En lägesbeskrivning
Ja, tro det eller ej, men vi kulturkoftor som inte lyder under marknadens ok ägnar oss åt nöjsamt kulturarbete hela tiden.
Jag har haft kontakt med Stisse Lagerdahl från gamla Dream Police. Stisse lirade tillsammane med Zinny Zan och Danny Wilde på demon som fångade Sanji Tandans intresse för Zinny och senare Easy Action. Jag kommer att göra en intervju med Stisse om Stockholms tidiga glamscen och såklart om Dream Police. Det kommer säkerligen att dyka upp demos med bandet också.
Stisse meddelar också att han och Danne spelar tillsammans igen i The Ghost of Desperate Dan - MYSPACE HÄR!
Sedan har basisten Jan Zimmerman från skånska Noise hört av sig och även lovat svara på mina frågor rörande bandet.
Med lite tur kommer också bandets framträdande i Discotaket inom kort att hamna på DinTub.
Punken i Köping är fortfarande på G och med lite tur kanske det blir något innan 2009.
Glöggtipset
För er som tyckte att Blossa -08 var det svagaste som hänt sedan plastcykeln kommer här ett tips på hur du på ett enkelt sätt kan ge din glögg rejäl stake.
De flesta som är det minsta nere med chillifrukter vet att choklad och chilli är en kombination som både lyfter smaken och piggar upp. Och när jag ändå hade köpt på mig ett lager Lucia chokladglögg tänkte jag helt sonika: Ja, varför inte?!?!
Så på enklast möjliga sätt smaksatte jag glöggen med chillin. Jag tvättade en frukt. Skar upp den på ena långsidan lät fröna vara kvar och så petade jag ner frukten i halsen på en flaska Luciaglögg. När jag smakade efter några timmar var det en mild ton chilli i eftersmaken. Nä, bättre måste det bli tänkte jag och lät det hela stå över natten.
Nästa morgon smakade jag och munnen fylldes av både glöggens sötma och chillins hetta. Det var perfekt!
Då hade frukten varit i flaskan ca 12 timmar.
Så för er som törs testa något nytt och gott. Gör som "Kryddflickorna" en gång sjöng "Krydda upp ditt liv"
Recept:
En flarra Lucia Choklad
En st röd chillifrukt.
Tvätta chillin, snitta frukten, peta ner den i flaskan. Låt stå 4-12 timmar (Efter behag)
Capital Rockers
Tack Peter.
Punkfanatiker
Hur som helst fick jag nedanstående arbete mailat till mig av Emma Galuschin som skribenten heter. Jag är mycket nöjd med resultatet och anser att Emma gjorde ett bra arbete på allt svammel som jag fick ur mig.
För att läsa. KLICKA PÅ BILDEN.
Punkgalan på Berns en uppdatering.
"Kära gamla och unga punkrockare. Ni undrar självklart vad som händer med Punkgalan, jag måste tyvärr meddela att Harry Byrnes har blivit uppsagd och får inte genomföra Punkgalan. Berns har inte givit någon anledning till varför de avskedade Harry förutom att de tydligen har gått 17 miljoner back, självklart har Harry inte varit ansvarig för detta. Men får alltså ta skulden. Jag själv har blivit lovad av ansvariga på Berns datum 19-20 dec. fast nu tycker de att jag ska hyra Berns med vakter, ljud, personal mm. Ja ni fattar, de gör det omöjligt att fortsätta "samarbetet".
Återlämnande av inlämnade punkgrejor kommer att ske innan de 12 januari då Harry lämnar sin plats. Jag och Harry letar efter ett nytt ställe att hålla Punkgalan på och återkommer med plats och datum så fort vi kan, vi har alltså inte gett upp, vi är bara djävligt sårade och trötta på att bli påsatta bakifrån utan att vilja bli det;) Vi återkommer med mer info så snart som möjligt nytt datum kommer att bli någon gång under våren 2009.
I er tjänst
Deep Torkel frontman the Stoodes"
Kenta på turné
KLICKA PÅ BILDERNA för att läsa.
Vill ni lyssna på Kenta besök TPB för att ladda ned plattorna och inslaget från Melodifestivalen.
Glamvågen 80-talet - Capital Rockers
Capital Rockers tillhörde Stockholms 80-talsglamscen tillsammans med Easy Action, Candy Roxx, och Glourious Bankrobbes för att nämna de som lyckades släppa en platta. För det var just det Capital Rockers INTE gjorde. Och det berodde inte på att bandet hade dåliga låtar tvärtom vill jag påstå.
Musikaliskt var Capital Rockers närmare sina New York Dolls-rötter än de ovanstående. Bandet spelade tuff och medryckande rock helt enkelt.
Jag har under många år försökt fixa en intervju för att kunna skriva historien om Capital Rockers. Mest har jag jagat Christian Rydström aka Krabban från Snutslakt eftersom jag på så sätt kunde slå flugor i en smäll. Och kanske kan det så småningom bli något, tack vare JG Marx från The Originators (Citizen Kane / The Pinheds) som är gammal polare med "Rydan". JG har också delat med sig av det inspelade Capital Rockersmaterial han har i sin ägo. Och bitvis är materialet helt brilliant. Nu ska erkännas att jag var stentork på Wild, wild, wild redan på 80-talet, jag hade en inspelning från Studion med Capital Rockers och den spelningen rullade extremt många timmar på SAABs lina i Trollhättan.
Att inte fler fått höra Capital Rockers är naturligtvis upprörande. Därför ser jag det som min plikt att dela ut åtminstone några av bandets bästa låtar. Förutom nämnda "Wild, wild, wild" som är en av de finaste rockdängor jag hört, så har jag inkluderat "Lookin´for a name" som är en låt som skulle kunnat vara med på Generation X platta - Valley of the dolls. Låten "Heartbeat" är i samma stil som den tidigare nämnda och har dessutom ett lätt "soulanslag" med läcker körsång. Sista spåret "Dance little sister dance" är en helt suverän Bruce Springsteen/Southside Johnny-pastich komplett med saxofon och handklapp, en låt som visar att Capital Rockers inte lät sig begränsas av några musikaliska ramar.
Jag hoppas att det lyser igenom rejält hur jävla bra jag tycker ovanstående låtar är. Och hur gärna jag vill att fler får chansen att höra detta "bortglömda" svenska rockband. Det är fullt möjligt att inte alla håller med mig och att kanske yngre rockers tycker att Capital Rockers låter för lite Motley Crue/ L. A sleaze... i det sistnämnda fallet vill jag bara påpeka att glam/sleaze/rock n roll aldrig är synonymt med ett band eller en "stil". Influenser plockas både här och där för att sedan bli den egna mixen. Till er andra som inte knockas av Capital Rockers storhet kan jag bara säga - synd.
Ladda ned, lyssna, njut, spela på festen, knäck en-två-tre bärs eller ta en och två -tre glas Jack/Jim Beam och låt dig svepas med i svänget från CAPITAL ROCKERS.
Capital Rockers - Four play.
Ni klarar er alltid ändå
TROJNE
Här kan du läsa historien om Trojne och ladda hem deras andra EP.
Trojne tillhörde de tidiga 80-talsbanden som inspirerats av dels den inhemska punken men också av den framväxande "nya" och hårdare punken.
Bandets gitarrist och sångare, Micke Börjesson minns hur det började:
Sommaren -81 satt jag och Tobe som vanligt och väntade på tricken mot Hjulsta.
- Faan Micke ,väste Tobe -ska vi inte sätta ihop ett band tesammans?
- Va ,du och jag ,svarade jag lite snopet. Jag hade spelat trummor i Ratsass som senare blev Drugs 65 och efter det Delay 65. Dessutom hade jag hade ett eget projekt som tyvärr spårade ur alldeles för snabbt - The Soundkillers.
Så OK. Varför inte?! Vi hade ramlat omkring i Stockholm under några år på ställen som 4:an, 6:an, Musikverket och Oasen. Sett lokala band som: USCH, Insekt, Incest Brothers, Bitch Boys, KSMB, Snutslakt, Spion 13, Brända Barn, Alien Beat, Alarm X, Katz, Pain, Grisen och Ebba Grön såväl som internationalla punkakter.
Vi hade dessutom gemensam musiksmak och jag ville väldigt gärna komma fram från trummorna och starta nånting nytt.
Så jag plocka upp en begagnad gura, sålde mina trummor till Tobe, och vi fick repalokal på Björns Trädgård om jag minns rätt.
En polare, Micke L lirade lite bas och en annan kompis, Kjelle, kunde spela gitarr. Men tyvärr funkade det inte med Kjell. Våra låtar gick för fort för honom. Istället lånade vi in Pata från de lokala glampunkarna Dirty Livin samt Micke L´s brorsa. Ett bra val då både personkemin och musiken funkade mycket bättre.
Bandet började spela runt om i Stockholm och även i småorter här och var. Efter ett tag tyckte vi att det var läge att spela in en platta så vi besökte en studio hösten 1982 för att fästa låtarna: Varför Krig, Spion, LSD och Problematiskt barn på band. Inspelningen resulterade i Epn Varför krig? Som släpptes på blå vinyl 1983.
Trojne såg inte lika punkiga ut som dom andra punkbanden gjorde, de som hade annamat hela Exploited och Dischargeköret med nitar och tuppkammar, trots detta sålde vi slut på alla 1000 ex av Epn ganska snabbt. Samma dag som vi släppte Epn var vi förband till GUN CLUB på gamla Bobbadilla vid Slussen. Spelningen gick väl så där, men vi sålde hur som helst ett gäng plattor.
Efter Epn lämnade basisten Micke L oss och Nyberg tog hans plats. Nyberg var en gammal vän och dessutom TROJNEs största fan, och kunde därför alla låtar utantill.
Nu hade vi fixat en replokal i Hjulsta, tunnelbanans skyddsrum. Jag, Tobe och Nyberg var alla Hjulstabor, Pata var från "Kransen" så han fick resa en bit, fast våra repningar bestod mest av ölkonsumtion och svordommar så Pata lämnade oss snart för AVFALL och vi blev en trio.
Vi hade varit i studion vid flera tillfällen men inte släppt någon platta. Men så 1984 slog vi till med "Who gives a fuck anyway" pressad i 1500 ex.
Trojne funkade helt OK som trio, men vi saknade Pata, så med både smicker och hot lurade vi tillbaka honom till bandet. Vi gjorde lite spelningar och lyckades få åtminstone ett par trogna fans. Sämre gick det med repningarna. Vi drack mest hela tiden och Nyberg uteblev allt oftare så vi började snart leta efter en ny basist. Ibland tog jag basen eller så körde vi utan bas helt enkelt. När det var dags för sista studioinspelningen 1986 var TROJNE återigen en trio som bestod av mig, Tobe och Pata. Vi spelade in Patas "Leker med elden" och min egen "Galna kameler". I villervallan glömde jag texterna och dessutom lät min röst jävligare än vanligt så vi skrinlade singeln. Vårt "festande" eskalerade och vi hamnade som oftast i luven på varann när vi försökte repa.
Sista spelningen skulle vi göra i Uppsala september -87 och Micke L hade tillfälligt kommit tillbaka för att sköta basen. Stället kryllade av skinnhuvuden, som ofta kom till våra spelningar av någon outgrundlig anledning. Micke L var helt skräckslagen, själv kom jag halvfull till Uppsala lite väl sent med några polare. Pata var full som ett ägg och hade blivit av med sin gitarr. Nåt skinnhuvud hade snott den. Tobe var skitsne på oss alla... allt var fel och vi genomförde aldrig spelningen.
De va den sista gången jag såg Pata o hans brorsa Micke L.
En månad senare åkte jag till Kalifornien på semester,och där har jag nu bott sedan 88.
Men tack vare Internet och MySpace har jag, Tobe och Pata åter kontakt.
I slutet av 2007 startade jag en TROJNE-sida på Myspace för skojs skull.
En re-release utav WHO GIVES A FUCK ANYWAY ska släppas i år eller 2009 av ett svensk indiebolag.
Vi ska också släppa en vinyl-EP (som vi spelade in 1985 och som aldrig släpptes) LESBISKA LIBANESER nästa år. Kanske blir det också en CD med lite skit för dom som bryr sig.
Jag har också börjat spela in gamla TROJNE-låtar på nytt som aldrig blev av.
Låtar som Stockholms Horor, Bomber, Svarta Kors med flera....
Lite ironiskt så här 25 bast senare kanske, men de e bara på kul, speciellt när nu min son lirar trummor på låtarna.
Med andra ord har cirkeln slutits och jag kan med glädje och stolthet se tillbaka på min tid i TROJNE.
Micke Börjesson
Who gives a fuck? Ep + Bara en dröm.
Kal P Dal - LIVE
Klicka på bilderna för förstoring.
KLICKA HÄR för Onsdagsbiten!
Obs ändrat till Zshare för obegränsad nedladdning.
Tack och lov för statlig television
När Svensk TV inte längre orkar hålla sig med ett aktuallitetsmagasin om musik. Ja, vad fan hände med Musikbyrån? Kan man lita på våra EU-oberoende grannar i väst - Norge.
"Lydverket er NRK1 og P3s musikkjournalistiske flaggskip, og dekker musikk innenfor en rekke sjangere innenfor pop og rock." en proklamation som heter duga.
Och för oss som inte får in NRKs sändingar så finns det nästan tre års arkiv att titta på. Och det är inga snuttar utan hela program. Dessutom finns det också specialklipp bara på nätet. Missa inte Black Metalspecialen som också sänds i Musikbyrån.
Jag kan erkänna att jag nästan kissade på mig av upphetsning när jag hittade till NRKs nett-TV sida. Wow liksom!
Inte nog med detta Lydverket har en egen sajt med hysteriskt mycket godis. Bland annat från Kalvöyafestivalen -08. Där vår egen Håkan Hellström & Lykke Li kan beskådas.
Missa inte heller Lydverket Spanderer och The National Banks Make it burn.
Det är sådant som Lydverket som talar för att vi ska ha fortsatt statlig television. För det är väl ingen som tror att någon av de komersiella kanalerna skulle göra något liknande? Nä, de kommer att fortsätta satsa på hjärndöd TV för en hjärndöd publik.
Blossa -08 ingen hit
Ja, så var det äntligen dags för dagen G - som i Glögg(fest).
För att inte riskera något köpte jag tre flaskor Blossa -08, då jag hade stora förhoppningar att blåbär kunde vara den hit som behövdes efter förra årets lite "radiorix-mesiga" havtorn.
Den otroligt läckert designade faskan ger löften om varma och nybakade blåbärsmuffin med massor av kanel, kryddnejlika och kardemumma, en kall vinterdag.
Men, sanningen är föga upphetsande. Doften av blåbär ligger långt bak och det är först i eftersmaken som du får en svag aning av pepparkaka med blåbär.
Nej, det du får är en traditionell Blossaglögg med en aning av blåbär, visst blåbärssötman tar udden av den lite fräna glöggsmaken och funkar som en lite bättre variant av vanlig röd Blossa. Man har hittat sin "Blossaformel" och törs inte ta ut svängarna. Det är som efter Metallicas svarta album. Halvlunkiga rocklåtar utan minsta "metal up you ass". Om 06-ans Hjortron var "Battery" och 07-ans lingon "One" så är -08 något från Loadplattan, ja eller rent av re-load.
Nä, vill man ha en riktig "skogsbärsglögg", där både blåbär och lingon bildar en fyllig bas är Grythyttans skogsglögg något ni ska satsa på. Där finns allt som saknas i Blossa -08.
Summan av den frånvarande kardemumman är att: det finns en överhängande risk att jag, liksom i fallet med Metallica, helt enkelt ger upp hoppet om att Blossa ska hitta tillbaka till det som en gång gjorde denna premiärdag till en ren fest.
Betyg: Ett jasså?