Farbror Punk

Ett av de mest populära banden som kom fram i och med "den nya vågen" i slutet av 70-talet var Mörbyligan. Bandet gillades såväl i proggkretsar som hos punkare och vanliga Svenssons. Musikaliskt var Mörbyligan ett band med rötterna i 60-talspopen och man blandade friskt Status Quo-riff med punkutfall, popmelodier, svensk folkton och visa.
 
Bandet bestod av tre killar och tre tjejer, syskonen Johan och Annika Krok, gitarr respektive sång, Susanne Fragell på tongivande orgel, trummisen Marie Lindstedt, basisten Anders "Strumpan" Ström samt bandets låtskrivare och motor Åke Bylund.

Åke arbetade som ungdomsledare på Fridberga gård där han genom sitt stora musikintresse gjort det möjligt för ungdomar att använda gårdens musikutrustning för att själva spela. 1976 värvade han Johan Krok till sitt band Chilly Chimes, där basisten Anders Ström redan fanns med. Johan berättar att det var praktiskt att repa på Fridberga eftersom de hade egna nycklar och därmed tillgång till lokalerna närsomhelst de var spelsugna.

Fribergagården formligen sjöd av band. Åke ansåg att den musikaliska mångfalden på något sätt borde dokumenteras, vilket resulterade i samlingsplattan - Ljud från Friberga. På plattan medverkar 5/6 av det som skulle bli Mörbyligan under namnet Chilly Chimes. Själva namnbytet kom till, enligt Johan, då Chilly Chimes gamla trummis slutade och ersattes av Marie, man plockade dessutom in Annika på sång. För att bandet skulle bli komplett passade man på att fråga Sussanne, från splittrade Santa Luzia, om hon inte hade lust att spela orgel i Mörbyligan.

Johan berättar vidare att det övades en hel del i början. Något som också gav resultat då Mörbyligan fick chansen att framträda i närmare 20 minuter live i radioprogrammet Tonkraft, medan mer etablerade band som Skabb, Ebba Grön och Dag Vag fick nöja sig med bråkdel av tiden.
- Då fatta man inte hur stort de va faktiskt, erkänner Johan. Men radiosändningen gav märkbar effekt. Det blev det lättare för bandet att få spelningar, inte bara i området kring Danderyd utan också inne i centrala Stockholm.

Man släppte en egenfinansierad EP innan Mistlur påpassligt gav dem ett skivkontrakt. Debut-LPn blev både en kritiker- och listframgång, snart åkte Ligan land och rike runt. - Det va underbart, skitkul men jobbigt också med allt packande och åkande, konstaterar Johan. Gruppen umgicks intensivt, spelade man inte ute övade man. Privat var dessutom Johan och Marie ett par.

Det ständiga spelandet resulterade i att Mörbyligan blev ett av landets bästa liveakter. Man blandade upp sina egna låtar med 60-talscovers som "Tell me", "Sleep little girl" och "Out of time". - Ja, live lät vi helt olika mot det vi spelade in på skiva, det mer 60 tal och punk live, men så hade vi väldigt bred smak också. Allt från Abba till Led Zeppelin, förklarar Johan.
När jag frågar om han har något speciellt minne från den tiden att dela med sig av berättar han att när gruppen skulle spela på Jazzklubben Faching var Bertil Bertilsson konferencier och introducerade bandet med: "Nu kommer Mörbyligan med Åke Bylund i spetsen, om han nu kommer ut genom dörren!" - Då var Åke va inte glad, skrattar Johan.


Efter gruppens andra platta "Järntecken" upplöstes originalsättningen och det tidigare så sammansvetsade kollektivet. - Vi tyckte inte lika som Åke kan man säga, förklarar Johan. Marie, Susanne, Annika och Johan bildade gruppen Älvor & Troll tillsammans med brodern Fredrik Krok och Jan Haquinius. Basisten Anders Ström, som under sin militärtjänst ersatts av just Fredrik, återvände till Åke och en ny konstellation av Mörbyligan, som från början kallat sig Åke Bylund Band. Johan ogillar att Åke fortsatte att använda namnet Mörbyligan efter originalgruppens upplösning. Han är dessutom förbannad att namnet ständigt förknippas med Åke och hans nationalromantiska idéer. Han menar att namnet därmed "dras i smutsen". För Johan och de andra originalmedlemmarna stod och står Mörbyligan för något positivt och glatt. Svängig musik med ett brett leende, och det är så han önskar att folk ska komma ihåg gruppen.

Johan fortfarande kontakt med Marie och Susanne och naturligtvis systern Annika. Han spelar lite här och där, det är svårt att sluta när man lirat sedan man var 14 år, förklarar han. Han tycker också att det kanske är läge för en ny samlings-cd med Mörbyligan. Något man kan hålla med om. För ute i musiksverige finns dels gruppens gamla fans, men också en ny potensiell yngre publik, en publik som gillar Nationalteatern lika mycket som Ebba Grön, DLK (som f.ö gjorde en cover på Johnny Rumpvick) och Håkan Hellström. En publik som med all sannolikhet skulle uppskatta Mörbyligans säregna musikaliska bryggd.   

Fotnot: Jag kontaktade nyligen Anne-Marie på MNW som förklarade att i nuläget var ingen samling med Mörbyligan planerad. Men att hon skulle ta upp en evetuell återutgivning med resen av styrelsen.
Så vill ni ha en Mörbyligan samling mailbomba MNW.

Incest Brothers var utan tvekan ett av Sveriges bästa band, men nu finns de ju inte längre, de är splittrade. Efter avskeds spelningen i Karlshamn den 14:e juli kanatade vi bort till logen där Johan från KSMB satt och plinkade på ett piano.

Johan spelade gitarr med IB denna kväll, lite längre in hittade vi Happy och Sören, Mongo blev upptagen av Ogräs reporter. IB började spela i november 78 och den enda som är kvar av den ursprungliga sättningen är Sören, IB bestod vid splittringen av Sören: Sång o gitarr, Mongo: bas och Happy: trummor

Varför splittras ni ?

- Dåligt samarbete inom gruppen och det händer inte mycket nu. Vissa vill satsa mer än andra på bandet så det är lika bra det som händer annars blir vi bara en gammal pejlig grupp.

Vad anser ni punk är ?

- För mej säger Sören är det: Tänka själv. Happy fortsätter: - att något startas i huvudet, en kick helt enkelt. Inte bara klaga utan göra något åt det. Kläderna betyder egentligen ingenting det är bara ett sätt att visa vilken "grupp" man tillhör och dom gör en ju inte mycket smartare.

Vad anser ni om svensk musik av idag ?

- Grupper som säger sig bara spela för att få fram texter ljuger, dom spelar för att ha roligt. Mycket av det som hände i början med punk har somnat in. I Stockholm är vi allmänt hatade av endel punkare, men det är bra med en reaktion inom punken. Här i Karlshamn verkar det vara rätt sjysst i alla fall det vi har sett. Det har blivit prylhysteri inom musiken, det har gått för långt när man hör alldeles nystartade band säga "fan vi har bara ett par 50 watts förstärkare och ett kasst trumset" - det har ju knappt vi nu, säger Happy. MAn kan ju ta vad fan som helst och slå på, bara man får in den rätta tekniken, telefonkatalog t ex. På konserter kan man oftast få låna. Första gången vi spelade på "riktiga" grejer var på vår första konsert och det blev en smärre chock för vi var bättre än vi trodde.

Hur tyckte ni det var i kväll ?

- Det var klart roligt, fast hela tiden, här avbröt en av infödingarna oss och tog de s k vakterna i försvar och förklarade att det var bandet som ägde prylarna som IB spelade på  som var rädda om grejerna. Happy: Sånt där tänker man väl inte på när man skälv spelar.

Sören: Näää man ger ju allt. Vi vill ha publiken inpå oss när vi spelar och inte här är vi..och där är ni.

Vem stod för text och musik ?

- Sören för det mesta, fast det blev oftast bättre när vi samarbetade.

Vad hade ni för ideal när ni började ?

Det var att få lite självförtroende och man behöver ju inte vara så duktiga för att spela.

Så hur har idealen ändrats ?

- Dom är väl ungefär desamma, dom kan ju ha förändrats lite grann. Fast man är ju lite besviken på punken. För endel är det bara en ball grej och dom lägger liksom bara av när det inte är ballt längre.

Vad anser ni om Rockslaget ?

- Det verkar vara sjysst enligt vad man läst i alla fall, fast det vet man ju hur mycket man ska tro på...På konserterna i Stockholm är alla så blassiga och det skulle nog vara omöjligt att ordna en sån här fyra dagars festival i Stockholm. Det verkar vara många aktiva inom Rockslagetvilket också bekräftades av en inföding. Det gör det helt annorlunda mot Stockholm.

Vad gör en spelning bra/dålig ?

- Bra publikkontakt, att man snackar mycket med publiken, vilket Sören och Happy var överens om att det var en svaghet att det snackades för lite mellan låtarna. Man måste ju inte vara gravallvarlig utan man måste kunna skoja lite med publiken. Man måste ha en enhet mellan musik och publik.

Vad anser ni om Svergiges politiker ?

- Vem som helst kan ju ta hand om politiken, det är ju hela tiden experter som sköter politiken och dom bara krånglar till allting. Dom är betalda för tycka och tänka åt dej, i stället för att hjälpa oss så snackar dom ner oss så vi inte fattar nånting. Hur många vet egentligen vilka beslut som fattas i riksdagen ? Det är ingen demokrati värd att kallas demokrati längre.

Vad anser ni att anarki är ?

- Det värsta är att jag har glömt betydelsen...jag hjälper Sören att säga; ingen regering och små grupper som styr.

- En personlig relation, enskilda smågrupper styr. Destroy attityden är det borgeliga sättet att förklara anarki på.

Tror ni att anaraki skulle fungera?

- Om folk bara skulle ställa upp på det så skulle det självklart fungera. Många snackar, men gör ingenting precis som vilka borgarbrackor som helst.

Vad händer med er nu?

- Jag ska först göra lumpen och sen brukar jag göra tändstickssoldater och så är jag tvungen att göra lite magdans, säger Happy och demonstrerar, jag har för tjock mage liksm.

Sören: Vi vet inte vad som händer nu det beror på vad som händer fast helst skulle jag vilja börja i ett band, men det står still i huvudet just nu. Happy verkar inte överdrivet glad över att tjäna fosterlandet och utbrister - I Skolan knäcks man och sen när man gör lumpen så knäcks man lite till och sen är man en liten "Pelle"....

Resten av intervjun var inte bunden till nån speciell fråga utan vi snackade om lite av varje. - I början när vi spelade var allt jävligt bra och alla var positiva, men efter ett tag kom fleletarna å tyckte si eller så och ingenting var bra.

Jag frågade om de kunde ge nystartade band några råd. Och dom svarade: Försök göra nånting som man tror på själv, instrumenten är inte så viktiga man måste ha fantasi. Första gången vi spelade hade vi ingen trummis utan lånade en, har man bara rätta intresset så ordnar det sej.

Sen frågade jag om de hade några förväntningar inför spelningen i kväll ?

- Vet inte, vi har ju inte repat på 3 mån, men man har ju hört att det skulle vara bra tryck här nere, men vi sa som så att det får gå som det går, i vanliga fall repade vi tre gånger i veckan, fast det var länge sedan nu. Man lär sej ju hela tiden ovj man kan inte tänka " jag har slängt bort 20 år av mitt liv" utan man måste se framåt och inte tänka på skiten. Nu avslutade vi intervjun med att få Sörens adress och lovade att skicka upp ett antal ex när vi tryckt upp nr 2

Intervjufrågor Jojje

Intervjuvare Anders

Sekreterare Jojje o Anders

Och så här lät IB....

Incest Brothers avskedsspelning, det är bara att beklaga, ett så jävla skitbra band som nu bara går upp i rök. Detta var helt enkelt Sveriges bästa band, djävulskt läckra och säkra på scen. Dom spelade samtliga låtar från Bakverk 80 och publiken sjöng med nästan alla låtar. Det var ett jävla tryck när hela Playhouse gungade i takt med refrängen på Discofreak, och när IB spelade Lördagspunk så exploderade publiken i allsång. Efter ungefär halva såpelningen hoppade IB ner från scen för att sedan bli inropade och spela minst tio låtar till. Det var tydligen ingen som tog tiden på spelningen men dom spelade samtliga låtar dom kunde dvs 23 eller 24 stycken, det var ju många av låtarna som jag aldrig hört, för jag hade bara hört låtarna på Bakverk 80. Det var sällan dom stod stilla på scen, som Happy som hamrade på trummorna och rörde på sej, han ställde sej upp på trumpallen mellan två låtar och hoppade rakt ner och drämde till trummorna perfekt i nedslaget, klart originellt. Både Sören och Mongo flög omkring som virvelvindar så att det nästan var svårt att få dom att fästa på fotoplåtarna. Vid två tilfällen spelade Sören av en sträng och under tiden han bytte så inproviserade dom andra, skickligt gjort. I mer än halva spelningen, dvs efter det att jag tagit mina bilder, spelade Johan gitarr, han spelar vanligtvis trummor i KSMB, IB hade egentligen övat in honom på bas för att egentligen skulle inte Mongo spela, men gjorde det ändå, så nu fick Johan spela gitarr istället. Hela konserten igenom pogade man så man höll på att explodera av hetta, för det blir lätt varmt i Playhouse och luftkonditioneringen fungerade inte, men vem fan tänkte på det. IB var helt enkelt skitläckra och detta är, eller rättare sagt var Sveriges bästa band, det är så sorgligt att man måste gråta en skvätt men det är ett faktum och inte mycket att orda om, mer än att det är synd.

WHY # 2

Incest Brothers shoppar loss på CLOZ - Not!

Knappt hade jag lagt ut klippet om Stockholms Negrer innan dokumentären om gruppen fanns på Pirate Bay!
Det var Von Oben som hade sett till att inspelningen överförts med proffutrustning till DVD-format. Han har tidigare lagt ut en DVD med blandade Thåström-klipp. Von Oben mailade mig och tipsade om dokumentären. Och som om inte Stockholms Negrer vore nog han hade dessutom lagt ut dokumentären om Incest Brothers. Ja, den där med Petsson på orgel och alla de där bra låtarna som "Landsförädare", "Dödens väntrum", "Köpt identitet" och "1:a maj". Varav en del hamnade på skivan 5 år försent andra hamnade på Teddes samling Stockholmspunk.
Själv hade jag inte sett dokumentären sedan min SVR la av nån gång runt 1983. Så det var riktigt roligt att kolla in filmen. Och då det tycks som on IB aldrig kommer att återförenas är denna dokumentär ett bra surrogat, tillsammans med Fäderneslandet och de rätt justa iveinspelningar som finns med gruppen. Så passa på att ladda ned denna raritet. Von Oben hälsar att: "De saker som ligger närmast till hands är väl 4st DVDer med blandad Magnus Uggla-material, någon slags DVD med diverse Docenterna-material, Hultsfredsfestivalen 1990 och kanske en del hårdrocksprylar. Industrifestivalinspelningen "Festival of hard-on electronics" från 90-talet har jag haft ute förr, men jag kommer nog att göra en ny överföring eftersom jag sedan dess skaffat semiproffsutrustning."

Ett litet PS.
Vän av ordning undrar naturligtvis vad som hänt med Incest the movie. Filmen som IB själva gjorde för att visa på sina spelningar. Kamrat Janne Punk har besked han skickade vidare detta mail till mig:
"Historien har det att IB en gång gjorde "Incest, the Movie"... Hörde talas om den för 100 år sedan - nu e frågan - finns den kvar...? å i vilket format var det - film eller direkt på video ?. Man e ju en gammal punknostalgiker så man vill ju gärna veta - då det var en del guldkorn man missade. Såg IB första gången sommaren 78(?) på en festival i "Grytan", Handen... minns att Du hade en "yxa-i-huvudet-frisyr" ("den ser ju ut som en f*tta !, hehehe"). Det va tider det !. Vore kul att höra av dej, med lite info OM filmen ! - Stort Tack !

Hej!
Vet inget om Incest the movie, jag har för mig att den "försvann" redan på den tiden. Det fanns bara ett orginal utan ljud.
Mongo"