Snart är det dags - Peace and Love

Peace and Love i Borlänge ser ut att bli en riktig höjdpunkt. Och stämmer väderprognosen blir det en het festival.
Personligen har jag passat på att lyssna in mig på Masshysteri och Tysta Mari. Se, det rimmade.
Masshysteri är klockrena med sin -77-influerade punk. Tysta Mari låter också väldigt bra. Kanske för att de låter som alla band som influerades av Clash efter London Colling.
De uppenbara svenska influenserna är Ebbas sista platta, Spion 13 och Strindbergs, såklart. Yngre punkare skulle säkerligen säga Rancid. Hur som helst det låter kalas.
Fast de jag är mest nere med just nu är Bullet!
För er som inte hört Bullet kan jag säga att tänk Ac/Dc och Accept. Där är de band man direkt kan säga det påminner om. Men det fina med Bullet är att varje låt har kryddats med "den där 80-talskryddan". Att lyssna på Bullet är som att ratta in Rock Box, det finns mängder av snygga "lån" och visst, det tilltalar nostalgitarmen på samma sätt som "ny-thrash".
Skitsamma är man tillräckligt gammal finns det alltid bitar av nostalgi i varje nytt band man hittar. För säga vad man vill om Vol Beat, men jag tänker Metallica.

Och på tal om nostalgi, Peace & Love är ju stället för sommarens bästa nostalgi. Strindbergs, Motley Crue, Lädernunnan: återladdad, Fath No More, Electric Boys och Perssons Pack.
Klart som fan att det är extra roligt för en gammal gubbstöt som sällan kommer ut och ser band att få full partajvaluta för inträdet. För nya band i alla ära, men Pelle det ska bli roligt att höra Monark X, så är det de välkända trudelutterna man vill höra när man smuttar på en pilsner i solens sken.

Ni som har tänkt tillbringa helgen i Borlänge. Kom fram och hälsa om ni ser mig så kan vi prata musik. Mitt mobilnummer hittar ni på Eniro - Joakim Sundberg.
Väl mött.


Skivtipset - Gatans Lag



På nya platta med Gatans Lag -  "Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död" möts man av ett utökat band och fylligare sound. Sax, hammond och kvinnlig körsång kompletterar ljudbilden. Jämfört med förra plattan är den nya mer variationsrik och produktionen homogen.


Inledande "Fy fan vilka hårda tider" sitter som en kall öl en solig sommardag. "Dom ska nog få" och "När Henke bröt käken på Avenyn" är tuffa punksmockor av klassiskt snitt. "Vi ska ta tillbaka vad dom snott" med sina inslag av baktakt och läcker saxofon är en annan given favorit.  Men största överraskningen är faktiskt covern på Fria Pro-Teaterns "Hårt mot hårt". En låt som i originalversion knappast är den fräcka punkrocklåt den i Gatans Lag blivit. Ta mig fan... låter det inte som om det vore ett bortglömt spår med GBG Sound. Svinbra!

Precis som förra gången finns ett dolt spår där Gatans Lag tolkar en känd låt. Denna gång är det Woody Guthrie "This land is your land". En tolkning som enligt Mathias (se intervjun nedan) inte ska tas på för stort allvar. Hur som helst, det är är en ölstämd version som gjord att skråla med i.


När jag recenserade förra plattan påstod jag att bandet hade framtiden för sig och det påstår jag fortfarande. Jag hoppas att nästa släpp blir för Gatans Lag vad ...And out come the wolves" var för Rancid, det stora genombrottet. 




Jag passade på att ställa några frågor till gitarristen Mathias i samband med att skivan släpptes.


Vad har ni sysslat med sen senaste plattan?
- Mattias på gitarr har startat ettt asgrymt band som heter Strung ups, tillsammans med vår trummis Peff.
Annars har inte så mycket hänt, jag startade upp Shortcut assault med lite vänner, men det gick i graven och Rickard, vår bassist, han är sjökapten nu.


Vad tycker du är den största skillnaden mellan förra skivan och den nya?
- Den stora skillnaden är att vi har samma ljudbild över hela skivan, den förra spelades in periodvis under två år i olika studios men denna är inspelad på en vecka i en och samma studio. Texterna på nya skivan handlar om konsekvenserna av det leverne som beskrivs på den första, vad händer när man varvar ner och tänder av.

Ni har breddat soundet med saxofon och orgel. Var det ett naturligt steg?
- Vi gjorde en spelning med sax och det var svinkul så jag frågade David om han inte ville lägga lite sax här och var på plattan och så la vi lite mer än tänkt för att senare ta bort överflödet i mixningen, men det lät så bra att vi behöll rubbet. Det var Jim steinman som producerade skivan så piano och orgel kom naturligt.

Det finns fler SKA-inslag denna gång. Kommentar.
- Jo, det finns inslag av baktakt på skivan men den är inte nödvändigtvis inspererad av ska, även balkansk musik använder sig av mycket baktakt och det är snarare där jag finner inspiration.Det finns så jävla mycket melodier att sno av
i gammal zigenar musik.

Det är mer Clash än Cock Sparrer den här gången.
- Jag hoppas det låter mer som Bruce springsteen och Meat loaf och kanske Kal p Dal än Cock Sparrer. När man snor av Johnny Rvers och försöker låta som The Bishops men sätter en kråka som mig på sång blir det tydligen punk rakt av.
Clash är en fin språngbräda ut ur punken egentligen, snarare än tvärtom.

Textmässigt har ni väl också ändrat er.
- Nej. Många säger att den gamla skivan bara handlade om våld, det gjorde den inte. Vi försöker inte klä våra texter i fina ord, säger man rakt ut vad man tänker blir det aningen osofistikerat och rått och, i mångas öron, våldsamt.
De nya låtarna har skrivits under aningen mindre stress plus att låtarna nu är lite längre. Förr brukade vi spela in på söndagar i bakfyllan och texterna kom till under tiden eller ett par timmar innan.

Har ni lyssnat på gammal progg?! För hur kommer det sig att ni gjort en cover på Fria Proteaterns "Hårt mot hårt"?
- En av de första låtarna jag spelade in med Fight club, som sen blev Gatans lag, var Dan Berglunds "Kampens väg" men vet e fan var den tog vägen? Jag har alltid lyssnat på visor men jag hatar vismusik och pretantiösa människor.
När proggen är rättfram och enkel är den det bästa som finns, enkla rim och knutna nävar till ett bluesigt rock n roll riff med en göteborgare på sång är oslagbart, vare sig det är progg eller punk.
Blir det fler lika fräcka tolkningar i framtiden, kanske Motvinds "Jojo, jaja" (I uppdaterad version om dagens regering) Fiendens Musik - En spark rätt i skallen? Eller Nynningens tuffare låtar?
- Nästa tolkning blir nog Nynningens "Batongerna ska dansa" (som handlar om fra fast på 70 talet) eller en svensk verision av Broder daniels "Shorline".

Och för att knyta an till föregående påstående. Att ni gör "tolkningar" av andras låtar som dolda extraspår verkar ha blivit en grej för er. Fast denna gången är det ju Woody Guthries "This land is your land" ännu ett led i "progglyssnandet"?
- Ha! Jag hoppas ingen tar det dolda spåret på nya skivan på för stort allvar. Falskare sång har jag inte hört, Peff låg och däckade över mixerbordet och när jag hade ylat klart vaknade han upp och undrade när vi skulle börja spela in. Woody Guthrie är helgrym och vår låt är väl en skymf i jämförelse men det är ett fyllespår att le åt hoppas jag.

Ni som gillar Brats, vad tycker ni om Partille Johnnys eller Tebbs som de även kallas. Har ni såna i Borås också?
- Jo, jag har hört om partille Johhnys och det värsta är att vissa nya såkallade punkband här i stan ser lite ut som såna. De är harmlösa mammas pojkar och egentligen inget att hänga upp sig på, men klart man blir förbannad.
Oja! De finns i Borås med.

Varför ska man köpa nya plattan?
- Om nu sommaren dyker upp nån gång tror jag att plattan passar till förfest och folköl, sen vill jag ju såklart att folk lär sig låtarna så de kan sjunga med när vi kör live. Inget är bokat för sommaren än och så brukar det va.


Spatt - uppföljaren

Ja, nu så verkar allt vara tillbaka till det normala. Anlatet besökare pendlar mellan drygt ett sextiotal till runt hundra. Förra veckans "formtopp" verkar ha varit något högst tillfälligt. Säkerligen någon "teknisk fadäs".

För egen del började nyligen sommarlovet något som kan bidra till ett mer frekvent bloggande. Och troligtvis ett par mindre uppdateringar av mycket eftersatta Punktjafs.
Men, jag vill inte lova för mycket, så vi får se.

Strindbergs i Bollnäs

 
Från Bollänsfanzinet Punk o Fågelfri.

Svensk glam - Stisse Lagerdahl


Stisse med Dream Police i Lund -85



Stisse Lagerdahl var med i den tidiga glamvågen i början av 80-talet och spelade med band som Skidrows och Dream Police.
Men hur började det hela egentligen Stisse?
- Jag liksom de flesta av punkarna födda på 60-talet växte upp med den engelska glamrocken, eller glitterpopen som det då kallades, med band som Slade, Sweet och Suzie Quatro. Men jag gillade också svenska Tears, som jag hade sett i pop-tidningen Tiffany.

Det är klart att det fanns en dröm om att själv spela och stå på scen, precis som mina idoler. Så när en kompis storasyrra fick en gitarr, brukade han och jag smyga in i hennes rum och tjuvspela på den. Hon hade ett par Hurrigansesplattor som vi började planka. Vi lärde oss att plocka ut låtarna på de två översta strängarna. I våra öron lät det skitbra!

Sen, 1977, i sexan, var det Pistols och Ramones som sköljde med oss i punkvågen. Man klippte sönder tröjor och klottrade på kläderna. Dessutom började jag och en klasspolare göra våra egna låtar.

1979 hade vi fixat en replokal uppe på Högbergsgatan på söder hos Kommunistisk ungdom. Vi kallade oss Migrän och hade konsert i källaren för tjejerna i klassen. Våra förebilder då var både svenska och engelska band. Allt från Clash, Vibrators, Motörhead, Pistols, Thin Lizzy, The Jam, SLF till Ebba Grön, Grisen skriker, och Tal Fel. Som de flesta hängde vi på Musikverket för att kolla in punkband, men gjorde även avstickare till Oasen i Rågsved.

1980 upptäckte jag Hanoi Rocks tack vare Danne (Lagerstedt - Danny Wilde) som jag lärt känna ute i Bagarmossen där han repade. Och helt plötsligt sprang man och letade damkläder! Volangblusar, läderbrallor, schalar och mängder av smink, var det som gällde. Det var då och där glamscenen startade för mig. Och stilen höll jag fram till -84.

Första "glamakten" ,så att säga, som jag spelade med var Arabien Lights som existerade mellan 1982-83, Danne på gitarr, jag på bas, Daniel - trummor och Robin på gitarr. När vi spelade in en demo hoppade Bosse (Belsen - Stagman - Zinny Zan) in och sjöng på två låtar, men han var aldrig med i bandet.


Arabien Lights - Robin, Danne, Stisse och Daniel

Det var utan tvekan mest Hanoi i min skalle där ett tag, men jag upptäckte också Mötley Crue och deras "Too fast for love" även Jason and the Nashville Scorchers var ett band det svängde bra om.

1983 hoppade Danne av för att lira med Easy Action som precis fått skivkontrakt. Jag tog över gitarren och vi blev Skidrows. Vår trummis Daniel blev sångare och Bentan (Anders Bentell) kom med på trummor. Vi hade replokal på Svartmannagatan i Gamla Stan, och med hjälp av Zilversurfarn spelade vi in en demo. Vi brukade lirade på ställen som Kapsylen, (Senare Café 44) Tre Backar och diverse ungdomsgårdar. I slutet av -84 kom Jonta från Glorious Bankrobbers med i bandet och första spelningen med honom gjorde vi på Studion St.eriksplan, och jag kan lova att de som var där inte glömmer det giget!
Till öppningslåten som hette "I got a girl" (finns för övrigt som demo) hade vi hyrt en rolig tysk vuxenfilm med två snubbar och en minst sagt kraftig kvinna som hade ett mycket kärt samkväm. Så när ridån gick upp och vi började lira låten, rullade samtidigt filmen igång till publikens förvåning, folk såg ut som fågelholkar.
Skitkul tyckte vi.
En annan oförglömlig spelning med Skidrows var i Norrviken. Tror det var skolavslutningstider. Hur som helst var det på en festplats i ett skogsområde obekant för mig. Vi lyckades få strömmen avstängd två gånger tack vare att vi spelade för högt och välte en marshallstack på scen. Sen började vi munhuggas med publiken som tände till och plötsligt var vi tvungna att ta till det långa benet. De uppretade skolungarna jagade oss genom skogen. Vi sprang för livet i full karriär över stock och sten med gitarrerna under armen. På nåt sätt lyckades vi skaka av oss mobben i mörkret och kom till slut fram till en pendelstation med livet i behåll.

1985 försvann Bentan till Rolene (fortsättningen på Road Rats) dessutom hoppade Robin och Danne av, så Jonta och jag tog in Peder och Rogge Baby. Nu hade även förebilderna ändrats, det var: Zodiac Mindwarp, Cheap Trick, Aerosmith och Ac/Dc. Stilen var mindre glam och mer skitigt rock´n´roll. Vi repade sporadiskt utan lokal, Bosse kom hem från staterna och hoppade med som sångare, vi hittade en replokal i Hjulsta där punkbandet Trojne med Micke Börjesson i spetsen huserade.
Vi blev Dream Police.



I jakten på ett skivkontrakt spelade vi in flera demos, en bland annat i Thunderloadstudion vid universitet. Vi giggade intensivt, hade första spelningen på Kaos i Gamla Stan, sen följde spelningar på diverse mer eller mindre kända ställen i Stockholm, Hard Rock Cafe och Alexandra bland andra. Vi gjorde även en tur till Skåne.
En spelning som jag särskilt kommer ihåg var på ett festställe vid Fleminsgatan på fridhemsplan, vi hade soundcheckat klart och partajade lite i logen, vi skulle fortsätta uppvärmningen hos Peder som hade lägenhet i närheten. Alla var på G utom jag som trivdes bra i logen, någon ropade "razzia!" och plötsligt lämnades jag ensam med diverse preparat och substanser i en hög framför mig på bordet. Snabbt som ögat tryckte jag ner allt som fanns tillgängligt i fickorna och satte mig lugnt för att stämma gitarren, så när polisen stormade in och undrade "hur det var här då?" Svarade jag lätt nonchalant, va? Jo, jag stämmer gitarren inför spelningen ikväll.
"Bra grabben lycka till! !!!!!"
Det gick rätt bra kan man påstå....skratt!

Fast det var just festerna som satte P för bandets vidare framgång, musiken blev sekundär och partajandet det som räknades. Bandet föll samman. Det fanns ingen anledning att fortsätta (Jag vill också dementera att splittringen berodde på dödsfall i bandet som Bosse påstod i sin text om Dream Police). Själv ändrade jag musikalisk inriktning efter Dream Police. Mellan 1986 och 1989 spelade jag med More Than Less. Sedan värvades jag till President Gas som blivit Gastones och 1992 släppte vi en platta på Arda records.
Sedan har det, i tur och ordning, varit:
Magyar Bonk 1995
Eastmans 1999-2003 ett covergäng.
Och nu är det:
Richard Roller Band 2007 Debutplatta spelas in nu.
Ghost of Desperate Band 2008 börjat lira med Dannes gäng igen. Besök deras
MySpace
Grand Torinos (punkband) 2008 Debutplatta i början nästa år.
Kul att minnas från 80-90 talet att få träffa alla bra musiker och ändå utvecklas trots alla lockelser.

Och som bonus kan ni ladda ner demon med Arabien Lights - HÄR!

Stisse har lovat demos med Skidrows och Dream Police. Och när han fixat fram dem dyker de såklart upp här!

Spatt?

Eller vad är det som händer?
Statistiken visar att jag idag redan haft över 200 besök, vanligtvis brukar bloggen ha hälften.
Så vad är det som sker?
Väntar någon på ett uttalande om EU-valet?
Eller har jag blivit länkad från Blondin Bella alternativt Alex Schulman. Den sistnämde har åtminstone hängt i mina trakter som barn så därför skulle det kunna vara en mycket långsökt förklaring.

Så med andra ord. Är du här på bloggen för första gången. Berätta varför.

Grattis Olle Borg


Olle fotad av Micke Rip.

Igår på svenska flaggans dag fyllde konstnären Olle Borg år. Något som jag passar på att uppmärksamma i efterskott genom att bjuda på delar av Olles musikaliska förflutna.

Den musikaliska resan började med punkbandet Bed Bugs. Bed Bugs startade våren 1978 och var ett av de tidigaste punkbanden i Stockholmsområdet. Genomgående var man nybörjare på sina instrument, dessutom hade man också problem med en fast replokal, något som resulterade i att bandets konserter lät lite löst i kanterna. En av bandets första spelningar på Krossa plugget - Anti-auktoritär Punkfestival den 9:e juni 1978 recenserades av Jonas A i Anarki o Kaos:

"I en skur av loskor erövrade Bed Bugs scenen. Turordningen på festivalen motsvarade oxå rangordningen på banden. Bed Bugs var roligast att se, fast man lät som "Vi snodde dom här instrumenten på Musikbörsen i eftermiddags coh så här låter dom. Ska dom göra det????" Bed Bugs hade också det värsta publikmotståndet. I början var vi alla pigga och alerta och en jävla massa folk stod och pogade framme vid scenen och dränkte bandet i loskor. Men Bed Bugs spelade på och sket i publiken, utom när mikrofonerna vandrade iväg genom publiken.
Särskilt populärt var det när Bed Bugs annonserade en Pistolslåt och spelade en Clashlåt och kom av sig och började om. För säkerhets skull spelade man låten en tredje gång för att se ifall det gick bättre. Det gick det och då tröttnade man på den och annonserade en Clashlåt och spelade "Seventeen" (två gånger om jag minns rätt?) Vid det här laget hade alla i publiken, utom jag tydligen, tröttnat på bandet och började ropa på Ebba Grön. Som tog vid. Stort jubel."


Från Rip: Det gäller att hålla tungan rätt i mun, när man spelar trummor, tycker Olle.


Bed Bugs
historia blev inte lång. Först blev man en kvartett med Karin på sång innan man omgrupperade genre och så uppstod Plast. Ett band som provocerade med sin inhemska tolkning av "industrimusik". Man lyckades till och med att åstakomma en EP på Stranded Records innan bandet återigen förvandlades och blev Ruhr med Mare Kandre på sång.


Plast sista speling. Bild lånad av Klarin Gullström tredje från höger.


Ruhr-ligt på Verket.

En dos Bed Bugs finns att ladda hem
HÄR!

En blandad dos med Plast finns att ladda hem HÄR!

Ruhr live på Musikverket 800424 laddar du HÄR!

Ruhr live på Rock Palias 800404 laddar du HÄR!

Ruhr live okänd plats och tid laddar du HÄR!

Ruhr ocencurerade i replokalen laddar du HÄR observera detta är på egen risk, då det verkar som om man hade roligt när man repade, något som kan förstöra mytbilden om Ruhr som "svåra".

It was 30 years today - Plast

Nå, det kanske inte var som i sången. Men i lördags var det trettio år sedan Plast gjorde sin debutspelning på Musikverket 790530. Här kan du ta del av denna "historiska" händelse.



Flyern är från en senare spelning.