Man skulle varit där
Det bör noteras att Bread enligt Melander hade den utomordentligt dåliga smaken att inleda konserten med sin version av "Hey Joe". (Citat: Stora Popboken)
Info om Punkgalan på Berns
Den 6.7 juni är det punkgala på Berns men också utställning av bilder, posters, skivfodral, tidningsartiklar, fanzines mm. Banden som spelar under dessa två dagar är Kitchen and the plastic spoon, Grisen Skriker, The Stoodes, The Pain, Bitch Boys, Mob77, Warheads, Usch, IMPS, Cathy and the Heat, Vem bryr sig, mfl. Det kommer också att finnas en scen för punkare som inte riktigt får ihop sitt band, som Stina Berge och några andra som drar några Pink Champagnelåtar, Fjodor kan dra några Ebbalåtar med Stefan Sundström, Totte Dollar, Rude Kids kan spela även då Böna är död, å så vidare. Vi tittar just nu på ifall vi ska han några band från Göteborg och Malmö också även då det mest kommer handla om stockholmspunken och new waven.
Fredagen den 9 maj mellan 17.00-20.00 är det punköl på Berns då ska alla band signa kontrakten och så är det sista dagen för inlämning av items som ska hänga på väggarna först och främst hoppas vi på donationer men vi tar självklart emot saker som ägaren vill ha tillbaka, så leta igenom fotoalbum, skokartonger, vinden osv. osv. Och kom med grejorna till berns den 9 maj. Vi vill verkligen heller inte bara ha bilder på banden utan gärna någon punkare som plöjer åkern också. Bilderna och det andra ska helst vara från 1976-1982. Själva utställningen ska hänga i 3-4 veckor och förhoppningsvis sedan vidare till andra ställen nästa år. Kostnad för att bara göra själva utställningen beräknas till ca en halv miljon. Cirka tusen personer behöver betala i dörren varje kväll på galan för att galan ska gå runt. Självklart önskar vi att några till band kommer att återbildas, gärna Berlin.
mvh
Torkel Knutsson
0707748876
Travolta Kids
Tills vidare får ni nöja er med denna gamla artikel hämtad ur Stranded:
Travolta kids heter ett band från Åkersberga utanför Stockholm.
De har spelat tillsammans i ungeför ett år under diverse olika namn.
Bandet har blivit mycket populära lokalt, och kommer snart med en EP.
Varför heter ni Travolta kids ?
-Ja det kan man fråga sig.
Vi lirade på en konsert med en massa fula discoband en gång, och när konfrancien frågade vad vi hette så sa någon av oss att vi hette Travolta kids.
-Men det var bara den gången, på nästa konsert vi spelade så kallade vi oss för Vittgren kids, för det var en dum jävel som hette Vittgren som var med där.
Era texter kan ni beskriva dem ?
-Det är satiriska låtar, som vi försöker att få in lite roligt i också.
Inte bara fan usch bajskorv låtar som dom flesta andra band använder sig av sånt är vi trötta på.
Vad tycker ni om band som sjunger på engelska ?
-Det är jävligt löjligt att sjunga på engelska, man bor ju i Sverige så varför ska man sjunga på ett annat språk än sitt modersmål.
Om man som Rude Kids vill ge ut skivor i England så kan man ju sjunga på engelska, men det är dumt av dom egentligen.
Texterna kommer inte fram ordentligt då.
-Man kan säga att dom som sjunger på engelska inte bryr sej om texterna.
Dom låter bli att ta ställning.
-Men egentligen så är det ju också att ta ställning genom att man inte tar ställning ,så tar man ställning. (grav, garv, garv)
Vem skriver låtarna och texterna i bandet ?
-Det är väl mest jag som skriver, säger Johan.
Men alla håller på med att göra egna låtar, det är bara det att de aldrig blir klara. (garv,garv)
Pengarna från skivan går till en organisation vid namn "Rock för jobb" kan ni berätta lite om den ?
Det är en förening som samlar en massa arbetslösa till olika aktiviteter, så dom inte sitter hemma och ugglar på dagarna.
Det är alltså inte frågan om någon arbets förmedling, utan bara ett alternativ till att sitta hemma och dega.
Ingen är ju i den positionen att han kan fixa en massa jobb.
Sedan är det ju bra att alla föreningar och sånt träffar varandra genom de här arrangemangen.
Varför är de flesta "Rock för jobb" konserterna förlagda på dagarna ?
-Det är ju mest arbetslösa, eller hur ? och så kommer ju alla polare hem.....
Finns det några band som ni gillar här i Sverige ?
-Det finns en jävla massa bra band.
Ebba Grön, Dag Vag. Lustans Lakejer, Grisen Skriker..Black Nails var jävligt bra.
Det är svårt att säga det finns många bra band här i Sverige.
Hur tycker ni Sverige borde styras ?
-Man kan ju börja med att spränga riksdagshuset.
Nej men man borde dela in samhället i mindre enheter, så att alla människor kunde bestämma mer direkt över sin egen tillvaro.
Som det är nu så är det aldeles för stor maktkoncentration.
-Sen allt det här snacket omsolidaritet....
Man ser ju själv när man går här inne i stan.
En jävla solidaritet alla har med dom om sitter nere på plattan.
-Palme höll på att kräkas när han kom ut från "Ett anständigt liv".
Han har tydligen aldrig tagit T-bana från riksdagshuset.
Vad tycker ni är det bästa med punken ?
-Det bästa är väl att en massa folk har börjat lyssna på låttexter och sånt, man har blivit mer medveten om hur det är i Sverige.
-Men själva punkbegreppet här i Sverige har blivit lite diffust.
Vad tycker ni om de spelställen som finns ?
-Dom är väl rätt bra, men någonting som retar mej är att rocken anses som okulturell.
På operan så subventionerar staten avrje biljett med 200 kr.
Hur mycket subventioner staten ett inträde på musikverket ?
Vad har ni för framtids planer ?
Vi ska vara med på en samlings-lp.
Sedan så hoppas vi såklart på flera spelningar.
-Splittras om ett halvår p g a militärtjänst.
En sista fråga vad tycker ni om Stranded ?
-Skitbra tidning !
Den är till och med bättre än Piff, Paff och Veckans Brott !!!
FRÅN STRANDED NUMMER 3
Modetips från Farbror Punk
Beth och jag har ett Kuttra7 ihop. Nu har vi inte producerat så mycket ihop än, om man nu bortser från vår lille Sven-Iggy, som det är släppfest för runt 7 juni.
Hur som helst har vi alltid pratat om att göra snygga och annorlunda t-shirts eller tröjor. Så när Beth gjorde en Bollnäströja till mitt tecknade alter ego, såddes ett frö om att göra en sådan kollektion på riktigt. Och nu har vi realiserat idén med nedanstående Hälsingehoods (ja, det heter ju så på svenska). Notera också den hälsingska flaggan på armen.
För närvarande existerar bara tre provexemplar av vår Hälsingehood bestående av en svart respektive en vit tröja. Tanken finns också att göra en röd tröja och även t-tröjor.
Kom gärna med kommentarer eller förboka ditt exemplar. Priset kommer att ligga på runt 550 kr då själva tröjan är av hög kvalité och är rätt dyr i inköp. Men du kommer garanterat att vara den coolaste snubben i ditt kvarter.
Sex Pistols i Poster
TLK kultur av finaste sort.
Jag säger bara HÄLSINGLAND! Och tusenfaldt TACK Rosa Mannen!
Mer Posternostalgi
Klicka på bilden för förstoring.
Ny Musik
Här är tidningen som jag missade när det begav sig - Ny Musik. Men tack vare den ursnälle Staffan Hassling i Slobobans Undergång som skänkte mig hela sin samling har jag kunnat läsa reportage om Cockney Rebel, Mott The Hoople, Jobriath, Alice Cooper, Deep Purple, Geordie, Sweet, Tears och Neon Rose.
För att inte tala om nedanstående. Tänk om man sett detta som 11-åring. Då hade man struntat i Kiss och Sweet.
Efterlysning - bilder till Posterbok
Den ultimata tidningen för oss som växte upp på 70-talet. Popläsning och framförallt massor av posters på artister man gillade. Sweet, Slade, Alice Cooper och de största - Kiss! Poster var också den tidnig som snabbt plockade upp punken och skrev om Sex Pistols, The Damned, Ramones, Blondie och Clash.
Ovan: Första numret av Poster samt Nr1 -75. Från Farbrors privata samling
Nu kommer det en bok om tidningen. En bok fylld av bilder från en svunnen tid och som låter läsaren frossa till fullo i nostalgin. Men för att boken ska bli komplett behöver man er hjälp. Man efterlyser bilder på folks 70-tals rum med planscher på väggarna. Så sitter ni eller era föräldrar på dylika foton. Hör av er via bokens MySpacesida - HÄR!
90-talsnostalgi - Naked
*pang*
Oh, oh, he´s left alone again...
Finns det månne en hel video till låten eftersom den visas på TV i filmen?
Capital Rockers
Som en kort uppföljning till gårdagens inlägg hittade jag mina gamla intervjufrågor som Easy Action Kjelle lovat svara på, men inte kommit sig för. Hur som helst jag passar på att göra ett nytt försök nu när EA är i farten igen. Med lite tur fixar Kjelle detta i en blink.
Glamscenen tidigt 80-tal
Så varför inte passa på nu att försöka sammanställa den lilla men dock befintliga glamscen som lite initierades av Hanoi Rocks och gav oss band som Easy Action och Candy Roxx, de mest kända. Men även tidigare nämnda Friday Angels, Glorious Bankrobbers, Capital Rockers och Road Rats. Och börjar man gräva gissar jag man hittar fler konstellationer. Neon Leon och Teneriffa Cowboys hamnar nära glam/Dollsscenen också. Även Criss 99 kan räcknas dit, ni minns väl New Comanders och The Rebels?
Så för närvarande funderar jag på ett gäng frågor till Rydan dessutom har Rydan gett J G Marx sitt bifall att skicka mig de demos som Capitol Rockers spelade in. Med lite tur kan vi kanske både få historien om Snutslakt och Capital Rockers. Och som grädde på moset inspelningar med båda banden. Har ett par rätt bra inspelningar med Snutslakt som man kanske kunde lägga upp på rapidshare. Men det vill jag kolla med Rydan först.
"Bang a gong get it on"
Nationalteatern
Den omarbetade versionen av Nationalteatern.nu är ute i cyberrymden. Det är fortfarande mycket att göra och material saknas, men förhoppningsvis kommer en hel del att adderas så snart jag får material från Webmäster Anders. När det gäller den mediala delen avvaktar vi lite och ser hur arbetet med en eventuell box fortlöper. Bland annat finns det udda livelåtar med Lilla Rockorkestern som skulle vara roligt att låta allmänheten ta del av.
Skulle det också vara så att någon av er som läser det här sitter på klipp eller foton med Nationalteatern från 70-talet är jag naturligtvis intresserad. Tänk på att både jag (vi) är intresserade av material både om Teatern och om Rockorkestern. Så rota i era lådor, kanske finns det något klipp från lokalpressen eller någon egenhändigt tagen instamaticbild.
Lyssningstips - Epidemics
Umeå är en stad som levererat många bra band. Ännu ett i raden är Epidemics som spelar en i mina öron jäkligt bra punk. Modern, men med rötterna i 1977.
Besök bandets MySpace HÄR!
Tre låtar finns att avlyssna. Dessa kan också laddas ner HÄR!
Bandets gitarrist Richard meddelar att man har spelat in 11 låtar som förhoppningsvis hamnar på skiva så fort bandet hittat ett bolag.
Tejp - Nej, men Skanstull
Klicka på bilden för att läsa.
Passa på att avlyssna musiken också - HÄR!
På TV
Sporten är DÖD
Sporten är Död gör sin allra första spelning.
SPORTEN ÄR DÖD
Jag (Ulla), Åsa (även kallad Pasta) och Eva bildade bandet ungefär hösten 1980 när vi gick på gymnasiet. Jag spelade gitarr och sjöng, Åsa spelade bas och sjöng och Eva var trummis. Egentligen såg vi oss inte som punkare, även om punkvågen säkerligen hade betydelse för att vi satte igång. Vi hävdade att vi var New wave. När vi startade var vi inspirerade av brittiska band som The Undertones, Squeeze, The Jam, Clash men också mer eller mindre obskyra grupper som Swell Maps, The Associates, The Modettes och Raincoats m fl m fl. (Några tjejer där också, alltså.) I Sverige uppskattade vi särskilt Kai Martin & Stick!.
Vi bodde i Kungälv, men det var till Göteborg vi åkte för att gå och lyssna på band, särskilt på Errol's, men också på andra ställen. I Kungälv bestod den lokala scenen mestadels av hårdrocksband. Vi sågs där som väldigt udda typer, punkare förmodligen även om ingen av oss hade punkfrisyr. Jag och Eva hade dessutom ett förflutet i musikskolan. Jag spelade fiol och piano och fortsatte med den klassiska musiken hela gymnasiet vid sidan om Sporten. Musikintresset började således långt innan Sporten. Särskilt jag och Eva hade också, och har fortfarande, ett stort intresse för och en stor kärlek till gruppen 10cc (den ursprungliga sättningen) och de är ju inte särskilt punkiga.
Hur vi kom igång med gruppen? Jag köpte en gitarr + förstärkare på MUG i Göteborg och Jimmy Lagnefors lärde mig att spela en rock- & bluestolva. Åsa skaffade en bas. Vi gick med i den lokala musikföreningen KAMF (tror det stod för Kungälvs Aktiva Musikförening) som bestod av hårdrockare, vilka dock var snälla och nog tyckte vi var ganska roliga. Vi fick då tillgång till deras replokal (källaren till en gymnastiksal) och där vi också fick låna ett trumset. En kille som kallades Gubbs visade Eva lite hur man trummar. Resten listade vi ut själva. Det är väl därför låtarna blev så enkla, eller "minimala" om man så vill. Alla låtarna hittade vi på tillsammans, förutom två "covers": Teenage Kicks (Undertones) och I'm not in love (10cc), men i en betydligt snabbare version, förmodligen oigenkännlig.
Efter en tid kom vi med i Garageligan, som då sedan sin start genomgått en massa förändringar så det var sent i Garageligans historia.
Vår första spelning var på en ungdomsgård (se bifogad bild). Jag minns inte riktigt hur många spelningar vi hade sammanlagt, men vi spelade på några lokala rockgalor, på Sprängkullen (i någon slags stödgala för polska Solidaritet tror jag), på ett ställe som hette Vauxhall, som efterband till Kai Martin & Stick! på Errol's, på Slottskogsfestivalen, på en spelning i Linköping och kanske något till som jag glömt nu.
Kassetten (skiva var aldrig aktuellt, det var alldeles för krångligt) spelade vi in den 11 april 1981 i en studio som det lokala bandet Fagin hade. Det var en demotejp som vi själva gjorde kassettkopior av och sålde. Sven i skivaffären Svens källare (i Göteborg) lät oss lägga några kassetter hos honom till försäljning. Sedan kom vi på något sätt med på samlingsskivan Svenska tonårsband med låten Der Weltcup och på baksidan av skivan stod min adress, så folk från hela landet skrev och ville köpa kassetten. Drygt hundra sålde vi väl allt som allt, det tycker jag var helt OK. Vi skickade ju också kassetten till Ny Våg som bekant, och det var ju väldigt smickrande att Jonas Almkvist ägnade oss ett helt program (15 minuter). Jag har det inspelat, tror jag. Vi lyckades också få John Peel att nämna en spelning i Radio One, han gjorde väl det för att det var en kul grej, antar jag.
Vår musik utvecklades en del efter kassetten. Det finns en liveinspelning från Sprängkullen 23 maj 1982 gjord av Sveriges Radio, där man kan höra skillnaden. Då stod vi kanske "på topp". Men sedan ebbade vårt intresse ut, vi koncentrerade oss på andra saker och rätt som det var insåg vi att gruppen inte fanns längre.
Det bästa med gruppen tycker jag var att själv få känna på hur det var att spela i en grupp och inte bara passivt lyssna på andra. Vi fick vara med om en massa roliga saker och träffa en massa personer vi inte annars skulle ha träffat. En jättebra erfarenhet, med andra ord.
Det sämsta? Jag kommer inte på något.
Idag lever vi liv långt ifrån Sporten-erfarenheten. Vi har egna familjer. Jag och Eva är lärare och Åsa har flyttat till Australien. Vi har fortfarande kontakt även om vi mest av praktiska skäl inte träffas särskilt ofta. När vi väl träffas känns det som vanligt och det är bara att prata på som om ingen tid har gått. Vi blir alla lika positivt överraskade när folk minns oss så här långt efteråt.
Jag brukar inte berätta för särskilt många om Sporten, men gör det ibland om jag vill göra någon förvånad och road på samma gång. De enda elever jag berättat det för var några tjejer som själva hade ett band. Det är alltid roligt när tjejer sätter igång, för det verkar fortfarande idag vara ganska ovanligt.
Till sist, hur fick vi vårt namn? Den frågan fick vi ofta. Jo, vi hatade gymnastik i skolan, men det var Kjell Alinge (radioprataren) som myntade uttrycket för hans program på lördagseftermiddagarna blev så ofta flyttat eller inställt pga sportsändningar, så han tänkte försökte manipulera lyssnarna/världen genom att i radion tjata "Sporten är död" så att den skulle försvinna. Så minns jag det i alla fall, vi hade hört det på radio och bestämde oss för att ta det som namn.
Ulla 2008-02-25
Farbror Punk har växt upp
Det ska tilläggas att kammen har jag klippt av eftersom det nu är dags att byta frilla till hårdrockslångt!
Text: Malena Hilding - Foto: Cohnny Skoglund
Punkens barn har blivit vuxna och nostalgiska. Den våldsamma anarki som skrämde slag på en generation vuxna höjer inte många ögonbryn idag. Men Jocke Sundberg i Bollnäs, lärare och auktoritet på punk, vet hur livsviktig den varit.
Igår anarki, idag nostalgi, skriver Jocke Sundberg på punktjafs.com. Han kan punk. Han har sådan koll att han handplockats till Svenskt rockarkivs arbetsgrupp som jobbar med att dokumentera svensk rockmusik. Det planerade rockarkivet lyder under Statens ljud- och bildarkiv men ungefär där slutar statens blygsamma engagemang.
- Det är som med all kulturverksamhet, man räknar med att alla engagerade ska jobba ideellt, säger Jocke och jämför med Danmark. Där jobbar en motsvarande arbetsgrupp med ett levande, spännande museum över rockmusiken som slutmål.
- Men där plöjer staten ner miljoner, de har ett helt annat synsätt på kultur. Här lever vi på donationer, ideellt arbete och ett brinnande intresse. Min dröm är att allt ska finnas på nätet, man ska kunna gå in och hämta all kunskap man behöver om vilket band som helst, se bilder på dem och lyssna på musiken. Det ska vara för alla, forskare eller fans, det spelar ingen roll.
Han skrattar lite generat åt sin egen medverkan.
- En massa akademiker och forskare och musiker och så jag...
Det är frestande att skriva att det han inte vet om den tidiga punken är inte värt att veta. Men en subkultur som punken levde sitt eget liv, tog ingen skit och lydde under inga lagar. Jocke söker ständigt vidare i punkhistorien på sin sajt punktjafs. Banden kom, levde en kort tid och gick vidare.
Under tiden växte Jocke Sundberg upp i bruksorten Hagfors i Värmland. Han gick i sjuan när punkgruppen Kriminella gitarrer släppte den allra första punksingeln på svenska.
- Punken var ett sätt att tala om att man inte sällade sig till mittfåran. När man känner sig som en outsider, hormonerna hoppar och man är allmänt obekväm så kommer det plötsligt en musikform som bejakar allt det där.
- Och punken var betydelsefull för där hamnade de som var engagerade. Med facit i hand kan man säga att progg och punk är bröder. Fast då var proggen en tråkig farbror medan punken sa äh, ta dig röven.
- Punken har förändrat folks sätt att se. Den förändrade inte världen, men den förändrade en massa personer.
Nu har punkens ohängda barn har blivit vuxna och nostalgiska. Och den svenska punken firar trettioårsjubileum på Berns i Stockholm på själva nationaldagen den sjätte juni.
Jocke är 43 år och klippte av sig tuppkammen för några veckor sedan. Han är lärare på högstadiet och pendlar till Celsiusskolan i Edsbyn varje dag. Hans huvudämne är engelska.
- Ja, själv lärde jag mig engelska i musiktidningen New Musical Express. Men det var hopplöst, när man kom till skolan och ville ha hjälp med ord man inte förstod, lärarna hade aldrig hört orden. När Tom Robinson sjöng Sing if you´r glad to be gay, trodde man att gay betydde glad.
- Så gammal är jag, haha.
Jocke hamnade på pricken rätt i livet när han till slut bestämde sig för att plugga till lärare. Att jobba med ungar som är i brytningstiden mellan barn och tonår passar den gamle punkaren perfekt. Han älskar sitt jobb och alla kreativa ungar på tvärs.
- Jag är arbetarklass vet du, praktiskt lagd tack vare pappa, jobbade i industrin och blev uppsagd från järnverket 1993. Arbetsförmedlingen ville att jag skulle studera, men jag var småbarnsförälder, det gick inte. Jag ville slå mig in på data, IT och hamnade i några mediaprojekt i Hagfors. Allt var skitbra men sen gick allt i stöpet när vi inte fick vad som utlovats.
- Jaha, sen hamnade jag i telecombranschen, lödde kretskort och byggde basstationer för 3G-nätet. Det var precis i värsta piken, vi hade hur mycket jobb som helst, jag hade inte varit så svettig sedan jag jobbade i stålverket. Men sen vände allt och Ericson började säga upp folk.
Då, 2001, var tiden inne för Jocke. Han gick ett år på Komvux och pluggade vidare på universitetet i Karlstad.
För ett år sedan var han färdig lärare och flyttade upp till Hälsingland med sambo Beth som har rötterna i Segersta.
- Jag som sagt att jag aldrig skulle flytta norr om Ekshärad.
Men för tolv år sen såg livet definitivt annorlunda ut. Jocke var nyskild och ensamstående pappa till en sjuårig kille. Ledsen och tilltufsad satt han vid datorn och sökte på punk och upptäckte att förutom finska Punknet 77 fanns det inte mycket att hämta på Internet.
- Det blev min terapi, när jag bestämde mig för att bygga upp en sajt helt tillägnad den svenska punken mellan åren 1978 och 1982.
www.punktjafs.com föddes och inte långt därefter uppfann Jocke sitt alter ego på bloggen Farbror Punk med en grov blinkning till Disney´s farbror Joakim ur Kalle Anka och favorittecknaren Charlie Christensens betydligt frispråkigare Arne Anka.
På punktjafs.com lade Jocke ut sin stora samling artikelklipp och intervjuer ur fanzines och bidrog med fakta och kunskap kring banden som frodades i den ursprungliga svenska punkvågen.
- Jag ville göra ett svenskt punkfanzine på nätet helt enkelt. Och det går liksom en osynlig gräns där, när Asta Kask kom runt 1983 med snabbpunken. Idag är punk ett så vitt begrepp.
Numera lyssnar Jocke lika gärna på country och reggae som punk.
- När jag slutade vara ängslig, då började jag lyssna på allt. Frigörelse är alltid bra. Jag lärde mig att vuxen betyder att ta ansvar, men inte att bli tråkig.
(fakta)
Namn: Joakim Jocke Sundberg
Ålder: 43
Är: Lärare, punkare for ever och grundare av sajten punktjafs.com,
Familj: Sambo Beth som han väntar liten bebis med i juni, sonen Chris, 19.
Bor: En trea på Trädgårdsgatan i Bollnäs.
Bästa egenskap: envis
Sämsta egenskap: envis
Detta visste vi inte heller om Jocke:
Idiotfrälst på glögg, året om. Säger att glögg inte behöver vara röd, smaka Blossa och enbart drickas till jul. Favoriserar smaker som hjortron (iskall i skogen), vanilj (i badkaret) och choklad (varsomhelst).
Ansvarig för Nationalteaterns hemsida: Jag gillar samhällsengagemanget, det är givande på samma sätt som punken. Och idag älskar jag deras musik.
Minns med lyckokänsla: Dead Scouts-skivan med Per Persson och Magnus Fagernäs. Deras kopunk med spagetti-westerngitarrer var helt underbar.
Lyssningstips
Och för er som inte får nog av smisk har Siwerth lagt upp lite betongmjuk svensk punk som Kvoteringen, Nitad, Skitsystem och Nödslakt att ladda ner på TPB. Även Moderat Likvidations finfina klassiker "Köttahuve" och en vinyllbootleg-rip med S.O.D finns att spränga trumhinnorna med. Musik som sitter likt ett järnspett i ryggen!
IMPS repar igen
Karensdagsnytt
Dessutom verkar man från kommunens sida vara intresserad att göra ett större evenemang av det hela med galapremiär i skoghalls folketshus, presskonferens och mingelpartaj.
Inget är spikat än, men kanske det bjuds på falukorvsnittar och nybryggd mäsk, vem vet?
Bloggen tillbaka
Sedan i lördags har man på Blogg.se hållit på med att byta plattform. Något som inneburit att man inte kunnat logga in på bloggen för att göra inlägg. Men, nu så ska det förhoppningsvis fungera som vanligt igen.