Satans telefonräkning!
Senaste mobilräkningen visar att jag ringt för 666 kronor.
Fan va coolt!
Bara en dröm?
Ibland dyker det upp saker bland gömmorna.
Denna lilla kassett från det rå-punkiga 80-talet återfanns av den forne Anus Araben "Linda" och snällt delade med sig av go-biten.
Inga direkta rariter finns på kassetten. Men en härlig punksamling är det! Och pärlor finns det också.
Sabotage -81 och Arabens Anus är välspelade sedan tidigare. Dock är rå-punkiga Död Lags tre låtar nya för mig. Död Lag ligger härligt nära gränsen till hårdrock, jo, sedan blev det crossover och punkinspirerad thrash och ännu senare Grind. Fast 1983 fick man inte låta för mycket metal. Död Lag gör denna mix med bravur. Hårt, snabbt och med ett stänk av något som kan liknas vid melodi.
Dagen innan vi anföll Ulf Lundell med Trojne måste vara en av de bästa svenska låttitlarna någonsin. Trots att jag faktiskt gillar Uffe.
Nedan kan ni se vilka låtar som ingår på denna (o)trevliga kassett.
Han med örat
Hörde Wire - "The untouchable" på Packat och Klart.
Lite senare Only Ones - "Another Girl, another planet" på "Söderlund & Bie".
Dessutom har "Alternative Ulster" med Stiff Little Fingers har vevats som trailer (och signaturmelodi) för Arty otaliga gånger
Men Wire och Only Ones, två ytterst "kultiga" new waveband!?!? Är detta äntligen ett resultat av alla dessa gamla punkare som snart fyller SVT-huset?
Betyder detta också att vi med lite tur kan vänta oss "Benzin" med P-Nissarna i panledebatter om egergikonsumtionen.
Och "Hellre en raket" med Dag Vag, när Christer Fugelsang ska intervjuvas från Rymdfärjan?
"Sätt benet i halsen på borgarjävlarna" - Unos Kanoner, inför varje riksdagsdebatt?
Skulle inte tro det.
Fast det hade varit lite roligt.
Skapelsens krona
En del människor säger att man antingen är hund -eller kattmänniska.
Jag säger pytt!
Tack vet jag marsvin. Det är fina och snälla djur det!
Sällskapliga, mysiga, pratsamma och glada när du kommer hem från jobbet.
Och inte skäller marsvin, juckar på benet eller som katten visar röven för dig och ska ut och in i tid och otid.
Kort sagt marsvin är det idealiska sällskapet.
Jag är säker på att om fler människor hade valt marsvin som sällskap skulle världen inte varit så miserabel som den är idag. Hitler hade hund. Med ett marsvin hade andra världskriget ALDRIG inträffat.
Med marsvin blir du en godhjärtad, omtänksam och solidarisk person.
Länge leve marsvinet!
Le som en (smal) fotomodell
"Men media är inte bara boven utan främst budbäraren.
För det är ju du, kära läsare, som köper de glansiga månadstidningarna med pinnsmala modeller, retuscherade såpastjärnor och förfalskat ljussatta filmstjärnor.
Hade du inte velat ha dem där, hade vi inte gillat den looken, hade de inte funnits där.
Det vi vill ha är vad vi får, sådan är kapitalismen.
Du tycker inte att fett är fint."
Jamenvisst. Har han inte rätt?
Marknaden, det vill säga vi. Kräver att det finns magasin med amfetamin-smala brudar.
Visst. Men det är samma marknad som gjorde Crazy Frog till en topplistehit.
Eller som girigt läser det som skrivs om valfri dokusåpakändis.
Enkelt uttryck. Om man trummar in budskapet tillräckligt många gånger så är bajs gott.
Gissa hur Hitler blev så populär?
Naturligtvis är jag bara en gnällig gubbjävel med stockkonservativa åsikter om hur en kvinna ska se ut.Men för varje gång media exponerer ett benrangel till förskjuts normen för vad som är normalt. Sen så kan man alltid skylla på att det är vad marknaden kräver. Visst, låt bli att ge oss alternativ. Crazy Frog är vad marknaden vill ha. Åt helvete med alla udda indieartister. Åt helvete med skivbolag som Hybris.
Mera bajs åt folket eftersom VI kräver det.
jag ska göra ansiktslyftning
du ska göra ansiktslyftning
så kan vi sitta där på tunnelbanan mittemot varann och bara le
och när du tittar mig i ögonen så ska jag hålla kvar och titta in
miljoner trötta ögon bakom ett välpolerat skinn
och är du inte nöjd med vad samhället kan ge
din otacksamme jävel
såna som dig vill vi inte se
du måste le som en fotomodell
du ska se ut som torkat revbenspjäll
du måste le som en fotomodell
Mart - De Lyckliga Kompisarna
En bastard är född
Utan det är den nya glöggbastarden jag talar om.
I ett utfall av experimentlusta lyckades vi korsa Dufenkrooks Vaniljglögg med Lucias Chokladglögg.
Resultatet?
Hör och häpna vanilj-choklad.
Nu krävs det absolut fler test innan denna blandning nått sin fulländning, men någostans i trakterna av 60/40 hamnar vi. Vaniljen är dominant därför ska det vara minst av denna dryck.
Mitt råd till eventuella hemmapulare (jojo minsann) är att utgå från en halva choklad. Försiktigt addera lite vaniljglögg, samt smaka av tills den perfekta balansen uppnåtts.
En liten brasklapp dock. Den kalla glöggen skiljer sig markant från den varma så smaka av såväl varm som kall.
Lycka till i era försök att göra en bastard.
Grattis till min älskade
Beth som denna dag, den 19 november, fyller 38 år.
Detta ämnar vi fira med tårta och GLÖGG!
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Ja, hon fick frukost, fast inte på sängen då hon steg upp samtidigt med mig.
Punk är inte längre så nytt!
Och det fick mig naturligtvis att tänka på den så träffande låten vars text ni kan läsa nedan. Det var Helsingegrabbarne som redan 1984 konstaterade att punk inte längre (var) är så nytt.
Underbar låt med en fantastiskt rolig och träffande text.
Paradoxalt kan man konstantera att punken aldrig varit större än idag 2006.
Men vem fan bryr sig?
Jag säger bara Tjurballe!
På tal om den NYA borgerliga politiken
Så är den samma gamla överklasspolitik som alltid.
Hittade en satirbild från 1977 som inte var speciellt svårt att uppdatera.
Ny!!!
"Jojo, jaja, den visan har vi hört förut. men det är bluff å det är båg från början å till slut".
- Motvind 1977
Videovåldsnostalgi.
De två bolag vars filmer primärt beslagstogs när poliser runt om i landet genomförde razzior mot videoutyhrare. Under perioden 1982 - 1984 (circka)
Jag överlevde video-våldsmassakern
Nu snart 27 år efter det (illa) beryktade Studio-S programmet. Vem behöver videon? Ter sig hela debatten om videovåld rejält absurd. I en tid när man kan köpa 2-disc de-luxe versioner av Cannibal Holocaust, SVT visar Evil Dead som lördagsunderhålling och filmer som Saw och Hostel passerar censuren utan ett klipp. Då känns 1980 mycket, mycket avlägset.
Men när det begav sig var det blodigt (ursäkta den lama ordvitsen) allvar. Våldsskildringar på film granskade stenhårt av censuren och avlägsnades raskt om det 1. var ”skadligt upphetsande”. 2. var ”förråande”. Vad dessa kriterier innefattade visste ingen utom den svenska biografbyråns anställda.
Allt hade säker varit frid och fröjd om inte ”Tv-bandspelaren” börjat säljas i en växande omfattning. Och det mest fatala – uthyrning av förinspelad film, som hör och häpna inte förgranskats av censuren.
Innan Studio-S programmet fanns inte ens det sammansatta ordet video-våld.Som om man skulle ha sagt tidnings-våld, radio-våld, bok-våld eller något annat ord som prefix till VÅLD. Vi som ägde en videoapparat hade kopierat mestadels tv-program men också en och annan film hade adderats till det privata tv-biblioteket. Själv hade jag naturligtvis kopierat Tobe Hoopers klassiska The Texas Chainsaw Massacre (1974) tillsammans med filmer som The Blue Max, Bondrullen Älskade spion, King Frat och Evil in the deep. Dessa filmer samsades med tecknad film och musik som bandats från TV.
Naturligt visste jag redan, innan Göran Elwin kom med tips på ”bloddrypande” titlar, om att det fanns filmer som: Verktygslådemördaren, Den blodiga helgen, De primitiva, Dödens mannekänger, Zomies återkomst, De dödas slott m fl… det gavs videofilmslistor i Hi-Fi och musik samt i den nya tidningen Scandinavian film och video. Men gemene man visste som sagt inte om att man för bara 25 kronor kunde tillhanda ha sig lite video-våld hemmets mysiga tv-soffa.
Själva programmet har diskuterats X antal gånger så det lämnar jag därhän. Men effekten blev att video förvandlades från teknikst redskap till den nya samhällsfaran. Allt ont tillskrevs video, från världsläget till stökiga elever i lågstadiet. På fullt allvar jobbade man stenhårt inom vissa grupper på att försöka förbjuda detta ”satans verktyg”. Så helt plötsligt var det bäst att knipa käft om att man hade video hemma och dessutom gillade skräckfilm. Annars förelåg en risk att ens föräldrar kallats till hem och skola-föreningen för att fråntas vårdnaden av denna blivande (video) psykopat. 
Det programmakarna för Studio-S med all sannolikhet inte förutsett var att detta stenhårt viklade program skulle skapa ett nyvaknat intresse för skräckfilm. Att det sedan fanns de som vädrade pengar var ytterligare en bi-effekt av programmet.
Så likt ett brev på posten fick vi nu bolaget Video-Invest vilka raskt uppdaterade skräckfilmen. Helt plötsligt var filmerna relativt nya och dessutom av en karaktär som inte funnits tillgänglig i landet tidigare. Ok, vad Video-Invets egentligen gjorde var att köpa rättigheterna från Video Tape Center som fått kalla fötter på grund av att de medverkat i Studio-S. Men detta resulterade i att man plötsligt lärde sig namn som Fulci, Lenzi och Deodato. Titlar som Staden med levande döda, Cannibal Ferox, Nightmare City, Cannibal Holocaoust, The Beyond osv.
Man upptäckte att de bästa skräckfilmerna kom från Italien och inte från USA. Men säg den lycka som varar. Nu hade effekten av video-våldsdebatten gett resultat. Helt plötsligt kunde man väcka åtal mot videohandlare som hyrde ut våldsskildringar. Så nu började polisen genomföra razzior på löpande band och åklagare väckte åtal mot titlar som: The Burning, House By The Cemetary och Cannibal Holocaust.m.fl. 
Fullständig panik utbröt hos videobolagen som självmant klippte bort både 10 och 15 minuter för att klara sig från ett totalförbud. Debatten hårdnade och som filmälskare tvingades man ägna sig åt piratkopierad film vilket i sig var ett vågspel. När som helst kunde polisen dyka upp och beslagta din videosamling om det visade sig att du skulle ha spridit kopior av piratfilm.
Själv konsumerade jag mängder av film under 80-talet och fortsatte även så under 90-talet. Allt från Commando och Mannen med oxpiskan till Mark of the devil och Re-animator avnjöts. Obskyra filmer som Plan 9 from outer space, The Wizard of gore, Last House on dead en street, Long Island cannibal massacre, I walked with a zombie, The Creeping Terror och The Big Meat Eater avverkades också. Till detta ska adderas all spagettisplatter och nya amerikanska skräckfilmer. Det har med andra ord blivit många filmer på dessa 28 år jag haft video (dvd).
Blev jag då våldsverkare, psykopat eller våldtäktsman?
Som de flesta andra blev jag en relativt normal och stillsam person. Jag har aldrig gjort lumpen, jag är emot krig, dödsstraff, orättvisor, barnarbete och förtryck av kvinnor. Jag är glad att aga av barn är förbjudet i lag och blir illa berörd när jag ser vanvård av djur.
Sedan länge har man dessutom avskrivit video-våld som syndabock för att det finns ondska i världen. Man har istället ”förstått” att det är videospel och Internet som är roten till ondskan.
Att människor behöver en syndabock är inget nytt. Kyrkan, Adolf Hitler, PMRC, George Bush, Påven, kommunismen, den kristna högern och ”allmänheten” har ständigt slagit mynt av att ha någon att skylla på.
Jag gillar fortfarande skräckfilm, för att det är som en del beskriver det: Som att åka berg och dalbana, man blir skrämd men vet att det är riskfritt. För om man upplever kannibaler som mer skrämmande än George Bush, då bör man nog stanna hemma och särskilt noga akta sig för just kannibaler. Filmen är en fiktion, en fantasi eller om man så vill en bildsatt mardröm. Men de verkliga mardrömmarna kan vi inte värja oss för. Där kan vi inte dra en lättnadens suck att det bara var latex och blodampuller.
Det som känns märkligt idag är att se tillbaka på videovåldsdebatten och veta att det då var allvar. Att man bedrev hetsjakt mot videon som redskap och filmen som medium. Att man inte fattade att filmskapare som Romero, Hooper, Craven och Carpenter gjorde film som speglade de posttraumatiska effekterna av Vietnamnkriget och kritiserade den amerikanska livsstilen.
Så nästa gång du läser ett debattinlägg där någon ger Internet, fildelning, invandrarna, mannen osv… hela skulden för all världens ondska minns då att jag överlevde videovåldet utan en skråma.
Bortglömd rockmusik
Den senaste veckan har varit en resa i nostalgins förlovade land, tack vare Basse – Protectors, Ola – Lars Langs och Danne – Reeprbahn.
Visst, jag befinner mig ständigt med en fot i den svenska musikhistoriens mylla. Men vissa perioder intensifieras de arkeologiska utgrävingarna och man försvinner in i arbetet.
Kanske beror det på att jag fortfarande är ett ”fan” – jag älskar musik och den ter sin än viktigare för mig idag som vuxen än den gjorde när jag var tonåring. Kanske för att den blivit en del av mig, som person. Men att fortfarande få vara ett ”fan” inför musiken gör mig saligare inför nya och gamla ”upptäckter”.
Och att då få ta del av de dammiga demos och svettiga, risiga och förskräckliga live-inspelningar som finns gömda och glömda på vindar och i byrålådor känns – ja, helt enkelt fantastiskt.
Dessutom kanske det gör många av inspelningarna större rättvisa att kunna sätta in dem i ett historiskt perspektiv som med – Protectors.
Bandet bildades ur Köpings ur-punkscen. Medlemmarna kom från Disgust, The Wall och Catch 22. Primärt fanns hos Protectors en förkärlek till Clash, David Bowie och åtminstone ljudmässigt U2 och Skids. Senare dök både de nya glaminfluenserna i form av Hanoi Rocks och de gamla – Sweet, Slade, T-Rex och Bowie (igen) upp hos bandet. Och därvid förändrades soundet.
Att nu med hjälp av historiens facit bedöma Protectors blir onekligen mycket lättare. För det är så lätt att fastna i det som gäller NU. Och när man bedömde bandet då, sattes det jämte ovannämnda U2 och Gen X (demon respektive singeln). LPn som kom 1983 sattes mot det rådande och idag mycket tidstypiska 80-tals soundet. Det vill säga vad som då tycktes nytt, spännande och progressivt känns idag som en typisk 80-tals sufflé. Rejält uppblåst.
För säga vad man vill rock har inte på de senaste 30-åren setts som något ”spännande” utan som något stockkonservativt och tråkigt. Sätter man epitetet glam som ett prefix så blir det hela dessutom oseriöst – fjantigt rent ut sagt.
Så det är därför ett stort nöje att låta er bedöma vilka som hade rätt och vilka som hade fel. Personligen anser jag att det är synd att Protectors är sorligt bortglömda. Att de inte ens har en liten kult-stämpel är skandal!
Med hjälp från Klas ”Basse” Eklund har jag satt ihop en samlingsplatta med gruppen. En samling (med omslag) som du själv kan ladda ner via Punktjafs, inom några dagar, för att om så önskas bränna ut till CD.
Men initsialt vill jag redan nu bjuda på några av mina favoriter. Låtar som befäster mitt påstående om att detta var ett fin-fint rockband. Och som kanske nu 23 år senare kan hitta en publik i cyberrymden
1. – Sad eyes
Låten inleder bandets debutplatta och kan beskrivas som om Andy McCoy hade blandat lika delar cowboypunk med Hollywood Brats.
2. – Old man blues
Ett spår från skivbolaget TCP (Hej Calle) samlingsplatta. Och om svensk rock skulle låta som Imperiet, Memento Mori, Dan Hylander eller Ratata 1983 så är det här dess antites. Rock ´n´ roll i stil med en bortglömd Mick Ronson - David Bowie skapelse.
3. – The Happy Night
Avslutande spår på ”Teenarama Twist” dessutom ett spår som visar att det alltid låter bra med blås. Och inte minst en låt jag själv återupptäckt.
Att översätta engelska låttitlar till svenska
Hälsingland rules!
Nostalgi - punkare i Gävle
Fick en massa härligt nostalgiska klipp från Ola (fd Lars Langs) saxade ur Gefle Dagblad.
Det var bland annat intervjuer med PF Commando, Pillisnorks och Ex-Pop.
Dessutom fanns ett helsidesuppslag från Arbetarbladet där Zluggo Pop berättade hur sportlovet ter sig för en punkare.
Samt det ovanstående lilla klippet där man ser Fritte (Fd Ex-Pop)(numer Bizex-B) längst till vänster.
Punken kommer från Gävle.
Har du också bestämt dig?
Allt fler människor i Sverige gör aktiva val.
Bli en av dessa du med.
Gör som "Linda", känd från Arabens Anus, Slaskfittorna och Jumper.
Välj din egen Lucia - Lucia chokladglögg!!
Busväder - än sen det finns glögg
Behövs en förklaring?
Cho(c)kladglögg - oj,oj,oj
Men att den skulla vara så här annorlunda, god för att inte säga och ljuvlig, det kunde jag aldrig tro.
Den luktar lika härligt varm som kall och när man sedan läppjar på glöggen är det kanske inte smaken av choklad som kittlar smaklökarna utan en helt fantastiskt bra kryddning. Det är bärigt och eldigt på samma gång. Och där mitt inne i smaken finns den - choklanden. När du sedan svalt denna gudadryck ligger den runda goda chokladtonen kvar, länge, länge, länge.
Ja, för tonen är som när man var liten och på Konsum köpte Nordchoklads kolor som man sen tvinnade ihop. En hallonkola med en chokladkola. Det är nästan på pricken samma smak som jag känner här. Hela anrättningen toppas sedan av kardemumma och kryddnejliketoner.
Ja till och med sötman är perfakt balanserad.
Om inte Chokladglöggen bli en hit i år gör sveriges befolkning samma misstag som när de röstade på den oheliga alliansen. Gör inte om det misstaget. Köp din chokladglögg nu. I morron kan den vara slut.
När smakar en Glögg bäst topp - topplistan
När smakar en Glögg bäst?
1. Varje gång.
2. När den är varm.
3. Efter skogspromenaden (vinter)
4. I badet efter skogspromenaden (fortfarande vinter)
5. I skogen (termos)(ja, ni fattar ännu mer vinter)
6. På festival. (sommar) När natten faller och kylan kommer. Då värmer man lite glögg.
7. På festival. (fortfarande sommar) När man vaknar och det fortfarande är dåligt väder. Då värmer man lite glögg.
8. Glöggprovning. (Året runt) När man tillsammans med sig själv, sambon eller goda vänner testar av Systemets samtliga Glöggsmaker.
9. När kaffet är slut och du är både sugen på något varmt och sött.
10. När du haft en bra dag och bara vill vara dig själv en stund
11. När du bakat en god mjuk papparka.
12. När din mor bakat en god mjuk pepperkaka
13. När din svärmor bakat en god mjuk pepparkaka.
14. När du köpt valiga hårda pepperkakor.
15. När din sambo har köpt vanliga hårda pepperkakor.
16. När du ska på karaokekväll.
17. När du ska på konsert.
18. När du lyssnar på punkrock.
19. När du lyssnar på metal.
20. När du lyssnar på pop.
21. När du får oväntat besök.
22. När du får väntat besök.
23. När andra säger: Är det inte lite för tidigt för glögg?
24. När du hör melodin: B-L-O-S-S-A... på radio, tv eller bara i ditt huvud
25. När du råkat se någon från regeringen på TV eller i tidningen.
26. När du råkat se nån annan B-kändis på TV eller i tidningen
27. När du råkat se att det är Lucia
28. När du råkat se att det fanns kvar en skvätt från förra året.
29. När granen är grön
30. Tillsammans med de andra amatörena på Julkvällen.
Glöggpremiär!
Vilken, undrar ni.
En bortglömd studiosession med Sid Vicious där han tolkar Elvis, Bowie och Ramones.
Nix, pix.
Det är Blossa -06 jag snackar om.
Så lever den upp till sin föregångare Blossa -05 (Hjortron)?
Nej, den är förra årets motsats. Men på ett positivt sätt.
Där -05:an hade sötma har årets version syrlighet.
Den doftar fruktigt med djup syrlig ton när man håller upp den kalla drycken. Lingontonen finns där, men enbär? Efter att ha avsmakat den kalla glöggen så kan jag konstatera att visst. Det finns enbär, om ytters lite i smaken. Jag måste erkänna att jag är lite besviken. Jag hade hoppats på en lätt smak av - JULGRAN!
Därför blir det ännu märkligare när jag värmt glöggen och den lilla ton av enbär som jag kände är *poff* borta. Istället är det den syliga och som vanligt perfekt kryddade Blossasmaken som framträder.
Jag tror inte Blossa -06 slår knock på svenska folket på samma sätt som förra årets succé. Men jag är säker på att den som vill ha ett syrligare och friskare alternativ till den mer sockersöta och traditionella glöggen slår till och köper denna.
Initsialt har -06 bara testats tillsammans med punkrock. Utförligare tester kommer.
Lucia stoltserar med Chockladsmak vilket låter mycket spännade. Jag återkommer också till denna med ett utförkigt test.
Man vet att man är gammal 5
När SVT visar klassiska skräckfilmer. Filmer som i fallet med Evil Dead ansågs ha en förråande alternativt skadligt upphetsande effekt på svensk publik. Specifikt ungdomar.
Idag höjer ingen på ögonbrynen längre när Sam Raimi är stor i Hollywood och censuren i princip har avskaffat sig själv.
Man vet att man är gammal 4
Man vet att man är gammal 3
Jösses har ingen företagsledare varit i Danmark?
Säkerligen. Fast de har väl bara gnuggat brunnäsa i centrala Köpenhamn.
Jaja, sent ska syndaren vakna.
Punk var enklare förr
Visst var det här med punk enklare förr.
Idag är allt delat i sub-genrer och dessutom finns det punkpoliser som säger att: Nä, det här är fan inte punk.
Nä, ...... (Sätt in valfritt gruppnamn) är inte punk, så låter ju inte punk.
Annat var det 1977. Då tryckte man punkstämpeln på ALLA band. Skit samma sen om de var punk eller inte. Man gav dem ett öra och som oftast köpte plattan.
I Hagfors fanns väl ingen uppsjö med plattor. Men tidigare nämnda Stranglers, Damned, Television samt Pure Mania med Vibrators kunde man köpa på Falks Radio & TV. En affär som också senare erbjöd The Rubinoos, PF Commando och Ljud från Friberga.
På Domus hittade jag Little Bob Story, Buzzcocks och Suicide Commandos. Alla var punk trots att det egentligen var bara Buzzcocks som verkligen kunde räknas dit.
Och när man väl hamnade i Karlstad sprang man på Wijks. Där kunde man hitta punkplattor som The Clash, The Boys, Boomtown Rats, Johnny Moped, Motorhead, Whirlwind, Jonathan Richman, Wire och The Lurkers. Inte någon homogen samling punkare direkt.
Men inte vid ett endaste tillfälle kände jag mig ”blåst på konfekten”. Att Whirlwind var rockabilly, Motorhead hårdrock och Wire konstskoleknepiga spelade ingen roll. Det var helt enkelt skitbra musik.
När Per Dahlberg känner sig som ensam älskare av Boomtown Rats kan jag bara upplysa honom att det finns många som gillade dessa irländska råttor. Efter ” A tonic for the troops” började t.o.m mina icke punklyssnade kompisar uppskatta bandet. Mary of the 4:th form och Joeys on the street från första plattan är kanon. Och hiten ”Rat trap” från A tonic får fortfarande håren att resa sig. Låten beskriver hur det är att växa upp i en ”håla” och känna sig fången som en råtta.
Men om nu Per undrar över råttornas popularitet så undrar jag vem sjunger The Lurkers lovsång. Detta band lade grunden får den råa punken i Göteborg. Knugens Håf, Attentat och Glo lät alla som västkustens svar på Lurkers i början av karriären. Be my prisoner och Im on heat är grunden till oi-musikens stelbenhet. Spela låtarna brevid Exploited så märker ni kopplingen. Men The Lurkers var även engelska kusiner med Ramones och deras version av When I kissed her är lika svettig som Ramones version av Baby I love you är smäktande.
Vi ska inte heller glömma Johnny Moped. Hur kan man annat än älska ett punkband (artist) som gör låtar som värnar om sälar – Baby seal. Och den underbara – Darling let´s have another baby. För att inte tala om inräkningen till Incendiary Device : One-two cut your hair!
Avslutningsvis om svenska raggare hade haft någon smak när det begav sig hade de slitit ut minst tre exemplar av Blowin up a storm med Whirlwind. Detta är rockabilly när den är som bäst. Att Nigel Dixon (R.I.P) till plattan Midnight Blue sammanförde Phil Spector med Eddie Cochran och skrev den profetiska I only wish gör detta lilla band till ett måste.
Nästa gång måste jag nog avhandla, Radiators from space, Radio Stars, Wille Alexander, Kirsty MacColl, The Pleasers, Boyfriends, Motors, Rings, Count Bishops och... jaja.. det finns alltid de som tycker att detta inte är punk.
Skit på er!
Katastroflarm - det snöar
Vad gör regeringen?
Armén?
Räddningsverket och alla de andra som ska reda upp denna nationella kris som råder.
08-området har fått snö!
Allt är kaos.
Allt står still.
Hå-hå-ja-ja.
Så med all säkerhet lär vi i morgon få läsa om hur civilförsvaret med hundpatruller och bandvagnar fick rädda nödställda på Stureplan.
Nåväl. Dags att värma lite glögg.
"Let it snow, let it snow, let it snow.."