Farbror Punk

Sverige går bra.. går till och med väldigt bra enligt våra politiker.
Paradoxalt visar också en kartläggning av socialstyrelsen att de hemlösa blir allt fler.
Hur fan går det ihop?
Om Sverige är ett välfärdsamhälle borde det väl inte finnas hemlösa. Är inte detta en skam?
Å andra sidan finns en egocentrism i samhället. 
En rest av borgarpackets satsa på dig självfilosofi från 80-talet, som socialmoderaterna under Perssons ledning har förädlat.
Visst. Vård, skola, omsorg.
Ni har hört det förut.. vi ser till de svaga i samhället.
Min röv heller!
Nä, att vara solidarisk idag är lika fint som att vara ..tja kommunist kanske???
Folk får helt enkelt skylla sig själva att det hamnar utanför systemet. Vi gör som det fina landet USA och överlåter solidariteten till frivilliga organisationer.
Ja, ni gamla progg-och punkjävlar. Var det detta samhälle ni ville ha?
Skulle vi inte förändra till det bättre?
Nä, glömde av att man bara är radikal och engagerad när man är ung. Sen tar amorteringarna vid.
Och vad gör jag själv säger vän av ordning?
Inte mycket det ska erkännas.
Dock kan jag säga till mitt försvar att anledningen att jag läser till lärare är att jag vill försöka ge barn som tappat sugen en chans att bli sedda och få uppmuntran.
Bättre än inget eller...?
Jag väntar på era kommentarer.

Äntligen har hårdrocken fått en programtid på SVT. Inte en dag för tidigt.
Och efter premiärprogrammet vill jag nog tillstå att ajag är nöjd.
Visst 30 min är inte direkt någon programtid. Men om man eliminerar att visa hela videor eller livklipp så funkar 30 minuter hyfsat tillfredställande.
Det bästa är att man blandar hårt och mjukt.. döds och pudel brevid varann det är perfet. För de som inte hårdrockens alla subgenrer så kanske allt låter lika vad vet jag. Men från att ha varit en hyftat homogen stil på 70-talet har den åtminstone ett 15-20 tal hyfsat stora subgenrer. Dessa genrer har också varit populära under olika perioder, vilket visar vilken livskraftig musik hårdrock är.

Kul var det att se Lordi och en video med Dio från Last in line.. som jag hör och häpna inte hade sett.
Inslaget "Klassiska skivomslag" var också bra, kan säkert vara informativt för de som inte vet så mycket.
Att man igår blev påmind om vilket jävla bra band Guns n Roses verkligen var kändes roligt.
Jag skulle nog våga påstå att Appetite står där brevid Ramones första och Never mind the bollocks som de bästa debutplattorna någonsin. Alla tre har ordet ATTITYD klistrat över musiken.

Jag hoppas att kommande program kännas lika underhållande som gårdagens.
Kanske kan man bjuda in Siwert Öholm och Blackie Lawless för en "åreträff".
Eller flagga för årets Sweden Rock Festival som bjuder både på Venom och Celtic Frost.. satan va kul ;0)
Och såklart Easy Action, en orsak så god som någon att plocka fram kråsskjortan och cowboyslipsen å dra till Norje.

Insåg efter dagens kursstart i BUS - Barn och ungdomar i samhället att man hädanefter skulle blogga varje lunchrast. För äta det hinner man ändå.
Lite för att bli som bloggproffsen, det vill säga inte alltid ha något att säga mer än:
Dagens lunch bestod av hembakad pizzabulle med sallad efteråt drack jag kaffe och åt en banan.
Nu har jag inte ätit denna lunch när jag skriver denna blogg. Men det kanske går lika bra ändå.
Jag tänkte ta upp denna egenhändigt påhittade pizzabulle, som sonen och jag skapade i samråd och som med tiden utvecklats till dagens grova pizzabulle med rågksikt och havregryn.

Ursprunget till "vår pizzabulle" är såklart den traditionella hembakta pizzan. Men i en förlängning undrade vi hur man kunde göra den lite enklare att ta med på resan eller på picknic och kom fram att bullformen var bra.
Så man gör bara som Tompa Eken.. en slät pizzadeg som kavlas ut. På denna lägger man hackade tomater och hackad vitlök. Häll bort överflödig vätska innan tomaterna sprids ut. Sen är det dags för det man vill smaksätta med. I vårt första test hade vi skinka och hackade oliver med chilli samt mycket ost. Avsluta det hela med mängder av oregano.
Sedan rullar du ihop degen precis som när du gör kanelbullar. Efter detta skär du rullen i bitar som gräddas i 200 grader ca 15-20 min. Du kan med fördel ha parmensan eller annan ost ovanpå dina bitar.
Pizzabullen är lika god varm som kall.
Pizzabullarna kan frysas in för att värmas i micro eller bara tinas och ätas senare.


Tips.
Testa gärna med kyckling, hackad pfefferoni, fetaost och curry...
Eller tacovarienten med tacofärs (het) rödlök, jalepeno och majs. Gör även en dipsås till om du äter pizzabullen varm. Förslagsvis tar du creme fraiche (Låg fetthalt) som du smaksätter med grön tabasco och fresh island dip. Smaka dig fram. Svinenkelt eller hur?

Själv har jag haft med pizzabulle på festival, Roskilde, Augustibuller samt Peace & Love. Jag kan säga att de funkar till frukost (med öl eller vin) till lunch (med öl eller vin) eller nattmat (med öl eller vin)
De är dessutom perfekta att ta med till jobbet eller plugget tilsammans med en liten sallad, till tacovarianten är bönsallad ett tips.
Smaklig måltid

När jag igår såg bilderna på de protesterande hamnarbetarna måste jag eränna att lusten till uppvigling steg i mig.
För i en värld där bara kapitalet ska råda och politikerna fjärmar sig från de som en gång gav dem förtroende att föra vår talan, finns det för ”den vanliga människan” inget annat sätt att visa sitt missnöje än att protestera.
Visst, man kan demonstrera fredligt. Vilket är väl den svenska modellen.
Nä, den svenska modellen är att knyta näven i fickan och gnälla.
Och nej, jag har inte mycket tillförs detta Sovjetbygge som EU har blivit.
En broilerelit som tar jävligt bra betalt för att dra upp riktlinjer som knappast gynnar proletariatet, däremot kapitalet.
Kapitalet är det som styr.
Men det märkliga är att det finns en ekonomispiral som leder nedåt.
Företagen hävdar att marknaden (dvs vi) vill ha billigare produkter.
Varför vill vi ha billigare produkter, jo eftersom arbetslösa och deltidsarbetande har knappa ekonomiska resurser, för att företagen lagt ner verksamheten och flyttat produktionen till låglöneländer för att pressa priset.
Ja, men ser ni idiotin.
När man expoaterat en marknad drar man till nästa. Men vad händer när de marknader som idag är billiga att producera i vill ha sin del av kakan?
Alltså, jorden är rund och man kommer snart att ha exploaterat alla marknader.
För att inte tala om miljöaspekten. Fast det skiter man i, så länge det går att tjäna pengar.
En gång i tiden ja faktiskt på 1900-talet. Fanns det både en svensk industri och ett svenskt jordbruk. Det fanns en fördel med närproducerade produkter. Framförallt att maten var färsk och transporterna var minimala.
Människor hade arbete och kunde bidra med pengar till välfärdssytemet skola, vård och omsorg. Det kostade några tior hos doktorn, i skolan fick eleverna nya skolböcker, pensioner och vård åt de gaml var en självklarhet. 
Det verkar väl inte så dumt, eller hur?
Jag säger inte att det var bättre förr och att vi ska gå tillbaka till det som varit.
Men, det jag säger är att om vi alla bara ska jaga stålar förlorar alla på det i slutändan. Vi blir hamstrar i ett evigt hjul som bara snurrar tills vi inte orkar mer.
Vad är vitsen med det?
När ska man då avnujta det som är livet?
Vem fan behöver alla statussymboler egentligen? 
Som en liten fingervisning om vad jag menar spela Johan Johanssons – Va!? och ni förstår precis vad jag menar.

Anders Wetterholm har I dagens Aftonbladet ett debattinlägg om hur 55 plussare diskrimineras. Men det är inte bara de. Utan även de unga och utbildade invandrare som är i samma sits.
Sen har de flesta företag mage att säga, vi hittar inte kompetent arbetskraft.
Regeringen vill att 40-talisterna ska jobba till 70 års ålder. Men hur ska då de yngre komma in och hur ska även 55 plussare stå ut med arbetslöshet i 5 år till?
Något mycket märkligt hände med arbetsmarknaden när den avreglerades under slutet av 90-talet. Då man lät ”poolföretag” ta över jobb som arbetslösa skulle fått och faktiskt nu fick men genom ett osäkrare anställningssystem.
Med arbetspooler kan man ta in folk till ett dyrare pris vid arbetstoppar utan att riskare extra utlägg när de måste sluta. Fast poolföretaget ska ju tjäna så ofta är det plus minus noll för arbetsgivare. Och de som tjänar på detta osäkra kort är poolföretagen. Arbetstagarna tillhör de absoluta förlorarna.
Men det är ju en amerikansk arbetsmarknad alla strävar efter både regering och arbetsgivare. Dessa hycklande svin, jodå, det är nog rätt ord. Borde se Morgan Spurlocks 30-days där han och hans flickvän försöker överleva på amerikanska minimilöner.
Tror ni det går strålande?
Jojo.. idag går det 31 arbetare på en chefslön i morgon 40-50 och var det ska sluta det vet jag inte. Revolution kanske?
Frågan som jag nu spinner vidare på är att om en chef är lika med 30 arbetare. Då måste denna chef jobba 8X30 timmar.. effektivt. Det är många timmar det.
Dessutom motsvarar 30 man ett ganska stort småskaligt företag. Dessa chefer måtte jobba så-in-i-helvete om de kan motivera 30 mans kompetens.
Naturligtvis är ingen person så viktig. Då måste det vara något fel på organisationen. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.
Men som man säger; fan vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt.
Så någonstans måste det väl vara systemet som det är fel på.
För att skuldbelägga kompetenta människor samtidigt som man håvar in miljoner och svär sig fri från ansvar är knappast en det som kallas social kompetens. Det brukar vara ett beteende hos kriminella element.
Nej, Anders Wetterholm har verkligen en poäng i det han säger och jag oroas för framtiden när solidaritet verkar vara ett skällsord och kapitalist blivit något man är stolt över.

Tomas Froms skrev under hösten (2005) en krönika om ålder i Ljusnan. Vi är nästan jämnåriga Tomas och jag. Jag förstår verkligen vad han menar.. fast...
   Ja, det är lite knepigt det här med ålder. Själv hade jag både 30 och 40årskris. Men det kom inget obligatoriskt medlemskap i Christer Sjögrens fan club, jag började inte uppskatta dragspel, slutade inte heller gilla skräckfilm, fortfarande blir jag lika glad av Close-Ups obligatoriska cd fylld med stenhård musik..dessutom blir jag fortfarande nervös när jag ser en polis. Jag har inte ens blivit gubbfet eller tunnhårig. Nä, det är egentligen inte mycket som hänt mer än att jag klippte håret kort för 6 år sedan och piercade näsan när jag började plugga för 3 år sedan. 
   Pensionförsäkring skaffade jag redan när jag var 25, fick dessutom barn och gifte mig samma år. Nu är jag förvisso skild och sonen har nästen blivit vuxen.. men annars?
   Jag menar, allt det här som man var rädd för att det skulle inträffa när man blev ”vuxen” det besannades aldrig, man blev inte ens en Svensson. MEN.. vuxen det blev jag. För att vara vuxen är något helt annat, det är att kunna ta ansvar och bete sig så.
   Så i väntan på pensionen, då man ska spela boule, mata duvor i parken och säga: Annat var det på min tid, så fortsätter jag att leva som vanligt.
Nu 41 år gammal/ung.

En sak som man ofta dryftar är detta med musikaliska genrer eller tycke och smak. Det verkar som om många måste ha nån form av cred, så att de törs inte erkänna att de gillar en artist som anses lite töntig, ute, fånig eller skitdålig. Kanske är det något man får av ålderns vishet eller att man är trygg i sin sexuella identitet. Men i ärlighetens namn kan jag inte förstå varför man inte kan göra bland cd med Totalt Jävla Mörker, Ted Gärdestad, Lucinda Williams, Dropkick Murphys, The Killers, Noice, Judy and Mary, Dream Evil, Marit Bergman, Redd Kross, Patti Scialfa, Mayhem, Faces, Nick Drake, Popcicle, Anal Cunt osv..
Är det inte det som är tjusningen med musik att det finns så jävla mycket bra musik, trots att det är (nästan uteslutande) den kommersiella som hörs.
För vad är det för skillnad med att gilla metal, alternativ country, Oi eller powerpop?
Jag kan åtminstone inte göra någon skillnad på de nämnda genrerna, ja vill lyssna till dem alla. Sen måste jag erkänna, mycket av listmusiken ratar jag, antagligen för att den saknar känsla, vilket måste vara drivkraften i musikskapandet. 
Med andra ord: om det sen är en DJ eller en singersongwriter gör detsamma om känslan finns där. Robban Bechirovich (Close-Up) brukar skriva ”In it for life” i sina krönikor. Jag kan bara instämma, det är därför vi lyssnar på och älskar musik, det är en livslång kärlek och jag tycker synd om de som i ”vuxen” ålder tappar intresset för ny musik eller för musiklyssnandet och hävdar att: ”Sånt hör ungdomen till”. Hur utarmade blir inte deras sinnen utan musik, för musiken hjälper oss och bär oss genom livet, genom sorg, ilska, lycka och ensamhet. Det fanns en slogan på 80-talet som löd: Life sound better with music” så sant, så sant.
Med detta vill jag säga att ägna sin fritid åt att fylla cyberrymnden med fakta om obskyra punk och popband är lika lustfyllt som att lyssna på musik. Det fyller mig med tillfredställelse och jag kommer att fortsätta länge till....
Ta hand om era öron innan tinnitusen gör det...