Peace & Love bara nostalgi?
Nostalgi eller ej. Att se Sex Pistols och Roky Ericson kompad av Nomads var två härliga stunder för mig på Peace & Love. Visst belackarna är många när det gäller Pistols och få när det gäller Roky. Men poängen är att för mig och många andra betyder de här farbrödernas musik små kickar av lycka. Att få höra Pistols mölja genom EMI eller Holidays in the sun gör mig lika glad som när Roky kör eminenta Starry eyes eller Two headed dog. Musik som är tidlös även om artisterna passerat "rebellåldern". För visst ska energisk och upprorisk musik skapas av unga ettriga människor. Sen tycker jag att det är skitsnack att man inte är förbannad som vuxen, att har man passerat 30 är man bitter istället för arg. Vem kom på den absurda idén. Men, å andra sidan när man blir äldre värdesätter man saker på ett annat sätt, uppskattar livet mer och slappnar av lite. Därför kan Nunsted och andra ge Pistols en överkryssad geting. Än sen, jag hade en trevlig stund och det är vad som är viktigt för mig.
Kan tillägga att nostalgibanden DLK och Hanoi Rocks underhöll och gjorde mig och andra glada. För om man inte är glad på festival, när fan ska man då vara glad? Till och med Dark Funeral körde på avspänt småkomiskt mellansnack.
Så i väntan på Bullret lever jag i nuet med lilla Bosse, tampas med nostalgin kring Bernspunken och konstaterar att jag har det egentligen förbannat bra!
Snart är det dags...
För Peace & Love och Sex Pistols. Nedan kan ni se herr Lydon i St. Petersburg.
Klart som fan det är nostalgi. Fast hade man sagt att det var nostalgi att se Muddy Waters eller B.B King?
Vem orkar bry sig?
Det är musiken jag är ute efter och så var det även 1977, även om herr Lydons texter var helt rätt för en tonåring att lyssna till. Nu är vi alla 40+, feta, och gubbgriniga. Så vill ni så ses vi i Borlänge och halsar lite KIR på parkeringen och låtsas att vi fortfarande bara är runt 20.
Picture by Darkside.ru
Tjenare Henrik Weston - Vem Bryr Sig
Hur känns det inför den stundande spelningen?
- Bara bra, vi var grymt taggade att det skulle braka loss redan i juni, men nu får vi suga på karamellen ytterligare några månader.
Har ni hunnit repa än?
- Vi repade ganska intensivt i mars/april, men nu har vi slagit av på takten. Vi höjer tempot i augusti igen. Vi hade såna där klassiska problem i början; "vi har ingen lokaaal", det var jättejobbigt, det är ju ingen som spelar i band längre. Men vi känner ju mycket folk så på lite omvägar har vi fått låna Atomic Swings gamla lokal på Kungsholmen i Stockholm. En kväll när vi repade knackade det på dörren, och då stod halva Soundtrack Of Our Lives utanför och diggade. Coolt!
Var ni ringrostiga?
- Fruktansvärt ringrostiga. Bortsett från en spelning 1985 hade inte Vem Bryr Sig? lirat sen 1981. Okej, alla lirade i olika garageband efter Vem Bryr Sig? men sen slutet av 80-talet har ingen spelat mer stadigt. På första repet gick låtarna i slow motion, vi kunde inte fatta hur vi kunde spela så fort "när det begav sig". Då kom vi på att det handlade om att ha längre gitarrband och då gick det att få upp tempot! Nästa dag hade alla ont nånstans, jag sträckte mig när jag skulle posa, trummisen ont i armar och axlar och Hoffner och Danne värk i fingrar, händer och armar. Men redan på tredje repet började låtarna sitta och nu låter det riktigt bra, mycket bättre än på punktiden. Det är mer fokus.
Vilka finns med i sättningen?
- Vem Bryr Sig? hade lite olika sättningar men på Berns blir det den klassiska sättningen från 1980. Patrick "Pruten" Wedholm - trummor, Danne Dittmer - bas, Janne Hoffner - gura och jag på sång.
Vilka låtar har ni tänkt köra?
- Vi har repat in sju låtar: Hårt mot hårt, Sanning, Direktör, Svenska Armén, Min Värld, Feg och Värtans vatten. Alla band ska ju köra 15-20 minuter, och det här setet tar drygt en kvart. Låtarna är runt 1.50!
Er bästa låt?
- Direktör!
Hur är det med dagsformen, kommer ni i era läderbrallor och går det att skrapa ihop håret till klassiskt punkspret eller tuppkam?
- Jag tror vi kör ganska basic, det var väl egentligen bara Pruten som hade den klassiska punklooken, han såg ut lite som Johnny Rotten, vi andra var mer ordinära slackers, typ Ron Asheton.
Får man vara nostalgisk som punkare trots att rörelsen var "här och nu" och föraktade all nostalgi?
- Absolut! Den bästa musiken gjordes ju runt 76-80! Och punk var ju så mycket mer än musiken; för mig handlade det mycket om DIY, man blev lite av en entreprenör, även om i stort sett alla projekt jag gjort genom åren gått back, ha ha ha. Konserter som fixades gick ofta back, vårt fanzine The Eye gick ALLTID back (utkom 1983-1986) och min punkroman om vårt band har också gått back! Men va fan, jag spelar inte golf eller nåt annat trams. Att förmedla lite kultur i olika former är mitt andningshål...
Varför har vi fått vänta på den här klassåterträffen i 30 år?
- Torkel Knutsson ska en stor eloge för att han dragit i gång allt. Han (och några till) jobbar frenetiskt för att få allt att funka. Herregud, här är det runt 15 band som ska lira som i de flesta fall inte lirat på 25-30 år! Många är döda och så vidare. Kepsen av för Torkel för att han ser till att Stockholm får sin första riktiga punkfest!
Vilka band tänker du kolla?
- Så många som möjligt, men särskilt Grisen och Pain.
Vilket svenskt band hade du själv önskat till punkkvällen?
- Ebba, hade väl inte varit helt fel!
De bästa svenska punklåtarna?
- Tyst för fan (Ebba), Boss Moss (Problem), De rika har lagen (Besserwisser Pop) och Regler och lagar (Gaberts Livs).
Vilka svenska band tror du betytt mest för punken?
- Givetvis Ebba. Och KSMB. Men jag tror att det i varje svensk stad fanns lokala förmågor som betytt oerhört mycket för musiklivet. På Lidingö fanns det fyra punkband före oss; SÄPO, Besserwisser Pop, Gaberts Livs och Palmons. Killarna i dom här banden var några år äldre än oss och dom första punkgigen jag var på var med dom här banden. Dom inspirerade oss i Vem Bryr Sig? oerhört! Annars är Grisen Skrikers sista spelning på 4an något som betytt mycket för mig!
Kommer ni att visa "ungdomarna" att gammal är äldst?
- Det kan du lita på!
För de som inte hört er finns er musik tillgänglig i någon form?
- Det finns lite skrammel på www.myspace.com/theeyeproduction Annars gav Vem Bryr Sig? aldrig ut någon egen skiva men finns med på samlingsplattan Lajv på Kulan med låten Feg. Plattan är från 1981.
Hur mår den svenska punken idag, har du någon koll, finns det band som du gillar?
- Ingen koll alls. Det lilla jag hört är dåligt. Punken efter typ 1982 blev alldeles för skränig med dåliga sångare och dåliga låtar. Nu låter jag som en gammal gubbe... ha ha ha. Annars är det garagerock som gäller för mig, och den låter ju ofta som punken gjorde förr!
Är den relevant idag, både som rörelse och som musikalisk genre?
- Absolut! Det är alltid rätt att ifrågasätta och då är punken en bra utgångspunkt!
Förändrade punken något?
- Det trycker jag, kolla bara hur musikklimatet var runt 1976. Inte särskilt kul, men så kom punken och rockade röven av all seg progg och all dålig disco. Punken tog också bort en del av den bruksmentalitet som dominerade i Sverige att nån annan alltid skulle ordna allt. DIY var det viktigaste resultatet! Men precis som Torkel Knutsson så tycker jag att inte att Stockholmspunken ännu beskrivits på rätt sätt. För Vem Bryr Sigs del handlade det i första hand om att lira cool musik, ha kul, gå på gigs, hänga med polarna och dricka bärs! Jag tror att den beskrivningen stämmer på många fler än den som kommer fram i boken Varför tror du vi låter som vi låter. Jag blev mest förbannad när jag läste den boken. Men bilderna var bra.
Till sist: något att tillägga?
- Om punken: Vi kom, vi såg, vi segrade!
Niels - Mobbingbarn
Niels: "Mobbingbarn" (Bellatrix/SAM) - HÄR!
Den legendariske Rock-Nisse. Hur gammal är han? 12, 13, 14? Nåt sånt. En skåning som i bästa Pedal-stil snackat sig fram. Men han har mer än en stor trut. Jag är djupt förälskad i den här låten som han sjunger så kärt, så kärt - med fint dragspel av Ale Möller. Lysande! Köp!
Expressen 14 december -79 Text Mats Olsson
Klicka på bilden för att läsa reportaget.
Den legendariske Rock-Nisse. Hur gammal är han? 12, 13, 14? Nåt sånt. En skåning som i bästa Pedal-stil snackat sig fram. Men han har mer än en stor trut. Jag är djupt förälskad i den här låten som han sjunger så kärt, så kärt - med fint dragspel av Ale Möller. Lysande! Köp!
Expressen 14 december -79 Text Mats Olsson
Klicka på bilden för att läsa reportaget.
Proggmusikalens rockensamble
Nyligen fick jag en kompisförfrågan från Proggmusikalens rockensamble på MySpace. Jag kollade naturligtvis upp vilka som dolde sig bakom det långa namnet, och det var inte ett "ordinärt" band med ett krångligt namn utan istället en nyskriven musikal med influenser hämtade ur verkligheten: Janne - en proggmusikal.
Efter att ha lyssnat till musiken och låtarna på sidan kände jag mig ännu mer nyfiken på denna "proggmusikal", så jag kontaktade ensemblen med mina undringar och fick nästan omgående svar från en av producenterna - Johnny Telkkonen, det är för övrigt han och Benedikta Cavallin som står för musiken till - Janne. De båda tillhör dessutom Sveriges äldsta amatörteaterförening nämligen; Göteborgs teaterverkstad
Jag frågade Johnny hur det kom sig att det blivit en proggmusikal och om själva historien hade någon form av verklighetsförankring, kanske rent av ett politiskt syfte?
- Jo, det finns en verklighetsförankring och ett politiskt syfte. Jag jobbade på socialjouren i Göteborg en period och slutade för ca ett år sedan. Där träffade jag ofta människor som sökte tillfärlligt boende av olika skäl. Ofta hade de redan boende men kanske hade "festat" och orkade inte, eller insåg för sent på natten, att det inte skulle kunna ta sig till det boende som ordnats genom socialtjänsten. När det blir en hel drös under en kväll samtidigt som man kanske jobbar med ett kvinnofridsärende där hon är tvungen att söka skydd och byta identitet, uppstår lätt tankar som; vafan, har vi inte lagt tillräckligt på det fyllot, han super ju bara bort det han får. Varför inte lägga pengarna på något annat. Om då denna fyllegubbe skadat och kanske rent av dödat någon, hur viktigt är det att ge honom tak över huvudet och mat? Förmodligen tycker många att man kan satsa på vården barnen eller något annat. Men tänk om det var din son, bror eller far? Det är svårt att bara säga det ena eller andra, men jag kände att jag måste rannsaka mig och akta mig för att bli avtrubbad.
- Musikalen ställer frågan; hur mycket är en människa värd? När skall man sluta satsa och ge upp, eller skall man det. Men, och det är viktigt att påpeka, vi skriver inte vår åsikt på någons näsa utan vill väcka frågan om människovärde utan att koppla det till ett politiskt block. Vi lever ju i ett mer kallt och individualistiskt samhälle, anser vi. Dock är det traditionellt mer vänster att ta upp en sådan fråga och de flesta är vänster i ensemblen på 25 personer.
Vi vill att alla ska tänka till ett tag, kriminella Janne som luktar urin på spårvagnen kanske skulle kunnat vara just din bror. Och varför blev han sådan? är det ren inneboende ondska eller är han ett offer för omständigheter eller vad..
Är han ansvarig själv? Eller har vi alla ett ansvar?
Själva grundmanuset till musikalen skrev Johnny och Benedikta Cavallin ihop, sedan processade man manuset i teaterensemblen. Om man ansåg att någon scen behövde kompletteras hade skådisarna och regissören fria händer. Ett mycket fruktbart och demokratiskt tillvägagångssätt enligt Johnny.
Har de då 70-talets vänsterpolitiska teater och proggmusik som inspiration för "Janne"? Och tycker de i så fall att det är dags att väcka upp den politiska teatern?
- Visst vi gillar alla Nationalteatern mycket och vill absolut säga något med vår föreställning. Så nog finns inspirationen där. Och visst skall den ideologiska teatern återupplivas.
Är du minsta intresserad av musik eller teater med ett socialt budskap ska du kolla upp Janne - En proggmusikal, vilket du gör enklast, genom att besöka MySpacesidan - HÄR!
Efter att ha lyssnat till musiken och låtarna på sidan kände jag mig ännu mer nyfiken på denna "proggmusikal", så jag kontaktade ensemblen med mina undringar och fick nästan omgående svar från en av producenterna - Johnny Telkkonen, det är för övrigt han och Benedikta Cavallin som står för musiken till - Janne. De båda tillhör dessutom Sveriges äldsta amatörteaterförening nämligen; Göteborgs teaterverkstad
Jag frågade Johnny hur det kom sig att det blivit en proggmusikal och om själva historien hade någon form av verklighetsförankring, kanske rent av ett politiskt syfte?
- Jo, det finns en verklighetsförankring och ett politiskt syfte. Jag jobbade på socialjouren i Göteborg en period och slutade för ca ett år sedan. Där träffade jag ofta människor som sökte tillfärlligt boende av olika skäl. Ofta hade de redan boende men kanske hade "festat" och orkade inte, eller insåg för sent på natten, att det inte skulle kunna ta sig till det boende som ordnats genom socialtjänsten. När det blir en hel drös under en kväll samtidigt som man kanske jobbar med ett kvinnofridsärende där hon är tvungen att söka skydd och byta identitet, uppstår lätt tankar som; vafan, har vi inte lagt tillräckligt på det fyllot, han super ju bara bort det han får. Varför inte lägga pengarna på något annat. Om då denna fyllegubbe skadat och kanske rent av dödat någon, hur viktigt är det att ge honom tak över huvudet och mat? Förmodligen tycker många att man kan satsa på vården barnen eller något annat. Men tänk om det var din son, bror eller far? Det är svårt att bara säga det ena eller andra, men jag kände att jag måste rannsaka mig och akta mig för att bli avtrubbad.
- Musikalen ställer frågan; hur mycket är en människa värd? När skall man sluta satsa och ge upp, eller skall man det. Men, och det är viktigt att påpeka, vi skriver inte vår åsikt på någons näsa utan vill väcka frågan om människovärde utan att koppla det till ett politiskt block. Vi lever ju i ett mer kallt och individualistiskt samhälle, anser vi. Dock är det traditionellt mer vänster att ta upp en sådan fråga och de flesta är vänster i ensemblen på 25 personer.
Vi vill att alla ska tänka till ett tag, kriminella Janne som luktar urin på spårvagnen kanske skulle kunnat vara just din bror. Och varför blev han sådan? är det ren inneboende ondska eller är han ett offer för omständigheter eller vad..
Är han ansvarig själv? Eller har vi alla ett ansvar?
Själva grundmanuset till musikalen skrev Johnny och Benedikta Cavallin ihop, sedan processade man manuset i teaterensemblen. Om man ansåg att någon scen behövde kompletteras hade skådisarna och regissören fria händer. Ett mycket fruktbart och demokratiskt tillvägagångssätt enligt Johnny.
Har de då 70-talets vänsterpolitiska teater och proggmusik som inspiration för "Janne"? Och tycker de i så fall att det är dags att väcka upp den politiska teatern?
- Visst vi gillar alla Nationalteatern mycket och vill absolut säga något med vår föreställning. Så nog finns inspirationen där. Och visst skall den ideologiska teatern återupplivas.
Är du minsta intresserad av musik eller teater med ett socialt budskap ska du kolla upp Janne - En proggmusikal, vilket du gör enklast, genom att besöka MySpacesidan - HÄR!
Bosse firar midsommar
Bosse har en soft midsommarfest.
Helikoptern
HELIKOPTERN, Pappas dotter (Parlophone) - HÄR!
Stockholmsgrupp med humor och tillräcklig fräckhet för att stjäla vilt från 60-talshjältarna. (Visst grabbar, Lennon är död, men McCartney lever och har tillräcklig kraft i armen för att få iväg en protest). Om man vet att "Pappas dotter" handlar om en skivbolagsdotter som nyss gift sig är den kanske kul, men annars är det väl rätt tramsigt, va?
Stockholmsgrupp med humor och tillräcklig fräckhet för att stjäla vilt från 60-talshjältarna. (Visst grabbar, Lennon är död, men McCartney lever och har tillräcklig kraft i armen för att få iväg en protest). Om man vet att "Pappas dotter" handlar om en skivbolagsdotter som nyss gift sig är den kanske kul, men annars är det väl rätt tramsigt, va?
Floyds Hotel
Singeln hittar du HÄR!
Ikväll drar Floyds Hotel, Hottentots, Effbete och Karl Arnes Hot Fire ut på sin tältturné. Start i Södertälje, avslutning i Lysekil den 8 augusti.
På tal om Floyds Hotel: Nu är det dags att något bolag tar sig an dem. Gruppen har just gjort några låtar i EMI:s studio och här har vi något stort på gång. De sjunger på svenska och låter närapå som en blandning av J Geils Band och Graham Parker.
Floyds Hotel
Kom ihåg var ni läste det först.
Expressen - Mats Olsson 25 juli -81
Mer musik med Floyd´s Hotel hittar du på MySpace.
Vill du veta mer om bandet finns också en hemsida - HÄR!
Bitch Boys
Bitch Boys: "A capella Shulmacher" (SOS) - HÄR!
Det här trodde jag inte om BB! Tajt, säker nyavågenrock, superbt producerat. Skomakaren är en heldlös prutt-, rap- och garvfylld sångorgie. "Gyllene pistolen" är plattans höjdpunkt. Snygg sång, fint synth-arr och både tyngd, ös och känsla. "Surrogat (Stesolid)" är ordinär, "Lördsgsrebell" är hetsig rårock med maxad ösgitarr och klar sång.
Vecko-Revyn Nr24 - 10 juni -81
Det här trodde jag inte om BB! Tajt, säker nyavågenrock, superbt producerat. Skomakaren är en heldlös prutt-, rap- och garvfylld sångorgie. "Gyllene pistolen" är plattans höjdpunkt. Snygg sång, fint synth-arr och både tyngd, ös och känsla. "Surrogat (Stesolid)" är ordinär, "Lördsgsrebell" är hetsig rårock med maxad ösgitarr och klar sång.
Vecko-Revyn Nr24 - 10 juni -81
SNAGG - Tidningsurklipp
SNAGG; Tidningsurklipp (CwC) - HÄR!
Melodisk punkreggae från Norrköping. Inte illa alls. Koras härmed till "hjältar för en dag".
Schlager Nr5 -81 Bengt Ericsson
Melodisk punkreggae från Norrköping. Inte illa alls. Koras härmed till "hjältar för en dag".
Schlager Nr5 -81 Bengt Ericsson
Easybeat - Julrock
De som känner mig vet att jag gärna spelar julmusik när det är sommar och festivaltider så vad passar bättre än denna lilla fina sjua från Easybeat - HÄR!
Easybeat: "Julrock" (Hit)
Julfriden är över. Stilla natt har gjort sitt för 1981 och här kommer Landskronabandet Easybeat med 1,24 minuter varm, rivig och svängig gitarrpoprock för att liva upp vardagen. Mums!
Vecko-Revyn Nr1 5-jan -82.
Easybeat: "Julrock" (Hit)
Julfriden är över. Stilla natt har gjort sitt för 1981 och här kommer Landskronabandet Easybeat med 1,24 minuter varm, rivig och svängig gitarrpoprock för att liva upp vardagen. Mums!
Vecko-Revyn Nr1 5-jan -82.
Badboll lever
Mer Janne Andersson till folket - nu som producent.
Badboll: "Badboll lever!" (EMI) - HÄR!
Äktsvensk ädelpop som mycket väl tål att jämföras med Gyllene Tider! Fyra fina låtar, utmärkt producerade av Janne Andersson. Säkra refränger, bra lir och perfekt stämsång!
Vecko-Revyn Nr24 - 10 juni -81
JAPOP
ABKK
En gammal Ny Våg-favorit ABKK och Ronny. HÄR!
ABBKK, Ronny/Mörker (EFMD)
Svensk rock med mindre resurser än DÀccord men fler idéer. Båda sidor med snabb, intelligent pop med sparsam synt. Trevligt 4.
ABBKK, Ronny/Mörker (EFMD)
Svensk rock med mindre resurser än DÀccord men fler idéer. Båda sidor med snabb, intelligent pop med sparsam synt. Trevligt 4.
Beauty - Tonkraft
Midsommarmusik
Eftersom jag la ut en massa svenska poplåtar förra året tänkte jag hålla den trenden vid liv. Så även i år blir det lite musik för er att lyssna till i midsommartid. Emellertid är inte all musik just pop, men jag hoppas att det finns något för alla.
Kolla bloggen idag (torsdag) samt fredag och lördag.
Glad midsommar på er.
Kolla bloggen idag (torsdag) samt fredag och lördag.
Glad midsommar på er.
Stora Essingens ungdomsgård
Eftersom inte alla hänger på anisktsboken och dess klubbar tyckte jag att det var läge att låta även dessa och alla andra ta del av punkhistorien genom ett bildkollage från Olle Borg (Bed Bugs, Plast, Ruhr). Samt en text av Jeppe plockad ur RiP Nr6. Och skulle inte detta vara nog så kan du få den totala multimediaupplevelsen genom att ladda ner MOB - här, så hör du också hur det lät.
MOB och Cathy and the Heat på
Stora Essingens ungdomsgård
I ett ruckel som kallas ungdomsgård lite utanför Stockholm skulle dom två banden Cathy & the Heat och Mob spela.
Efter en ganska lång väntan kommer Cathy & the Heat, som består av Katti (sång), Peter (bas), Micke (gitarr) och Pelle f.d. Four Mandarines (trummor), upp på scen som var utav de minsta jag sett. Micke räknade in och bandet satte igång.
Katti försökte göra sig hörd men utan resultat, musiken överröstade henne. Men en kille fixade micken och efter ett tag kunde man höra henne lite i alla fall. Musiken påminde rätt mycket om X-Ray Spex, det berodde väl på att det var en tjej som sjöng och för att bandet hade en saxofonist (som heter N. Edwall och är medlem).
Cathy & the Heat spelade bara egna låtar utom Stooges "I wanna be your dog", en rätt bra version gjorde dom. Alla deras låtar hade engelsk text.
Efter en mindre paus rusade MOB upp och satte igång med ett fruktansvärt tempo. Deras sångare, Mats, var helt vild, kastade sig bland publiken, pogade, vrålade och skar sig på magen med en kniv, alà Iggy Pop.
De andra i bandet tog det istället ganska lungt. Man märkte på en gång att MOB var betydligt skickligare än Cathy and the Heat. De gjorde en verkligt bra version av Dead Boys låten "Sonic reducer". Mobs version var mycket ösigare, nästan bättre än de dödas.
Publiken hade hetsats upp av Mats och alla pogade omkring, många ramlade omkull och försökte dra ner bandet. Bästa låten va absolut "Louie, Louie" av gruppen Bloodclots, förbannat bra gitarr. "White riot" blev något sämre.
Ett extranummer blev det, men det lät lite osäkert för att Mob just lärt sig låten och sen var det tyvärr slut.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilket band som var bäst. Cathy and the Heat var kul att se och deras låtar fastnade jag för. Mob var också häftiga att se, särkilt Mats, låtarna var bra, och skickliga var dom. Men va fan spelar det för roll vem som var bäst.
MOB och Cathy and the Heat på
Stora Essingens ungdomsgård
I ett ruckel som kallas ungdomsgård lite utanför Stockholm skulle dom två banden Cathy & the Heat och Mob spela.
Efter en ganska lång väntan kommer Cathy & the Heat, som består av Katti (sång), Peter (bas), Micke (gitarr) och Pelle f.d. Four Mandarines (trummor), upp på scen som var utav de minsta jag sett. Micke räknade in och bandet satte igång.
Katti försökte göra sig hörd men utan resultat, musiken överröstade henne. Men en kille fixade micken och efter ett tag kunde man höra henne lite i alla fall. Musiken påminde rätt mycket om X-Ray Spex, det berodde väl på att det var en tjej som sjöng och för att bandet hade en saxofonist (som heter N. Edwall och är medlem).
Cathy & the Heat spelade bara egna låtar utom Stooges "I wanna be your dog", en rätt bra version gjorde dom. Alla deras låtar hade engelsk text.
Efter en mindre paus rusade MOB upp och satte igång med ett fruktansvärt tempo. Deras sångare, Mats, var helt vild, kastade sig bland publiken, pogade, vrålade och skar sig på magen med en kniv, alà Iggy Pop.
De andra i bandet tog det istället ganska lungt. Man märkte på en gång att MOB var betydligt skickligare än Cathy and the Heat. De gjorde en verkligt bra version av Dead Boys låten "Sonic reducer". Mobs version var mycket ösigare, nästan bättre än de dödas.
Publiken hade hetsats upp av Mats och alla pogade omkring, många ramlade omkull och försökte dra ner bandet. Bästa låten va absolut "Louie, Louie" av gruppen Bloodclots, förbannat bra gitarr. "White riot" blev något sämre.
Ett extranummer blev det, men det lät lite osäkert för att Mob just lärt sig låten och sen var det tyvärr slut.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilket band som var bäst. Cathy and the Heat var kul att se och deras låtar fastnade jag för. Mob var också häftiga att se, särkilt Mats, låtarna var bra, och skickliga var dom. Men va fan spelar det för roll vem som var bäst.
Att känna sig ung igen
Ulf Lundell sa i en tv-intervju för något halvår sedan att ingenting håller en så ung som att få barn. Något som jag definitivt kan hålla med om. Jag känner mig som en pigg 40-åring efter Bosses ankomst.
Bloggaren Ratboy 69 vet också hur man får en gammal stöt att känna sig ung.
Soundtracket till min och Bosses dagliga turer har hämtats från Ratboys blogg. Det är ett soundtrack som får pulsen att slå snabbare, solen att lysa starkare och lättölen att smaka fylligare.
Norrköpings bästa och mest saknade surfare - Sonic Surf City kan få vilken grå himmel att lova sol per omgående. Jag blir alltid lika nöjd av att höra bandet och det är helt obegripligt att de inte uppnått total kultstatus hos alla popälskare i hela världen.
Norska The Yum Yums är broderlandets svar på saligt avsomnade och evigt saknade Psychotoc Youth. Och på plattan singles'n'stuff. Och liksom Krafmfors finaste tolkare av powerpop har även The YumYums tolkat Paul Collins - Walkin out of love, men man gör också covers på Barracudas, Sweet, Rubinoos och Romantics. Men tro nu inte att detta är en skiva med bara covers, nej liksom Jörgen Westman, har The Yum Yumsen osviklig känsla för hur man snickrar ihop 2 minuters popsväng.
En platta fylld av covers är däremot 21st Century Power Pop Riot med The Methadones. Ett band med medlemmar från Screeching Weasel, Riverdales och The Queers. Bandet tolkar en uppsjö med popwerpopklassiker som "Back of my hand" (Tha Jags) "Heart of the city" (Nick Lowe), "Starry eyes" (The Records) och den suveräna tolkningen av Scandals "Goodbye to you".
Bloggen rymmer dessutom en ansenlig mängd andra finfina popplattor som Rubinoos-boxen. Kanske den bästa samling poplåtar som gjorts sedan Beatles blev för proggressiva.
Missa inte heller The Jook, Suzie & The Los Quattros, Soho Roses, Tina & The total babes, Pointed Sticks med flera.
Och som grädde på moset tanka hem samlingarna med 70-tals popglam: Velvet Tinmine, Glitterbest och Boobs - The Junkshop Glam Discotheque samlingar med definitiva party- och humörhöjare.
Så låt dig med popens hjälp bli sexton igen...P-O-P!
Bloggaren Ratboy 69 vet också hur man får en gammal stöt att känna sig ung.
Soundtracket till min och Bosses dagliga turer har hämtats från Ratboys blogg. Det är ett soundtrack som får pulsen att slå snabbare, solen att lysa starkare och lättölen att smaka fylligare.
Norrköpings bästa och mest saknade surfare - Sonic Surf City kan få vilken grå himmel att lova sol per omgående. Jag blir alltid lika nöjd av att höra bandet och det är helt obegripligt att de inte uppnått total kultstatus hos alla popälskare i hela världen.
Norska The Yum Yums är broderlandets svar på saligt avsomnade och evigt saknade Psychotoc Youth. Och på plattan singles'n'stuff. Och liksom Krafmfors finaste tolkare av powerpop har även The YumYums tolkat Paul Collins - Walkin out of love, men man gör också covers på Barracudas, Sweet, Rubinoos och Romantics. Men tro nu inte att detta är en skiva med bara covers, nej liksom Jörgen Westman, har The Yum Yumsen osviklig känsla för hur man snickrar ihop 2 minuters popsväng.
En platta fylld av covers är däremot 21st Century Power Pop Riot med The Methadones. Ett band med medlemmar från Screeching Weasel, Riverdales och The Queers. Bandet tolkar en uppsjö med popwerpopklassiker som "Back of my hand" (Tha Jags) "Heart of the city" (Nick Lowe), "Starry eyes" (The Records) och den suveräna tolkningen av Scandals "Goodbye to you".
Bloggen rymmer dessutom en ansenlig mängd andra finfina popplattor som Rubinoos-boxen. Kanske den bästa samling poplåtar som gjorts sedan Beatles blev för proggressiva.
Missa inte heller The Jook, Suzie & The Los Quattros, Soho Roses, Tina & The total babes, Pointed Sticks med flera.
Och som grädde på moset tanka hem samlingarna med 70-tals popglam: Velvet Tinmine, Glitterbest och Boobs - The Junkshop Glam Discotheque samlingar med definitiva party- och humörhöjare.
Så låt dig med popens hjälp bli sexton igen...P-O-P!
Varit lite upptagen
Klockan 7,46 den 11 juni förlöstes min andra son - Bosse med urakut kejsarsnitt. Femton minuter senare låg han på mitt bröst, på samma sätt som hans bror gjort drygt 19 år tidigare.
Det är märkligt hur det upprepar sig. Chris förlöstes visserligen med ett planerat kejsarsnitt, efter nästan tre dygns lönlösa försök att få igång värkarna efter det att vattnet gått. Bosses mer dramatiska entré gjorde mig lätt panikslagen och skärrad, eftersom ett urakut kejsarsnitt bara görs om det är fara för barnet eller mammans liv och hälsa. Dessutom skedde allt i en hast. Nu förlöpte allt bra och lille Bosse är idag sex dagar senare vid god vigör.
Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite lyckligt lottad då jag varit den som haft den första långvariga kontakten med mina söner. Något som i de flesta fall bara är kvinnor förunnat. Att få sitta där med sitt nyförlösta barn hud mot och småprata lite det är alldeles fantastiskt. Och när jag ser på Chris och min relation så vet jag att denna första kontakt skapat otroligt starka band. Band som gjort att vi aldrig varit oense eller osams under alla år vi levt tillsammans. Band som gör att vi harmoniserar med varandra och ger oss en känsla av samhörighet. Och jag är säker på att när jag sitter med facit om 15-20 år har historien upprepats med lilla Bosse.
Jag är så in i helvete glad över att vi fått besök av en liten människa här hos oss, fast jag tror inte jag kommer att köra en pappablogg om Bosses avföring och nappbyten utan jag kommer att fortsätta med kulturbloggandet som tidigare, fast kanske inte så ofta. Å andra sidan man ska aldrig säga aldrig. 
Jag å Bosse på väg ut på vår dagliga runda.
Pinballs - Kilafors
Vill ni veta hur detta lilla popband lät. I så fall kan ni ladda ner bandets demo - TILT HÄR!
Rockvindar
Innan Thorsten Flinck blev "riktig" skådespelare bejakade han sin stora passion för Nationalteatern och försökte sig på en teaterrockkarriär tillsammans med gruppen Rockvindar, 08-områdets svar på Backakollektivet - Nationalteatern.
Undrar du om Rockvindar var like bra som sin bästkustens finaste proggteater?
Ja, du kan via DENNA torrent ladda ner bandets självbetitlade skiva, även innehållande bonusen "Barn av vår tid" och helt enkelt avgöra själv.
Undrar du om Rockvindar var like bra som sin bästkustens finaste proggteater?
Ja, du kan via DENNA torrent ladda ner bandets självbetitlade skiva, även innehållande bonusen "Barn av vår tid" och helt enkelt avgöra själv.
Tjena Spiv i The Pain.
Hur känns det inför den stundande spelningen?
- Det ska bli skitkul tycker jag och bandet.
Vi har kört ett rep och det gav mersmak!
Var ni ringrostiga?
- Visst, några av oss var lite "stela" medans andra kör aktivt.
Vilka finns med i sättningen?
- Den här sättningen är Pain mach II.
Det vill säga: Spiv, Hocky, Stejmo och Janne "Ant" Oldaeus.
Vilka låtar har ni tänkt köra?
- Låtlistan är inte satt än efter bara ett rep.
Men, My Head Is Burning, Why Complain?, Next Time Ego, Churchyard, Ambulance, Man in the Front, Steppin Stone och någe av Stooges blir det.
Er bästa låt?
- Det får publiken/fansen avgöra.
Hur är det med dagsformen, kommer ni i era läderbrallor och går det att skrapa ihop håret till klassiskt punkspret eller tuppkam?
- Vi är alla i kanonform! Fan, alla har ju håret kvar sa Janne när vi sågs. Old boys men välbevarade.
Får man vara nostalgisk som punkare trots att rörelsen var "här och nu" och föraktade all nostalgi?
- För oss är det ingen nostalgi, utan en rolig grej, rock är alltid rock.
Varför har vi fått vänta på den här klassåterträffen i 30 år?
- 30 år gick jävligt fort kan man säga...
Vilka band tänker du kolla?
- Blir att kolla gamla kollegor och mingla runt.
Vilka svenska band tror du betytt mest för punken?
- Pain har betytt mest ha ha.
Hur mår den svenska punken idag, har du någon koll, finns det band som du gillar?
- Har ingen koll på punken idag, hörde ngt band från Gotland, plattan heter Galgberget, de är riktigt bra. (Pascal menar Staffan Min anmärkning)
Kommer ni att visa "ungdomarna" att gammal är äldst?
- Ungdomarna får gärna komma och visa upp sig, gammal är äldst!
Förändrade punken något?
- Punken betydde att vi började lira, kommer att lira och lämnade ett avtryck efter oss. Plus alla roliga människor man fått träffa/pussa.
Hörru Mats!
Mats Olsson intervjuades på TV4 igår morse. Mats berättade att han genom sin personliga stil fick läsarna att skriva massor av insändare. Något som påminde mig om nedanstående klipp från Böna, eller som han kallade sig då - Bagarn.
