Farbror Punk

Året började lite småjobbigt med sista blocket i Geografikursen, men fortsatte med utbildningens kanske roligaste del. Nämligen slutpraktiken. Jag är evigt tacksam att jag fick jobba på Frykenskolan tillsammans med en underbar handledare och dito elever. Tack vare denna del kunde jag äntligen känna att jag gjorde något vettigt. 

I maj besökte Beth och jag Smålands Jerusalem - Jönköping. Kamrat Mats skulle äntligen bli en stadgad Svensson (Ja, nu blev det Fäldt av Herr Nilsson som tog brudens efternamn) med radhus, vovve, Thomas Ledin-CD och 2,3 barn, tack vare kärleken - Gabriella. Jag är jätteglad att de hittat varandra och 2008 ska de utöka familjen till tre. Hurra!

Jepp, har man överdoserat på asiatiska gangsterrullar så har man.




Dô Jocke. Ä dä int daxx å sluut mä dänna punkinga å bli lite vôxa å gift säjj, nôrr!

Schools Out forever!
När jag I början av juni lämnade Universitetet var det med en sådan lättnad att jag fortfarande kan bli lycklig när jag tänker på det. Nä, att läsa vid universitet är inget för mig. För mycket akademikersnack och för lite verkstad. Visst, det har ibland varit spännande, intressant och givande. Men på det hela taget anser jag att en utbildning för ett såpass praktisk yrke som läraryrket ändå är, borde ha mer praktik och didaktik och mindre akademiskt tjafs.
Hur som helst det som skulle kunna motivera mig att plugga igen vore att ta ytterligare 20 poäng geografi, men då måste det vara med Mr Svantesson. Han gjorde hela kursen till underbart minnesvärd. Veckan i Lysvik var en verklig höjdare.

Sonen och jag visar med en tuff pose varifrån vi härstammar.



Sonen hjälper mig att flytta.

Juni innebar också att det började planeras inför flytten till Bollnäs. Jag måste erkänna att det var jobbigare än väntat, allt kändes rörigt och det var en uppsjö av saker och ting (minnen) som jag skulle gå igenom. Ett behagligt avbrott i funderingarna var midsommarfirandet i Orbaden med goda vänner.

När man vill vara sig själv en liten stund.


Ännu roligare var förstås Peace & Love, inte bara för artisternas skull utan för det fin-fina sällskapet med Klasse, Annika, Millan och Jörn. Det blev såklart gubbarnas festival. Alice, Iggy, Hanoi och Nationalteatern visade att man kan fortsätta spela rockenroll trots att man börjar närma sig pensionsåldern. Och att även de unga har utbyte av låtar som "Dirt" och "Delerious" (Ja, jag måste bara nämna Heavy Metal Kids covern som Hanoi hade den goda smaken att spela.)

Sommaren är kort det mesta regnar bort, som den store skalden August Strindberg diktade. (ja, det var väl han?) Att påstå att solen gassade från en klarblå himmel denna sommar är väl en fet lögn i samma stil som att Moderaterna skulle vara ett arbetarparti. Och på tal om arbete.
I och med juli månad slutade jag mitt städjobb som jag haft i nästan 20 år. Otaliga trappor har sopats och torkats genom åren. Jag har avverkat både kassettwalkman, CD-dito samt MP3-spelare under dessa år. Men trots allt har jag trivts bra med att agera "trivseltekniker". Att ha den mest basala sysslan i vårt samhälle gör att jag står med båda fötterna på jorden och inte låter mig lockas av blå dunster.

Förra årets höststädning.


Augusti innebar punkfestival i Lindesberg. Uj, va skoj! Att få träffa både nya och gamla vänner, dricka öl och spisa punk en helg är något en gammal farbror uppskattar. Vi hann också med en veckas "semester" på Gräsö innan det sista i lägenheten bars ut och kördes upp till Trädgårdsgatan i Bollnäs.

I skärgården får jag äntligen ro.


På visfestivalen i Köping blev det mest vatten!


Nästan tomt i Hagforslägenheten. Jag bloggar lite.

Dessutom fick jag agera "Huldra" till bildserien Ecce Huldra. Smickrande för en gammal gubbjävel att få agera nakenmodell. Ett annat tabu som jag bröt under augusti var att besöka IKEA med sambon. Jepp, trots att jag tidigare till och med varit gift har jag aldrig vågat "testa" detta. Kan säga till mitt försvar att jag passade på att ta en vinare till maten fast det var mitt i veckan.

Originalet - Foto Katarina Hansson.

Kopian - Foto Katarina Hansson

Adam i Edens Lustgård eller?


Potatisskalare och plåster. Tänk vad man kan hitta på IKEA!


September månad innebar att jag till 100% blev Bollnäsbo. Nu kunde jag spankulera på Brotorget och njuta av Snoddasreliefen så mycket jag ville.

Snoddasreliefen hotas av den planerade Galleria som ska byggas på Brotorget.


Efter några veckor gjorde jag en trevare att få vikariat på de lokala högstadierna. Men, märkligt nog var det Celsiusskolan i Edsbyn som ringde upp och ville träffa mig. Till en början fick jag en veckas vikariat. Men från och med 22 oktober fick jag full tid.

Så oktober månad kan sammanfattas med arbete. Men vilket roligt arbete! Jag trivs oerhört bra med kollegor och elever. Visst var det rörigt till att börja med, fast samtidigt otroligt givande. Att dessutom eleverna verkar uppskatta mig som lärare gör det hela ännu trivsammare. Därför är jag glad att jag får fortsätta våren 2008 att jobba i Byn. Dock bara 75% men lediga fredagar är inte dumt det heller. Och med de modesta krav jag haft på ekonomi tidigare klarar jag mig med en 75% lön. Livet är inte ett shoppingrace som ska vinnas, det finns annat att glädjas åt och att njuta av.

November och december har bara rasat fram mörkret och kylan till trots. Naturligtvis var det kul att se resultatet av "nakenfotograferingen" i augusti på Designbodens vernissage. Så vid det här laget har åtskilliga sett mig i adamsdräkten.

Tänk att äntligen få vara tillsammans med en nakenmodell.

Julen har nyligen avverkats och i morgon nyårsafton fyller jag 43 år. Jag har redan fått både julklapp och present.

Familjerna Hansson - Sundberg i Segersta.



En liten skogspromenad på Julafton är bra för matsmältningen.


Lagom till skolavslutningen när sonen tar examen beräknas han få ett syskon. Så vid 43 års ålder har jag gjort en omstart i livet. Flyttat till en ny bostadsort, börjat arbeta med människor istället för maskiner samt ånyo bildat familj. Jag kan med andra ord stanna upp och känna att jag faktiskt är nöjd med livet just nu. Jag törs rent av att njuta lite av den obetalda ledighet jag nu har och ser med tillförsikt fram mot 2008.

Vår lille Iggy. Nå, Beth anser att han/hon bör få ett namn typ: August eller Sally.



Jag hoppas att ni också har något att vara lyckliga och nöjda över och att vi ses här eller i verkliga livet även 2008.
Gott nytt år.

Några filmer jag uppskattat under 2007:
This is England. Smått sönderhyllad, men ändock en jävligt bra film om 80-talet.
Grindhouse - Death proof & Planet terror. Jag har alltid uppskattat underhållande lågbudgetfilm. Två personliga hyllningar till en tidigare så bespottad genre resulterade i suverän underhållning.
Underbara älskade: Beth som gillar filmer som får det att tjockna i halsen ville se denna ypperliga svenska film. Förutom en bra historia njöt jag av att man hela filmen (utom i en scen) använde stativ till kameran inget jävla överskattat handskak.

Lite av den musik jag lyssnat till under 2007:
Florence Valentin, Manic Street Preachers, Death Breath, Evile, The Pipettes (Fast den kom nog 2006 men då missade jag den), Richard Hawley, Shameless, Municipal Waste, Lynam, Gatans Lag mfl.. I sanningens namn har dock medparten av lyssnandet gått till gammal musik. Det vill säga gamla plattor som jag inte hört tidigare, men nu äntligen fått tag på.

Årets TV-serie. Som såklart gjordes av BBC och naturligtvis inte visats i Svensk TV - The Seven ages of Rock Klart bäst är avsnittet om 90-talets brittiska indievåg, även om jag tycker att Oasis är löjligt överskattade. 

Årets pannkaka:


 

Jag har nu varit medlem på Facebook en dryg månad och. Och, tja, jag har inte fattat grejen med denna så heta digitala mötesplats. Man ska engagera sig i allehandla digitalt pyssel. Svara på olika quiz, leka varulv, pirat, kramas och skicka digital öl?? Vafalls!!? Försök njuta av en digital öl.
Sedan är det alla märkliga grupper man ska gå med i. OK jag startade en grupp "Vi som är riktiga glöggälskare", men det är knappt styrfart på de andra medlemmarna. Inlägg, jo tjena, jag antar att man har fullt upp med allt annat jox på Facebook och har man som en del 400 "kompisar" är man säkert för upptagen att engagera sig i vilkan glögg som är godast.

När jag jämför med Myspace där jag hittar och lyssnar till "mina kompisars" musik ter sig Facebook tämligen beige. Senast blev jag "kompis" med Antiavans och Alternativa Ljud. Två punkband från 70-  respektiva 80-talet. Jämfört mot att få nåt putslustigt videoklipp på min kulvägg känns det fan så mycket roligare att lyssna till 23 Tills julsingel eller nya spår från Drömdead.

Jag har mer eller mindre levt digitalt sedan 1996. Jag har jobbat, skrivit och spridit gammal analog nostalgi i digital återvinningsform. Jag har t.o.m träffat min sambo via en community. Men allvarligt talat, jag fattar inte Facebooks storhet. Visst, kompisar från förr och allt det där. Men jag kan ändå inte direkt känna att "Nu måste jag logga in och kolla min Facebook." Hellre en sväng på MySpace eller alla andra roliga och spännande bloggar - utan digitala glitterbjörnar och zombiebett.

Så ni som har fattat grejen berätta. Förklara för mig vad som är tjusningen. Kanske finns det orsak att inte helt lägga ner sin facebook.