Farbror Punk

Om ni inte visste det, så är faktiskt WinMx tillbaka.
Jepp, bara en liten patch och man befinner sig i det musikaliska paradiset.
Jag är ju en av de som inte har VH1 och hade jag haft denna kanal antar jag att den liksom MTV är utblandad till någon svensk-nordisk-eu variant och skulle skippa delar som man däremot kör i USA eller Australien.
Nå, i alla fall.
WinMx kryllar av musikvideor som jag aldrig sett och blir alldeles tårögd när jag äntligen får se dem. Förvisso visas de på diverse kanaler runtom i världen, då ripparna oftast är snygga, men ändock.
Strax innan jul tankade jag hem (bara ett axplock) John Foxx – Europe after the rain, Kirsty MacColl – A new england, There´s a guy...Billy Bragg – She´s leaving home, Great leap forward, Dexys – Geno. Videor med Icicle Works, The Alarm, Split Enz, Enuff Z´Nuff, Everything But The Girl och Romantics.
Dessutom som grädde på moset Badfinger, med en tillhörande Behind the music dokumentär.
Badfinger är ett av historiens mest tragiska exempel på vad ruttna managers kan ställa till med. Bandet som en gång hyllades som nästa Beatles slutade med ond bråd död.
Musiken och låtarna lever förvisso för nya generationer och det känns fantastiskt att kunna se livevideor på ”No matter what” och ”It´s all over now baby blue”.
Men ändå att ett band som Badfinger, rent ut sagt, mördades av den genomruttne managern är en skam för musikbranchen. Å andra sidan kan man fråga sig hur läget är idag.

I vilket fall som helst uppmanar jag alla som älskar musik att hitta till WinMx. För där finns dessutom möjligheten att chatta med de som delar din musikaliska smak och det är bara en tidsfråga innan du hittar den där efterlängtade videon som du inte sett sedan Bagen -84, i mitt fall Rock You med Helix.. ojoj.. efter att ha kollat på den ocensurerade videon inser jag var alla hip-hop regisörer i allmänhet och Christina Aloeveras Dirrrrrty regisör i synnerhet snott all inspiration från.
Jepp synden kommer från kanada och visst är det coolt att skriva Rock You med grov kätting som brinner...

Idag är det tre år sedan min generations John Lennon dog. Joe Strummer.
Han var knappast en ”Working class hero” då han var son till en diplomat.
Men han blev ändå en talesman för arbetarklass-ungar, mej själv inkluderad.
Visst, Clash rebellattityd kändes ibland krystad speciellt när de gjorde Sandinista. Men jag måste ändå tillstå att de kändes otroligt genuina i sitt uttryck. Från att spreja slogans (låttitlar) på sina kläder och att jobba med Rock Against Racism till att ta till sig hip-hop och implementera den i sin musik.
Ja, The Magnificent Seven är sannerligen magnifik.
Sid Vicious är den som kommit att bli en ikon för punken, men om man tittar på tidiga Clashfoton så ser man de verkliga ikonerna. Samma sak gäller Pennie Smiths bilder på London Calling perioden. Clash fick brylcreem att se coolt ut. Inget raggartjafs, bara en modern James Dean, Marlon Brando-look.

Det är alltid trist när ens förebilder, eller om ni så vill, ungdomshjältar dör.
Kanske inser man sin egen dödlighet, kanske uppleves det som att man mister en ledstjärna och tappar orienteringen på livets slingriga väg.
Kanske både och.
Orsaken till att man skaffar sig förebilder är nog inte för att man alltid vill efterlikna dem. Utan mer för att de ska inspirera en själv att utvecklas och att de ska säga: Se på mig, du kan också, gå din egen väg så kan du inte gå fel.
Men när ledstjärna slocknar känner man sig ändå lite vilse i livet.
Idag ska jag spela Clash hela dagen.
Känna energin.
Känna kraften i musiken och styrkan i texterna.
Den här dagen är Joe Strummer min IDOL.

Lyssnar på flipper via webben. Programmet handlar om baksidor och reportern nämner att våra städer börjar likna våra ändhål.
Ja, det visar sig att det finns kliniker i USA (var annars) som bleker ens anus.
Och jag minns med ens hur tokig vi tyckte Michael Jackson var på 80 talet när han ville bli (blev) vit.
Men vad jag kommer att tänka på är hur språket nu kommer att få en ändrad betydelse.
Jamen fattar ni inte. Brunögat kommer att bli vitögat.
Och om man då skriver.
Han såg döden i vitögat, då låter det som en dålig porrnovell.
Stay out of my ass..

Ja då var det dags att sammanfatta glöggsäsongen.
Hade egentligen tänkt göra en rekommendation / recension av årets gottepåse från systemet.
Men då årgångsglöggen redan är slut så får det bli en summering istället

Herrljunga glögg.
En söt glögg, lite åt safthållet. Inte oäven men kanske lite feg i smaken. Hade önskat mer bett.
Passar bäst till: Att bjuda gäster på som inte kanske vill ha så kraftig glögg.
Betyg: 3,5 russin

Herrgårdsglögg.
Lite småfrän inte allt för söt, stark smak av kryddnejlikan och (aningen) kardemumma. Norsk ?!?!
Passar bäst till: Skinksmörgås med Colemans (stark och INTE söt) senap.
Betyg: 3,5 russin

Blossa starkvinsglögg.
Klassikern, mycket russinsmak aningen söt, fast det kompenseras med lite bett i kryddningen.
Passar bäst till: Velpellen som inte vågar testa annat
Betyg: 3 eller 4 beroende på humör. Lite uttjatad för mig efter 23 år.

Blossa starkvinsglögg vit.
Söt, god och luktar himmelskt när man värmer den. Bra syrlighet och russinsmak.
Passar bäst till: Att dricka som den är, men skit i mandel och russin. Perfekt till uppsatsskrivning
Betyg: 4 russin

Dufenkrooks vinglögg vit.
Årets uppstickare. Svag alkoholstyrka, men fantastisk syrlighet. Smakar som vita vinegummin doftar så att munnen vattnas. Känns inte allt för söt. Och smakar framförallr mer.
Passar bäst till: Byt ut tekoppen mot en mugg av denna glögg och din käresta kommer att tindra med ögonen.
Betyg: 5 russin

Lucia röd starkvinsglögg.
Italien gör bra vin och ost så varför inte glögg. Ska enligt systemet vara söt. Upplevs dock inte så söt (som Herrgårds exempelvis) mycket pommerans och nejlika i smaken. Inte helt oäven..
Passar bäst till: Pepparkakor och gemytliga samtal
Betyg: 4 russin

Smålandsglögg
Syrlig med smak av lingon och kardemumma. En jäkligt fin glögg för termosen när man går skogspromenad.
Passar bäst till: Skogspromenader och mjuk pepparkaka.
Betyg: 4 russin

Blossa 05
Årgångsglöggen som tog slut direkt. Hjortrondoften finns där i den kalla glöggen, men försvinner mer när den värms. Smaken är dock distinkt hjorton med bra syrlighet. En hit.
Passar bäst till: Skogspromenader och mjuk pepparkaka. Testpanelen jublade av lycka när termosen öppnades. (Vid Staffa)
Betyg: 5 russin

Blossa Trestjärning med rom.
Härligt vuxen i smaken. Tuff smaskig och lagomt söt. Mycket smak av rom, kardemumma och en liten vaniljton kan skönjas.
Passar bäst till: Skippa snapsen och ta istället en glögg 15 minuter innan maten.
Betyg: Köp

Blossa Trestjärning med cognac.
Lika vuxen och rund i smaken som den ovanstående, men bättre smak av kardemumma, så att glöggen upplevs som ”hetare”. Borde saluföras som en höstglögg för ruggiga och regniga kvällar.
Passar bäst till: En öppen spis och/eller när du läser en god bok
Betyg: 5 russin

Dufenkrooks Vaniljglögg.
Helt otippad kombination. Kalasgod. Söt, bra vaniljsmak. Upplevs inte alls som stark trots 20% alkoholstyrka. Får mig att önska fläderglögg till nästa år.
Passar bäst till: Panelen enas om att den är bäst till skumbad. Tips: ta med glöggen i en termos så kan ni bada lääänge.
Betyg: 5 russin

Dufenkrooks Special med Whisky.
Doftar av Whisky och pommerans. Smakar likadant. Len och god smak, inte dumt.. bättre än en *host* Irish Coffe.
Passar bäst till: Den som gått en lång promenad och är lite frusen. Värmer fantastiskt gott.
Betyg: 4,5 russin

Grythyttan har jag och panelen inte ännu druckit. Ja denna hösten vill säga. Men grythyttan är en lite udda och god glögg med bra syrlighet och fin-fin lingonton. Rekommenderas.

Saturnus nu mer väldigt svaga glögg är också en glögg jag inte smakat på.
Den gamla Saturnusglöggen på 14 % var en stadig glögg som smakade pepparkaka. En klassiker och tillika personlig favorit. Jag hade alltid en flaska med på Roskildefestivalen, så att man kunde värma lite frampå småtimmarna innan det var dags att krypa in i den fuktiga sovsäcken.
Varför Saturnus bytt alkoholhalt vet jag inte. Fasar också för att de ändrat receptet vilket vore ett dråpslag. Ungerfär som när Coca-Cola bytte recept.

Om man ska summera året glöggåret. Kan jag bara konstatera att det är det överlägset bästa (glöggåret )NÅGONSIN. Enda missen var som sagt att årgångsglöggen tog slut.
Sist en liten efterlysning.
Bränna Svartvinbärsglögg var är du?
Kom tillbaka.
Jag saknar dig så!!!

Nu har kampen mot musikpiraterna (om man vill kalla dem så) tagit idiotiska propotioner.
The Music Publishers' Association, MPA vill sätta dit de som lägger upp ackord och text gratis (utan lov från förlaget). Det får inte vara gratis att lära sig spela en låt från en beskrivning på nätet.
Dessutom vill man ha hårdare tag mot dylikt brott, helst fängelse
Jaha, så alla aspirerande unga musiker som skulle ha lusta att lära sig spela en cover, MÅSTE vara säkra på att det är en betald och laglig version de spelar annars kan de snart sitta i fängelse.
Man kan ju enligt amerikansk modell ”avlyssna” och spåra alla som letar efter nyckelord som noter, ackord, tabs och texter. Sen är det bara för polisen och åklagarväsendet att plocka dem alla och föra dem till det federala fängelset för musikpirater.

Visst det är licensierade låtar. Upphovsmannen/kvinnan ska ha betalt. Egentligen inget konstigt.
Fast hur sannolikt är det att upphovsmännen får betalt. Oftast har du i samband med ett skivkontrakt sålt rättigheten till dina sånger. Kanske någon skrupelfri manager har lurat dig.
Ett exempel är John Fogerty som under Creedenceåren lurades av sin manager. Vilket resulterade i att John inte kunde spela sina egna låtar för då hade denne skojare till manager fått betalt.

Inser man dessutom att det ofta är fans som vill lära sig låtarna. Många gånger unga.
Hur tror de egentligen att dessa kommer att reagera?
Jo, genom att tro att det är deras idoler som blivit snikna och profithungriga.
Med resultatet att de troligen kommer att vända artisten ryggen.

Jag vet inte hur många artister som i de tidiga åren plockat ut ackord och texter till favoritlåtar via radion eller från plattor för att kunna lira med sitt band. När de då i replokalen delat med sig till resten av bandet har de med andra ord gjort sig skyldiga till en kriminell handling. De har gratis delat ut en olicensierad version och är därmer i MPAs ögon brottlingar.
Det var så Rolling Stones började. Kopiera gamla bluesfavoriter.
Absurt, säger du.
Visst, säger jag.

Men, om ni frågar mig kommer dessa allt mer absurda attacker från skivbranchen (musikförlagen) att få motsatt verkan. De gör sig själva en björntjänst.
Och det är klart, vill man bara ha marionettartister så har man valt rätt väg.
Vill man däremot ha egensinniga och konstnärliga artister. Så kommer dessa artister sannolikt att tänka både en – två och hundra gånger inan man säljer sin musik till skivbolagsdjävulen.

Avslutningsvis så brukar det hävdas att om Bob Dylan börjat idag hade han inte fått chansen att utvecklats utan fått sparken när hans första platta floppat. Något som jag tror är sant.
MEN..
Vad jag tror och hoppas är att det, som vid tiden för punken, kommer att dyka upp småbolag som värnar om artisten, konstnärligheten och musiken.
Skivbolag som älskar musik inte pengar.

Den 8:e december 2005 innebär inte bara att det är 25 år sedan John Lennon sköts till döds av ett (sinnes)förvirrat fan. Det är också ett år sedan Dimebag Darrell lika tragiskt mördades av ett förvirrat fan när, hans och brodern Vinnie Pauls band, Damageplan stod på scen.
Naturligtvis hände det i USA som med sin liberala vapenlagstiftning gör det både lagligt och relativt enkelt att skaffa ett skjutvapen.
Jag säger inte att morden kunde förhindrats med ett förbud, knivar är lika dödliga, men det är ändå märkligt med tanke på alla dödskjutningar som sker i USA att man fortsätter att stoppa huvudet rakt upp i röven på vapenlobbyn.

Vad jag egentligen vill säga är att Dimebags musik och gitarrspel var lika unikt på sitt sätt som John Lennons och att båda bör hedras lika mycket denna svarta decemberdag. Dessutom är steget från Beatles Revolution och Helter Skelter inte speciellt långt till Panteras blytunga sound.
Så minns idag, två musikaliska ledstjärnor som trots sin frånvaro lyser lika starkt nu som då.

Snackade nyss med Bosse (Zinny Zan) om Easy Action och han tyckte såklart att det både var hedrande och skoj att få vara med i 100 höjdare. Men han undrade varför de missat en del billiga extrapoänger.
Varför, när man ändå hade hånat Staffan Schmidt i programmet innan, missade man att det var densamme som var speaker på EA promon.
Dessutom säger Staffan om Fredrik Von Gerber att: "Sitter minst tre timmar FRAMFÖR trummorna varje dag". Vilket är helt åt helvete, en trummis sitter såklart bakom trummorna.. ännu en Staffan miss.
Sen missade de också att EA var med i Mats Helges  - Blood Tracks den första svenka slasherfilmen.
Nåväl... man kan ju inte veta allt viktigt eller hur?

Men Bosse berättade att min önskeplatta skulle släppas under våren och eventuellt skulle en Greatest Hits samling med en del outgivet också släppas innan spelningen på Sweden Rock.
Tyvärr kan inte Fredrik spela utan det blir Bosse, Peo och Kjelle tillsammans med en ännu inte bestämd trummis som kommer att lira.
Med andra ord, blir det kanske Sweden Rock 2006 för mig trots allt.

100 höjdare är ett otroligt underhållande program.
I veckan skojade man med gamla glamrockarna Easy Action och visst, 80-talet är ett decenium lätt att göra sig lustig över. Men defacto var att man på programmets researchavdelning missat att Easy Action ska återuppstå dels för en spelning i 16:e december, men också lira på Sweden Rock sommaren 2006.
En annan sak man missar när man gör sig lustig över 80-talet och i det här specifika fallet Easy Action, är att de tillsammans med Hanoi Rocks var föregångare till L.As glam-sleazescen som exploderade i slutet av decenniet.
Poison rippade dessutom Easy Actions låt We go rocking och gjorde den till sin egen I want action, något som för övrigt ledde till att en domstol i mitten av 90-talet dömde Poisons skivbolag att betala dyra böter för låtstöld.
Så idag när det poppar upp massor av glamband till höger och vänster kanske det inte tycks märkligt med ett band som Easy Action. Men kom ihåg att 70 och även början av 80-talet var starkt konservativt och präglades av lätt ”proggestetik”.
Om nu punkarna fått stryk för att de hade stubbat hår och ring i örat var det inte lättare när Easy Action använde svart kajal, mängder med hårsprej, armringar, kråsskjortor och hål i båda öronen.
I Stockholm var det mindre uppseendeväckande men när EA gjorde en folkparksturné fick de verkligen veta att i resten av landet hade inte så mycket hänt sedan 50-talet.
Hursom helst så var EA (både första och andra upplagen) ett jävligt bra band och det är något som många missar.
Förhoppningsvis får de den cred de förtjänar nu av sina yngre efterföljare. Kanske band som CrashDiet, The Sweetbacks, Apes IQ, Hairspray Queens, Gemini Five mfl kunde göra covers på Easy Action som en tribut EP. Önska kan man alltid.
Och avslutningsvis, på tal om att önska. Nu vill jag se att EA släpper The Last Night of the Glam Gods på cd. En inspelning som gjordes vid bandets förra re-unionspelning. Med både första och andra upplagan.
Och visst, innan ett inlägg kommer - Easy Action var också Pelle Amlgren, 2Meter, Skogs och Ubbes band. Men Bosse (Zinny Zan) Belsen var också trummis i deras första sättning. Därav kopplingen och namnet som f.ö kom från 2Meter.