Var musik-TV bättre förr?
Minns ni när man drömde om rockvideor dygnet runt. Hur man längtade efter MTV eller Music Box?
Vad kunde väl vara mer fantastiskt än en musik-TV-kanal? En kanal fylld bara med musikvideor, livekonserter, intervjuer och reportage om band och artister man gillade. Ja, det var nog så nära den ultimata TV-drömmen man kunde komma. Nu infriade såklart MTV-Europa inte förhoppningarna. Redan från start var Music Box ett bättre alternativ. Visserligen förändrades MTV och var ibland både rolig, bra och intressant.
Program som 120 Minutes, Headbangersball och frågesporten Remote Control hörde till favoriterna.
Men faktum kvarstår av den ultimata tv-drömmen som man läste om då i början av -80-talet, blev just bara en dröm.
Idag vet jag inget om MTV eller andra musikkanaler, jag har dem inte i utbudet och tror inte jag skulle ens bry mig om att titta om de fanns där.
YouTube har ersatt musik-tv för de flesta, själv föredrar jag att ladda ned musikvideos av hög kvalité, eftersom jag har svårt för hårt komprimerat ljud och rejält sugig bild. YouTube är lite som när man bytte musikvideor under 80-talet och fick en kopia, på kopian, på kopian, på kopian.. med Sex Pistols eller Ramones. Man ser nästan banden bland pixelblocken och kan med viss möda även ana musiken. Förvisso finns undantag, men...
Med andra ord väntar jag fortfarande på den musikvisuella revolutionen. Dagen när jag kan få både bild och ljud i god kvalité och med de artister jag själv önskar utan sura spellistor, skivbolagshoror eller annat bjäfs. Till dess kan jag bara vara nostalgisk och fantisera om musik-tv-drömmen som snart skulle komma in i mitt vardagsrum. Ack ljuva nostalgi!
Klicka på bilden för förstoring.
And now... The Runaways
Och där bland alla lievkonserter med Y&T, Van Halen, Georia Sattelites, Kiss, Ozzy, Queen, Cheap Trick mfl hittade jag spelningar med Joan Jett, Lita Ford och... The Runaways. Dels den klassiska Starwoodspelningen från 1976 (se nedan) men också en annan lika surevärn spelning från Agora Ballroom samma år.
Behöver jag ens nämna att ovanstående inspelning är helt suverän. Originalkvintetten var den klart bästa och giget visar med all tydlighet detta. Ljudet verkar vara direkt från mixerbordet så det låter kalas.
Klassiska Starwwod. Kanoninspelning och ännu ett suveränt gig av The Runaways.
Dagens länktips - Hear Rock City
Kal P Dal
Kal P Dal var knappast punk, men musikaliskt var det definitivt ingen större skillnad på Arlövssonen och den tidiga punken. Avskalad och enkel rock´n´roll var konceptet. Gruppen spelade med många av punkens storheter såsom Göteborg Sound, Iggy Pop och Sex Pistols. Nä, det sista blev aldrig av eftersom Pistolerna splittrades innan de tänkta spelningarna i Sverige våren -78.
Personligen föll jag direkt för öset från Skåne när Kal P Dal uppträdde i TVs - Häftig Fredag och de gånger jag såg bandet var det fullt drag som gällde. Som 13-åring var det svårt att inte gilla ett skånskt Ramones.
För de som sätter Kal P Dal i samma liga som Boppers kan jag påpeka att när Boppers intervjuades i radio för första gångan, Ulf Elvings Skivspegeln och Boppers debut-LP, fick de frågan om de var Stockholms svar på Kal P Dal. Vilket replikerades med: "Kal P Dal, han är väl punkare eller nåt!" Senare drev även Kal P Dal med Boppers genom att fråga publiken vilken låt de ville höra och sedan sjunga "Goodnight sweetheart, goodninght" vilket mottogs med massiva bu-rop.
Här nedan ett klipp från tidningen Poster dessutom två låtar från Onsdagsbiten och en låt från TVs - Showtime.
Kal P Dal - Onsdagsbiten - Johnnie
Kal P Dal - Onsdagsbiten - SJ
Kal P Dal - Showtime - Om jag var en slashas
Alla dessa fantastiska bloggar
Jag har fastnat i bloggträsket. Och då menar jag inte att själv skriva. Nej, utan jag håller på att överdosera på alla ljudbloggar. Det vill säga bloggar som erbjuder musik som man kan ladda ner via tjänster som t.ex. Rapidshare.
Musikbloggar som erbjuder nya plattor för nedladdning är inte något som höjer min puls. Nix, det ska vara godis om jag ska frestas. Därför är powerpopcriminals.blogspot.com och digivinyltal.blogspot.com mina favoriter. Båda bloggarna erbjuder som regel kanonfina vinylrippar med omslag på udda pop och rockplattor. Skivor som både du och jag missade, men som förtjänar att lyssnas till.
Hos powerpopcriminals hittar jag pärlor som The Quick, Fotomaker, Blue Ash, The Zones, The Laughing Dogs, Nick Gilder, Candy, Crash Street kids, Justin Trouble/Love och singelsamlingar med både amerikanska och brittiska Boyfriends. Digitalvinyl bjuder oss på Distractions, Darling, svenska Watermelon Men, liveinspelningar med Squeeze och Nick Lowe, Elvis Brothers, franska The Dogs och Cindy Laupers första band Blue Angel.
Det är svårt att välja. Man förvandlas till en åsna mellan hötappar. För samtidigt som jag vill ha allt inser jag att jag inte hinner lyssna på allt. Och vad är då vitsen? Vissa plattor har jag letat efter i 15-20 ja till och med nästan 25 år som i fallet med Justin Trouble, så jag plockar helt enkelt mitt godis med omsorg. Ibland blir man dock besviken vissa plattor har bara två-tre finfina popspår, men det är mer ett undantag. De flesta skivorna lever verkligen upp till förväntningarna som Blue Ash.
Det är en otrolig kulturgärning som ovanstående bloggare utför och dessutom sätter det fokus på hur dåligt skivbolagen värnar om vissa artister. Artister som hos många inte fallit i glömska.
Är du det minsta intresserad av rock och popmusik med melodier. Saknar du plattor eller fi vinyl nns det rariteter som du aldrig lyckades hitta. Chansen är stor att de finns på någon av internets musikbloggar.
Besök powerpopcriminal och Digital vinyl till en början. Fler tips kommer var så säker. Kanske du som läser har flertips. Skriv i så fall ett inlägg.
Svensk-finsk glamnostalgi
Klistermärke som jag fick när jag köpte Hanoi Rocks debut-LP hos The Flying Duchman. A.K.A. - DJ Jonke (som f.ö. annordnade bra spelningar i Sunnemo under 80-atel, b.la med Hanoi Rocks, Neon Leon, Johnny Thunders och Teneriffa Cowboys.)
Jag fick faktiskt flera klistermärken, ett satte jag på min arbetsbänk i skolan, ett annat på min gitarr, men ett sparade jag och det är det ni ser inscannat ovan.
Från Sveriges enda kassett-tidning - Soundtrack.
En svensk punkklassiker
Den enda Bibel jag någonsin inhandlat.
Iggy Pop i Musikens Makt
Ett väldigt motsägelsefullt klipp från Musikens Makt skrivet av Mats Zetterberg. För det lustiga i kråksången var att denna konsert med Iggy var det verkliga startskottet för bandet Fiendens Musik. Mats Bäcker (från Hagfors) fotade den kvällen och enligt honom var det då allt föll på plats med hela punkbiten. "The Passenger" kom också att bli bandets paradnummer "Du går aldrig säker för Fiendens Musik".
Med detta i åminne är det mycket underhållande att läsa klippet.
Nedan nämda Zetterberg tillsammans med Rågsvedsprofilen Joakim Thåström, som medverkade på Fiendens Musiks första platta.
Nedan: TH - Hagfors egen Clarence Clemons som också gav Docent Död lite fint blås - Mats Bäcker!
Baiters
På Bilden nedan kan ni se hur Baiters såg ut när de sammanstrålade 2003, då det var 25 år sedan bandet startade. På grund av reportern Johan "Frost" Fredrikssons flängande jorden runt verkar däremot en musikalisk återförening vara något av ett önsketänkande. Deep har dock uttryckt en önskan om att Baiters är det givna bandet som Stoodes ska dela en scen med. På den klassiska Medborgarhusspelningen på annonserades Baiters, direkt efter Stoodes kaotiska set, "snart kommer Baiters, ett punkband som kan spela!"
Peter Fransson
Jag kan inte säga att jag gillade plattorna som Lemarc släppte på Trend på 80-talet, nej "Kom och klappa min kanin" var bara för jävla dåligt. Men med Eldkvarns Tony Thoren som producent hittade Peter Fransson soulen och musikalisk riktning.
Hur som helst, långt innan han fick släppa soloplattor figurerade han i Göteborgsbandet Sting, jasså dom??!? Det är därför jag publicerar nedanstående bild. Kai Martin berättade att Peter var rejält nervös inför spelningen, som tydligen inte gick allt för bra heller. Och tur var väl det annars hade det kanske det blivit New wave-funkigt för hela slanten.
Vi som läser Schlager
Så håll till godo med denna lilla annonssatsning från Schlager med familjen Foxx...oj, ursäkta jag menar Unger.
Klicka på bilden för förstoring!
Hollywood Indians
Först termen cowboypunk. Jag gissar att de som satte bollen i rullning var Splodgenessabounds med sin Cowpunk medlum EP. Kanske hade före detta Policegitarristen Henry Padovani ett finger med i spelet med sitt spagettiwesternband - The Flying Padovanis. Ändock är kontentan att de främsta inom denna udda genre blev ett gäng danskar - Disneyland after dark.
Det kommer nog inte som någon större överraskning att det är "skogslänen" Värmland och Hälsingland som bidrar med svensk ko-punk. 08:orna vet väl inte hur en ko ser ut ;o)
Värmland har Sven-Ingvars och fryksdalsbönder, Hälsingland har "Rotebergsraggaren" och Segerstabönder. Same-same different name. Och på tal om namn. När jag första gången såg klottret "Hollywood Indians" tyckte jag att det var en lam variant på London Cowboys och/eller Teneriffa Cowboys. Nu skulle det visa sig att bandet inte var några lama Indianer. Utan ett högst kompetent rockband, dessutom såg dessa Hollywood Indianer jävligt coola ut. Och singeln Joey Cliché rockade fett men välte tyvärr inga topplistor.
Men bandet lyckades ändå sprida namnet hela vägen västerut, ja ända till... Norge. Big in Norway kan man lungt säga. Dock lyckades man inte tjusa varken Stockholmspublik eller Schlagerkritiker.
Nu vet jag inte om det var lika illa som Håkan Lagher skriver. Vad jag vet är att Hollywood Indians gjorde fräck och bra rock inom en begränsad genre när alla ville ha postpunk. Gruppen var ett riktigt rockband och när svenska garagevågen sköljde över landet låg Inianerna helt rätt med sin skramliga och Detriot-inspirerade musik. F ö heter avskedssingeln, utgiven på Riff-Raff, just Detroit. Här kan ni läsa hela historien om Hollywood Indians.
Och är ni intresserade av en rejäl dos Skoghallsrock ;o) så kan ni höra och ladda ner Indianerna här! Ja, jag lovar ni blir fan inte besvikna.
Under tiden ni lyssnar kan ni läsa en intervju med bandet hämtad från lokala fanzinet, Advocatus Diaboli Nr 3, inköpt på klassiska Riff raff på kanalgatan. KLICKA på bilden för förstoring!
Nostalgiska julklappstips
När den första svenska punkvågen ebbat ut och 70-tal hade förbytts i 80-tal ändrade många som var med i denna första våg musikalisk inriktning. Två genrer som uppmärksammades rejält, fast på var sitt håll, var postpunk som hyllades i den mer seriösa tidningen Schlager och glamrock i färggranna idoltidningen OKEJ. Och nu lagom till glöggpremiären kommer två av de största banden inom dessa genrer Reeperbahn och Easy Action med finfina nostalgipaket.
Reeperbahn går hela vägen och släpper i princip ALLT som finns inspelat.
"Så är den äntligen på väg - Reeperbahn Remaster!
Samtliga originalalbum med över 17 tidigare outgivna extraspår
PLUS en hel DVD med alla liveframträdanden som gjordes på SVT
mellan 1980 o 1983! Samlade Singlar kommer nu
för första gången på CD med många extraspår.
Den ultimata julklappen för dom
freaks, nördar och kärleksfulla fans
som fortfarande anser att Reeperbahn är
ett av Sveriges bästa band någonsin!
Kommer ut i november!"
Till skillnad mot Reeperbahn så kastar sig de åldrade glamhjältarna i Easy Action ut på en miniturné tillsammans med Twisted "Fuckin" Sister för att ställa skåpet på plats. Lagom till miniturnén har bandet äntligen fått sin websida. Jag frågade Peo och Bosse redan i början av milleniet om det inte var av intresse att skapa en EA-sajt, men bättre sent än aldrig.
Man har också släppt den på cd aldrig tidigare utgivna debutplattan Easy Action från 1983, fylld med bonusmaterial. Tyvärr inga videor som i Reeperbahns fall. Men för er som är sugna att se bandet underhållande dokumentär och spelning på Studion, finns fortfarande A hot summer night att hämta på TPB. (Passa på medan det finns någon som seedar)
Musikens Makt tittar på punken
Inga Rexhed lät Göteborgsprofilerna: Lars Sundestrand, Brandy (R.I.P) och Mats J - TerminalPatienten komma till tals i proggrörelsens slagskepp - Musikens Makt Nr 10 -1978.
Klicka på bilden för förstoring.
Nu snart är det dags
Jag talar naturligtvis om årets GLÖGGPREMIÄR!
Årets premiär är indelad i två faser. Från och med den 1:a november finns nämligen Blossa Trestjärnig spetsad med Calvados i beställningssortimentet. Inte nog med det. Vin & Sprit erbjuder också samtidigt årets julklapp, ja, jag sa årets julklapp. Blossa x 5 (160:-, 5 x 200 ml) en samlingsserie med tidigare utgivna årgångsglöggar.
Det hela kulminerar den 16:e november med släppfesten av Blossa -07. Denna gång smeks våra smaklökar av havtorn och kanel.
"Det lilla brandgula bäret havtorn växer vid strandkanten längs östkusten från Norrtälje och ända upp till Piteå. Det anses som ett riktigt mirakelbär fullt med vitaminer och antioxidanter. Bäret som även kallas Nordens passionsfrukt, har en frisk smak som med den extra touchen av kanel elegant balanserar det söta i glöggen."
Ja, nog är det en novembermånad som man ser fram emot.
Pricka nu för den 16:e i din kalender, låt denna dag bli en gemytlig högtidsstund i novembermörkret. Var även en riktigt glöggentusiast som jag och häng på låset, det är bara trams att köa för X-Box, Harry Potter eller Rolling Stones - det här är den riktiga skiten, så ses vi i kön.
Raggare - Punkare
Första delen om b.la "Rull-Kurt" kan du lyssna på genom att klicka här!
Och nedan ett litet klipp om hur det kunde te sig förr om man var punkare och bodde i ett samhälle som Hjo.
Besök också Reklamation på MySpace där du kan lyssna på deras EP - en svensk klassiker!
The IMPS
Hur som helst var både IMPS och Orminge med kulturföreningen Ormen mycket aktiva. Nedan kan du läsa när Ebba Grön och IMPS spelade tillsammans hos föreningen 1981.
Även om IMPS inte fastnade på skiva fastnade de åtminstone på magnetband, något som åtminstone jag är jävligt glad för. Gruppen spelade in två demos där tyvärr mastertejperna sedan ett par decennier verkar vara borta, endast slitna kassettkopior återstår. Trots den bristfälliga kvalitén råder inget tvivel om att IMPS kunde sopa banan med resten av Stockholms s.k punkelit. Och om demo nr2 hamnat hos skivbolaget New Rose hade IMPS med all sannolikhet haft samma europeiska publik som The Saints, London Cowboys och Solnas stoltheter - The Nomads.
Nu har du chansen att höra vad jag svamlar om. Tycker DU att jag har rätt eller fel. Kommentera:
Be my baby - Demo
Bow wow wow girl - Demo
Walking out of love - Replokalsinspelning
Dance with me - Replokalsinspelning
Going wild - Demo
Land of stone - Demo
World without love - Demo
Konsertnostalgi - Västerås
Nostalgi - Jönköpingspunkare
Ikväll kan Migrän/Dansdepartementets gamle gitarrhjälte Mike Syrén ses på SVT i programmet SKILD.
Bild - John Bye
På väg för att se Discharge i Göteborg
Bild John Bye
På plats i Göteborg
Kommisarie Roy
När jag träffade Docent Död nyligen talade vi om slammer. Det var för lite slammer på svenska rockplattor, tyckte vi.
Men här finns det i alla fall. Naturligtvis från Klippan i Skåne. Var hittar Svenska POP-Fabriken alla dessa grupper som utan hörbar ansträngning gör underbart skräpig och slamrig rock?
jag trodde inte sån här musik gjordes i Sverige längre. Men om man bara ser till Stockholms rockmusik är det lätt att tro att dagens rockmusik bara är en trend och inte ett behov.
Jag tror inte man följer trender i Klippan. Det är naturligtvis därför det kommer så naturlig, enkel, oansvarig, självklar och slamrande rockmusik därifrån.
I juldagarna har jag kört "Caroline" minst 10 gånger om dagen, riktigt HÖGT! (Tänk att bara skriva om att sitta i Klippan och vara kåt på en prinsessa från Monaco...)
Jag har aldrig hört talas om Kommisarie Roy, men om jag ska gissa tror jag att deras musik startade någonstans med Status Qou, antagligen hittade de lite New York Dolls också och fortsatte med Johnyy Thunders av bara farten så att det till slut blev lite Klippan-ramalama av alltihop. Fantastiskt.
De kallar Bo Diddleys "Pills" för "Ge mej mer" och Johnny Thunders "London boys" blir "Klippanpåg", om den stackars Klippankillen som åker till storsatan Helsingborg för att efeta.
Resten är eget material, Musikaliska hyllningar till allt som varit bra i rock, det där gunget som den där gruppen jag inte vågar nämna vid namn längre hade och såna där gitarrintroduktioner som stänker Chuck Berry i väggarna.
Plus poplåtar, rena hits, som "Lev idag", som håller Docent Död-klass vad gäller exemplarisk popmusik. Vilken melodisinga, vilken refräng och vilken piporgel av Mats Skoog.
Textmässigt är det samma vardagliga reflektioner över livet vi vant oss vid från exempelvis Torsson. Det handlar om att morsor alltid tycker man klär sig för jävligt, om att söndagar är trista, om pizzerior ("Pizzanödig"), om att ha för stora fötter och vilken inverkan det kan ha på ens sexualliv och till och med en hyllning till Rönne Å.
Mats Pettersson och Chuck DeLuxe har producerat högt, slarvigt, ryggradslöst, larmigt och det låter som om alla haft skitkul i studion.
Jag är djupt förälskad i denna LP.
Expressen - Text - Mats Olsson
Och för att förstå vad Mats Olsson menar. En trojka med Kommisarie Roy.
Ingen modell
Klippanpåg
Pizzanödig