Farbror Punk

Det var ett tag sen, men nu är mohikanfrisyren åter på plats.
Vi får se hur länge det varar denna gång, åtminstone råder ingen löjlig fotbollsmohikantrend denna sommar, VM till trots. 
Å andra sidan kunde man ha gjort som min far. Hittat sin frisyr som tonåring och behållit den.. då det är enklast så.

I ett pressmeddelande från Carola öppnar sångerskan möjligheten för en gemensam spelning med finska Lordi när de genomför sin Sverigeturné i sommar.
"Jag har alltid varit hårdrockare. Mitt första band som jag sjöng med när jag var 14-år spelade hårdrock."
Vidare skriver Carola:
"Det är jättehärligt att sjunga hårdrock, man får släppa loss ordentligt".
I pressmeddelandet bifogar Carola en bild på sin egen "Lordi make-up" och försäkrar att någon riktig häxa är hon minsann inte.

Fotnot.
Carolas "hårdrocksband" hette Stand By och släppte en skiva på Rosa Honung. I Stand By ingick förutom Carola ochså Pontus Holmgren som sedan startade gruppen Pontus och Amerikanarna.
Låten "War and Misery" finns med på, trippel cdn, The Swedish Hard Rock and Heavy Metal Encyclopedia.

Äntligen!
Hur skönt är det inte att se Carola förlora ESC mot ett band som predikar hårdrockens gospel.
Kanske är dena genre på väg till samma höjder som på 80-talet.
Jag både hoppas och tror det.
Den hårda rocken är för närvarande rent ut sagt svinbra. Med detta menar jag naturligtvis både punk, HC och action-garage-rock.
Det fina i kråksången idag är att man kan kasta sig mellan genrerna. Det finns inte längre några vattentäta skott mellan exempelvis punk och hårdrock.
Själv är jag mycket förtjust i Celtic Frosts återkomst. Denna trio har aldrig varit särskilt genrebunden. Och Monotheist som nya skiva heter låter både vackert och jävligt - helt perfekt.
Annars är det mycket NWOBHM i mp3-spelaren. Jag får väl erkänna att jag inte var så mycket för plattorna när de kom och höll mig till punk, med undantag som Maidens första, Saxon, Demons första och andra, Sledgehammer samt Motorhead och Magnum som är äldre än begrepper NWOBHM.
Men att få höra Jaguar, Saracen, Rox och Grand Prix mfl 25 år senare är otroligt skoj.
Dessutom har frk Charlie delat med sig av en Nasty Idols-videosamling där man kan beskåda Malmös sleazigaste rockare från tidigt 90-tal till den korthåriga återkomsten detta århundrade.

Hur som helst, bör Lordis vinst i ESC förhoppningsvis betyda slutet på alla löjliga IDOL-program och istället blir det Rock School med Gene Simmons för hela slanten.
Killar och tjejer som vill rocka, hela natten lång.
Kanske dags för Carola att göra en nyinspelning på "War and misery" som hon gjorde i Stand By innan schlagereländet började.
Så jag vill bara uppmana alla och Carola framförallt att det är dags att:
"Rock you to hell" - Grim Reaper.

       
2005 nya glöggsorter.
Kanske bästa glöggåret någonsin.
Tyvärr kommer inte Blossas årgångsglögg
att med smak av hjortron att finnas 2006.
En uppmaning till andra tillverkare att göra
just en hjortronglögg. I övrigt var vanilj en höjdare

      
Här testas hjortronglöggen.
Vid "Staffa" testade vi Blossas
hjortronglögg tillsammans med
hembakad mjuk pepparkaka.
Betyg: MUMS.


Mitt eget hälsingehjortron - Beth.
Tur att vi båda gillar -
"Skogspromenader & mysiga hemmakvällar"

För att fortsätta på den inslagna vägen av vinylnostalgi (se Docent Död) så måste jag bara nämna Strix Q och deras debut-LP.
Förvisso är bandet evigt förknippat med den stentrista discorocken de sedan slog in på med Capitol City och hiten ”Boyzz”, men debuten var en lysande platta.
Bandet började som Magnus Ugglas kompband.
Strix = Uggla på latin.
Första soloutflykten var Ugglas ”Sommartid” som i originalet var en lågmäld historia men som till Va ska man turnén fick en ny hårdrockig kostym.
Själv köpte jag singeln direkt efter att Ulf Elving spelat den på Skivspegeln. Detta är en av de bästa sommarlåtarna någonsin. Att man också använder Hammond är ett signum för kvalitet.
En uppföljare blev det också.
Nu var det The Moves gamla ”Blackberry Way” som fick en svensk text, ”Hem till Stockholm igen”. Inte kan man misslyckas med en sån låt och en text om att vara på turné...

Debuten då?
Ja, musikaliskt lät den som singlarna. Svensk hårdrock vill jag nog påstå av den gamla skolan, med Deep Purple i botten.
Visst kan man invända på att texterna är av det rejält grabbiga slaget. Strix Q är motsatsen till politiskt korrekt, fast att jämför dem med dagens hip-hop-texter blir det nästan lite gulligt.
Nåväl, om ni hört Ugglas Va ska man ta .. så vet ni hur det låter. Staffan Brinkenfalk har en röst mycket snarlik Ugglas och många jag spelat plattan för tror det är Magnus som sjunger. Men det är alltså inte det.
Man har lagt med singlarna och ännu en cover. The Turtles ”Happy togheter” som här blir ”Fulla tillsammans”. Men även de egna låtarna ”Ässet”, ”Ensam e bäst”, ”Sista kortet e lagt” är kanonlåtar och bortsett texterna och låten ”Sjunde Himlen”..kan jag inte annat än säga att detta är en svinbra platta för den som gillar svensk (hård)rock. Detta är ett surrogat för den som önskar att Magnus Uggla skulle överdosera på Mott The Hoople och göra en riktig rockplatta istället för de eviga pom-pom-pom låtarna.
Dante och Nysse är två eminenta gitarrister och tillsammans med Staffans hammond ger det en juste ljudmatta. Förvisso låter det 70-talsproduktion, skivan kom 1978, men det är ändå med den tidens, svenska, mått mätt jäkligt bra.
Jag har svårt att tro att CBS, eller vilka det är idag som äger rättigheterna, någonsin kommer att släppa plattan på CD. Själv har jag sett skivan i 10 kronorsbackarna där vinyler säljs och bättre fynd gör du inte. (Ok, själv har jag ju hittat Date X, Magnum Bonums ”Crazy feelings” mfl för 10 spänn styck)
Men om du inte hittar plattan be Knaverlisa kanske hon kan ordna den. Jag har svårt att tro att Strix Q själva misstycker att plattan sprids, de ska vara stolta över att ha gjort en så BRA rockplatta.

Igår blev jag varse om att polisens effektivitet inte alls är så dålig som det påstsås.
Jag blev nämligen stoppad och bötfälld när jag åkte från Universitetet till Hagfors.
Vän av ordning undrar naturligtvis vilket trafikbrott jag gjorde mig skyldig till.
Jag kanske körde för fort. Rent av vårdslöst och utsatte mina medtrafikanter för livsfara.
Ja, uppenbarligen, då jag glömt sätta på det nya skattemärket, på en övrigt besiktigad och skattad bil. Och därmed bötfälldes jag med beloppet 300 Kr.
Nu är jag naturligtvis otroligt glad att det drabbade mig och inte någon fattig som exempelvis en fortkörande knug.

 
Säga vad man vill, men att vara städare är bra för själen.
Nå, sanningen är den att jag städar ju inte på heltid utan ägnar endast fyra timmar i veckan åt detta. Och har faktiskt snart gjort det i 20 år.
Men nu är våren här och den obligatoriska vårstädningen med fönstertvätt och väggsvabbning ger mig hela 58 timmar extra städtid.
Jag medger att efter en ”skoldag” på tolv timmar, dvs från att jag lämnar hemmet till dess att jag kommer hem, är jag knappast ivrig att plocka fram sopborsten. Men när jag väl börjat flyger man nästan fram.
Det är när jag städar jag löser ”dataproblem”, får idéer och uppslag, planerar en text som ska skrivas, håller koll på min ekonomi osv...
Jag kopplar helt enkelt av när jag städar, att jag sen får motion och lön är bara bonus.
Dessutom så tror jag städningen räddat mig från att gå ”I väggen”.
En föreläsare på Universitetet påstod att personer med fysisk aktivitet de som exempelvis tar promenader, klarar sig från just att gå in i väggen. Och under min period av arbetslöshet och ekonomiska stress som ensamstående så slet jag extremt hårt med att lära mig både det ena och det andra programmet, jag höll dessutom på med mina websidor ständigt.
Hur jag mådde?
Tja ni kan ju gissa. Jag hade alla tecken på att snart bli ”utbränd”. Fast... jag hade trappstädningen. Så med facit i hand är det rimligt att anta att just detta ”räddade mig”.
Dessutom är det också det jobb jag ständigt får uppskattning för.
Det blir så rent!
Det luktar så gott när du varit här!
Tänk nu kommer jag och smutsar ner när du gör så fint!
Det är repliker jag får höra.
Fast det bästa var ändå när en gammal dam gav mig ett äpple. Det var den finaste uppskattning jag någonsin fått. Sug på den du Anders Nilsson!

Så att städa trappor är mitt absoluta favoritjobb.
Å andra sidan är fönstertvätten riktigt, riktigt trist.. treglasfönster som ska skruvas isär m.a.o blir det 132 fönster sammanlagt att torka...
Fast jag har min MP3-vän som hjälper mig att förena nytta med nöje... och just nu ännu mer nytta då jag lyssnar på Göran Häggs bok ”Praktisk retorik”. Ett ämnet som man skiter fullständigt i att inkludera i lärarundervisningen. Och jag vet varför. Retorik är ”det talade ordet”. Det vill säga anti-tesen till högskolan och universitetets viktigaste del ”det skrivna ordet”. Retorik handlar om att förenkla och förklara så att alla åhörare förstår. Universitetuppsatser handlar om motsatsen att göra allt som krångligt med så många svåra ord som möjligt.
Jojo... sug på den sveriges alla högskolor och universitet.

Nä, nu är det snart dags att ta sig an detta avkopplande jobb.
Dessutom glömde jag tillägga att jag har fria arbetstider. Jag har ansvaret att det helt enkelt blir gjort. Jag får vara vuxen på mitt jobb.
Sug på den alla företag med stämpelklockor och tidssyningsmän som behandlar anställda som småbarn som inte kan ta ett eget ansvar.

Det känns alltid bra att kunna avsluta en i övrigt bra dag med en kultrulle som Antonio Margheritis – Ark of the sun god. En film från den gyllende eran då italienska producenter, på ett ohämmat sätt, kopierade amerikanska succéfilmer. Vilket gav oss mycket underhållande kopior på Mad Max, Conan, Dawn of the dead, Alien m.fl.

Arc of the sun god är en Indiana Jones-kopia och är inte lika bra som Margheritis Hunters of the golden cobra, som också den plagierar Spielberg. Men då huvudrollen i båda filmerna görs av David Warbeck, är den ett måste för ett Warbeck-fan som jag. 
David Warbeck var enligt mig den italienska exploateringsfilmens tuffaste hjälte, tillsammans med Lee Van Cleef.
Själv upptäckte jag Warbeck genom hans bästa filmer redan tidigt 80-tal, tack vare videobolag som Hemvideo och VideoInvest.
Hemvideo hade den goda smaken att släppa The Last Hunter eller Djungelmassakern som den döptes till på svenska i en ocensurerad version. Denna Apocalypse Now-kopia är och förblir en av mina topp-20 filmer tillsammans med The Beyond som VideoInvest släppte (i en klipp version bör nämnas) när videovåldsdebatten rasade som hårdast. Dessa två filmer utgör Warbecks bästa karaktärskådespelarinsatser.
Antonio Margheriti, som regisserade The Last Huter, gjorde raskt en uppföljare, då The Last Hunter blev en succé, Tiger Joe (även den på HemVideo) med Warbeck i huvudrollen. Trots att Tiger Joe är ett habilt hantverk och inehåller explosioner, massor av action och ångande djungler är den inte alls lika bra som The Last Hunter, men är ändå mycket sevärd.  

David Warbeck avled i cancer 1997 och hans sista film blev brittiska Razorblade Smile, men det är de filmer han gjorde tillsammans med italienska regissiörer som man bör minnas honom för. Antonio Margheritis slutade sin karriär med Cyberflic 1997 fem år senare dog han av en hjärtinfarkt. Men många av de filmer han gjorde under psedonymen Anthony M. Dawson som t.ex Flesh for Frankenstein, Indio, Cannibal Apocalypse, Car Crash och Tornado liksom ovan nämnda Warbeck-rullar är filmer man gärna återvänder till när Hollywood än en gång krystar fram en överproducerad steroidstinn McAction-bajskorv.

Lagom till sommarens ankomst dök den solgula och kolesterolfyllda Äggröran 7 upp.
Vid det här laget vet alla vad som bjuds på denna punksamlingsserie, lite nya band, några veteraner samt hyllningar till alkoholen.
Det kan bero på det underbara vädret men Äggröra 7 gjorde mig sanslöst glad. 26 spår av varierande punkig grad. Förlåt, det var inte meningen att rimma.

Inledande Svintask drar ner ”England belongs to me” till ”Laholm tillhör mig”. Återförenade Arabens Anus och P-Nissarna håller gubbställningen tillsammans med Göteborgs mest långlivade punkrockorkester Troublemakers. ”Enkel till Berlin” är klassisk Troublemakers och jag saknar bara dragspelet som skulle ha passat fin-fint in i melodin och INGEN kan traktera sång på Jötteborjska som Blomgren.
Mart är Total Egon och trallar fint ihop med Varnagel och i viss mån Christoffer Stefanz.

I en blogg för någon månad sedan undrade jag om det var grungen som dödade saxofonen. Finska Rycket visar att saxofonen lever i allra högsta grad – tack och lov. Jan Altsjö uppmanar – Skit i musiken (satsa på spriten) på ett insiktsfullt och humoristiskt sätt. Snutjävel gör en anti-lumpenlåt. Tvingas man fortfarande till värnplikt 2006?
Greta Kasslers ”Feta grodor” gör mig på gott humör. Pungsparkar mot VD:arnas profithunger.
Nä, inte var det en kåvver på Travolta Kids ”Bli polis” som Sista Skriket valt att framföra. Men sanna mina ord, i refrängen ”kom med oss, bli polis” låter det ta mig tusan som Travoltorna från Åkersberga.

Inför knugens födelsedag efterlyste jag en svensk ”God save the queen (king)”. Nu visste jag inte att den  redan var skriven av Snorting Maradonas – Kungliga jiggen. Som är ett fyrfaldigt fy fan för knugen! Men den låt som jag faller för likt en klubbad säl är Nödslakts Systemet är fel. En rå-punkdänga där sångerskan Anna skriker så fantastiskt att man blir helt förälskad.
Avslutande Grillfest med Idiot är en perfekt avslutning med tempo, humor och en insikt att grillsäsongen nu är här.... så även Äggröra 7.
Och minns att punk ALLTID låter bäst med öl. 
 

Här på Östermalm bor Thomas Lothström. Det var där Frk B och jag fick bo.
Thomas är en aktiv mångsysslare inom film- och teaterbranchen med god smak.
Och om ni följer länken till Thomas blogg kan ni både läsa och se mycket mer. LÄNK!

Thomas bor bara ett stenkast från Humlegården eller  - Humlan som de infödda säger.

Det var därför vi valde en liten lunch i det gröna när vi skulle träffa Deep Torkel och Micke Ghomri.

Deep visar hur Iggy ser ut när han stryper en kvist.

Frk B ska nämligen förvandla fotot av Deep till en Illustratorbild som ska pryda ett kommande skivomslag.

"Såna häringa videoaffärer har vi inte i Bollnäs" sa Frk B.

"Näjj häjja" sa farbror Punk när han drabbades av "centrumhets".

Vid Mariatorget kan man sitta ned en stund.

Men i Stockholm kan man inte kissa var som helst - så som i Hagfors.

"Se riktigt glad ut nu, det var ju här Stoodes gjorde sin debutspelning"

Å andra sidan kan Stockholm vara riktigt otäckt. Spökslottet var läskigt.

På perrongen i Gamla Stan där SL bjöd på gratis åka.