Farbror Punk

"...Hur mycket dricker du egentligen?
...Om jag vill ta ett glas till maten...för att förhöja smaken, då måste jag väl få göra det?
Jag har aldrig varit med om fester där man dricker så mycket att man inte kan resa sig.
Det är för att du inte är från Värmland.
- Ja kanske det.

Reporter Hanna Hellquist

Link: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=868184

Tack till "Linda" för klippet.
Ja, de kan minsann dricka i Värmland. Inget fjoll där inte!

Skål ta mig fan, å grått nytt hår!

När så 2008 börjar lida mot sitt slut ska man ju sammanfatta detta gågna år. Men, det är inget för mig. Nej, jag har de senaste veckorna levt i i Londons Soho åren 1976-77.
Boken The Roxy London WC2 - a punk history, handlar om klubben Roxy, dess besökare och banden som spelade där och är resultatet av en persons stora facination och intresse för London och punkens första och mest legendariska klubb. Paul Marko, driver sedan ett antal år sajten Punk 77, och det är en heroisk insats han har gjort för att ro detta enmansprojekt i land. Ett projekt som inget bokförlag ville ta hand om, så boken är i sann gör-det-själv-anda utgiven av Marko för egna pengar.

The Roxy London WC2 är precis den där boken jag ville ha. Den är en kornologisk citatsamling med Markos egna inpass och tidsmarkörer i punkhistorien åren 76-77. Den har många tidigare opublicerade och privata bilder samt ett index med alla band som spelat på The Roxy. OK, vissa citat är hämtade från tidigare publicerat material, men jag garanterar att det mesta har man inte läst sedan tidigare.

Förutom att det handlar om de första punkarna, de trendmedvetna "konstungarna" från medelklassen, handlar det om musiken, lusten, energin och spontaniteten att själv bilda och spela i ett punkband. Boken får mig att dyka ned bland plattor med Eater, Adverts, Johnny Moped, Cortinas, Models, Raped, London, Unwanted, Wire, X-Ray spex med flera. Men den får mig också att söka rätt på The Bears, The Now, Wasps, Satans Rats, Mean Streets och New Hearts. Ja, jag får behärska mig att inte börja titta på Don Letts The Punk Rock Move (som också får ett eget kapitel) eller Janet Street Porter och LTWs - The year of punk.

Det är befriande att boken inte handlar om punkens historia och hur allt började, eller om punkens värderinga. Visst båda sakerna finns med, men det är i förbifarten och mer konstaterande från de medverkande hur de upplevde punken. Jag älskar verkligen Pauls vurm för de "små" punkbanden. Hur han både i boken och på Punk 77 hellre sätter fokus på band som The Killjoys och The Mainiacs än på Sex Pistols och Clash. På samma sätt som jag sjävt valt att avstå från Ebba och KSMB till förmån för The Ass och Arabens Anus.

Med hundratalet sidor kvar, boken är på runt 500 sidor, slås jag av tanken och lusten att själv göra något i samma stil. Att zooma in en plats och en tid då den svenska punken var som mest lustfylld och facinerande. Å andra sidan fanns det inget Roxy i Sverige även om Musikverket var det närmaste man kan komma en "äkta punkscen". Därför kanske man istället skulle göra den där boken som Janne Punk en gång skissade på - Stokholmspunk. Fast med fokus på 1977-78 och därefter låta punken dö, utveckas eller vad ni själva vill.

Titta på Olle Borgs bild nedan: Cathy & The Heats andra spelning 1:a maj 1978. Nog fan vill du också veta hur det lät och vilka som var där, då när punken bara bestod av en handfull punkare. (Ja, spelningen finns bandad)

DE ANHÖRIGA
Kom från Karlshamn existerade under en kort period mellan hösten 1979-sommaren 1980. Hatton kom från Karlshamns första (här finns olika uppfattningar)"riktiga" punkband Division 54A, som splittrades efter fem mer eller mindre kaotiska spelningar, men fortsatte några månader till utan Hatton.

Innan De Anhöriga var De Anhöriga fanns bandet Avhopparna som bara existerade 2 repor innan de bytte namn till AB Liktransport som aldrig vare sig spelade eller repade. Bandmedlemmar under dessa veckor var Pigge Pihl, Atomen, Hatton o Ringdahl + några ännu mer diffusa människor som ingen riktigt kan komma på vilka de var. Pigge o Atomen försvann under oklara omständigheter. De kvarvarande fick leta upp bassist.

 Ulf hade en brokig diversebakgrund i Karlshamns musikvärld; han var också tjejernas laban när han sjöng "I'm sailing" på en skolavslutning 1976, men framförallt var han en liten djävul på att ha gehör och lära sig spela instrument. Björn och Ulf hade tillsammans med Stefan från Divisionen + Harrsjö från The Stains experimenterat i ett projekt kallat "Les Girls". Musikaliskt låg det närmare rythm & blues och soul än ren punk. Les Girls fanns kvar som bandnamn, men med helt andra medlemmar och spelade samma kväll som De Anhöriga under den allra första rockfestivalen på Träffpunkten i Karlshamn Detta jam planterade lite idéer om att gå vidare och utveckla konceptet. De Anhöriga var ett faktum. 3-4 månader senare anslöt Ringdahls kompis Mats Knutsson på sång. Det blev dock inte så mycket soul förutom "in the midnight hour" och Mats version av The Locomotion, som dock inte framfördes särskilt souligt.

Innan Mats greppade micken hann bandet spela in No Dubs tillsammans med Brigad 45B.
Första spelningen gjordes på TP tillsammans med bl.a Kockums Hjärnverk, Karlskronitisk tolkning av punk. Andra spelningen var en akutinhopp på ett folkparksarr, som förband till Magnum Bonum!. Tredje och sista spelningen var på rockfestivalen på Träffpunkten.
3 månader senare står Ulf och Björn på scen igen, men med Lövhög på trummor och under namnet Unter den Linden.

Artister har bildat organisationen Zero dB, mot musik som tortyr.
Musikforskare Peter Bryngelsson säger:
"Musik är ett kraftfullt vapen som också kan användas till tortyr. Man spelar musiken i 14 timmar i sträck. Man spelar den i en volym som är outhärdlig. Man kan inte stänga av, man kan inte välja musiken."
Vilken musik som helst kan användas för tortyr, enligt Peter.

Med andra ord, är det dags att vi en gång för alla anmäler Carola för brott mot Genevekonventionen. För vad annat än tortyr och mänsklig förnedring är det, nu i juletider då Carolas julsånger formligen sprejas ut likt napalm över oskyldiga och icket ont anande medborgare.
Och när checkarna från STIM rasslar in för december månad skrattar skadeglatt Carola hela vägen till banken. Inte konstigt att hon år efter år kan vara en fortkörande diva.

Så kära vänner dags att agera. Låt Carola stå till svars för brott mot mänskligheten.