Warheads-låten. Och det verkar som att dom själva gillar den också, för båda killarna som brukade sjunga i det bandet, dvs Matte Cavonius och Pelle Almgren har på Midlife Crisis FaceBook nyss önskat att vi ska lira den live på Fritz´s Corner i November, he,he.
Och nu när vi är inne på Stockholmspunken. Vilka andra band är förtjänade av mer uppmärksamhet än Warheads?
URRKE: Ja du... Det är så jävla många, så jag kommer inte att komma ihåg att nämna alla. Men några av mina favoritband från Stockholms-scenen som jag tycker är underskattade och borde få mer cred och uppmärksamhet än de har / har fått är bl.a. Incest Brothers, The Pain, Bitch Boys, Neon Leon, Rude Kids, Baiters, Four Mandarines, Usch! Men det finns absolut fler. Grisen Skriker och absolut KSMB borde vara lika stora och kända som Ebba!
Är det möjligen så att vi får fler svenska punklåtar på er spelning?
URRKE: Ja, vi kommer i alla fall att damma av PF´s "Raggare" och Warheads "Center Of Lies". Det KAN även hända att vi kör en gammal BUGS-låt! Jag hoppas i alla fall det.
Vad blir nästa steg för Midlife Crisis nu då?
URRKE: Vi ska som sagt helgen efter vi lirat på Fritz´s Corner gå in i studion och spela in vår tredje EP. Det blir två covers. En Svensk och en Amerikansk. MEN det roligaste är att det även blir två helt egna och nyskrivna originals! Två låtar som jag skrivit och faktiskt redan gjort demos på i Göteborg, i Henryk Lipps (Blue For Two) Music A Matic Studio. Fast på demon lirar jag alla instrument själv. Vi kommer även att lira minst en av dessa nya egna låtar på Live-giget. Vi planerat att spela in en LP under 2011. Men exakt hur upplägget blir är inte klart. Det kommer att bli jävligt bäst i alla fall. Så mycket vet jag
Är det inte då på tiden att ni plockar in en saxofon i så fall?
URRKE: Det känns som om det inte är så "långt bort" att ta med en X-Ray Spex-låt på LP:n. Och då plockar vi så klart in Magic Gunnarsson på saxofonen!
Man blir aldrig för gammal för Medelålderskrisen.
Du missade punkgalan i april, men för några år sedan när Håkan Waxegård försökte få till en punkgala på Mondo, föreslog jag er och då skulle ni ha delat scen med Stoodes, Grisen Skriker, P-Nissarna bland anndra. Hade det varit något?
URRKE: Jo jag missade tyvärr Punkgalan på Göta Källare. Hade varit kul att varit där. Har hört från många polare att det var en rolig helg med många återseenden. Hade varit kul att se Bitch Boys. Dom har jag inte sett sen giget dom gjorde i Gävle 1980, ha ha. Naturligtvis hade det varit askul att lira på Waxegårds Punkgala på Mondo med Stoodes, Grisen, P-Nissarna, mfl. Synd att den inte blev av.
Avslutningsvis Hur viktigt är det att ha en Hälsing på trummor och varför ska folk kolla in er spelning?
URRKE: Eftersom Robban nu råkar vara gammalt Bandy-proffs från Eiiidsbyn så är det så klart VÄLDIGT viktigt att ha en Hälsing på trummor, då vi naturligtvis inte vill ha någon annan trummis än han. Och varför folk ska kolla in vår spelning tror jag nog att dom fattar själva utan att jag behöver berätta det för någon.
Vi ses!